Jag försöker lära mig mer och mer om hur enkelt livet kan vara. Det senaste året har det äntligen gått upp för mig att min skit sitter i mitt huvud – och att jag när som helst kan stanna upp och notera vad det är som rörs och förs där inne. Genom att observera tankarna blir saker och ting så mycket lättare.

Ta i dag som exempel.

Christian och jag satt i köket och drack vin i går. Det var himla trevligt. Vi hade musikquiz och pratade om roliga idéer vi borde förverkliga. Jag blev till och med så full att jag vid tolvsnåret föreslog att vi skulle hångla med varandra som om det var första gången vi träffades.

Så i dag då: det är totalt kaos i mitt huvud. Jag ångrar att jag drack för mycket. Jag har säkert gått igenom 200 gånger i mitt huvud exakt hur mycket jag drack och tänkt på när jag borde ha slutat. Jag oroar mig för hur jag ska må om någon timme när vi ska i väg och spela badminton. Jag oroar mig PÅ RIKTIGT över att mina tänder blivit sämre av allt rödvin (jag är besatt av min tandhygien på ett ohälsosamt sätt). I ljuset av i dag är gårdagen det sämsta som någonsin hänt mig. Jag har svikit mig själv, jag har tappat kontrollen och druckit mer än vad jag borde, mer än vad som är bra för min kropp.

Det här är inget nytt. Det är samma saker som mal på i mitt huvud efter varje utekväll.

Men nu försöker jag tänka så här: just nu sitter jag i min soffa. I vår lägenhet som jag älskar. Christian, som jag älskar, sitter vid sin dator (på en fåtölj som jag älskar). Jag tittar ut och det är en fridfull syn av snön som vilar på grannhusets tak. Jag andas några djupa andetag. Ingenting runt omkring mig är kaos. Allt är stilla, lugnt. Andas. Mina tankar pågår i mitt huvud, men också bara just där inne. Ju mer jag andas, ju mer jag tillåter allt att vara precis som det är. Och desto lugnare känner jag mig.

Allt är okej. Andas. Allt är precis som det ska vara.

Och livet är rätt fint ändå.

(Bilderna är från en promenad i Värmland över nyårshelgen. Det är inte direkt den fulaste miljön man kan vistas i, om man säger så.)