”Grattis snygging”

”Men gud vad söt du är”

”Lycka till gullis”

Varje dag ser jag ett handfull kommentarer där utseende halkar med på ett hörn. På Facebook, Twitter och Instagram. Oftast är det kvinnor som skriver till kvinnor. Till för ett år sedan gjorde jag också det. Hela tiden! Jag skrev snygging hit och sötnos dit till mina vänner. En dag började jag fundera över varför jag gjorde det. Vad är det som gör att jag slentrianmässigt (på gränsen till tvångsmässigt) måste kommentera mina vänner och bekantas utseenden?

Det enda jag kunde komma fram till var att ”de blir glada av det”. Men svaret kändes inte rimligt. Finns det inte andra saker jag kan skriva till mina vänner så de blir glada – utan att dra in deras utseende?

Är inte samhällets fokus på kvinnors utseende tillräckligt? Det skriks ju redan från reklamskyltar och tidningsannonser och modereportage vart fan man än vänder sig. Jag tror att de flesta kvinnor lägger alldeles för mycket tid, möda och uppmärksamhet på sin spegelbild. Jag gör i alla fall det.

Måste jag liksom då komma dragande med någon kommentar, om än välmenande och uppmuntrande, som ska spä på fokuset? Kan jag då inte bara hitta på andra saker som göra mina vänner glada? Sånt som helt enkelt inte rör utseende?

Det tog några veckor för mig att vänja mig. Men i dag är det hur enkelt som helst. Ibland, när någon fantastisk människa byter profilbild till någon där hon ser helt jävla bedårande ut så kliar det i fingrarna och jag vill bara dit och skriva ”VAD VACKER DU ÄR!”. Men jag hejdar mig själv. Kanske kan jag visa henne min kärlek på något annat sätt. Kanske kan jag spara den utseendekommentaren och omvandla den till ett uppmuntrande sms när hon fått ett nytt jobb eller klarat körkortprovet. Eller bara slänga i väg några rader om att hon är en bra och fin vän. Fråga hur hon mår, skriva att jag hoppas att hon mår bra.

Det här är ingen passivt aggressiv gliring till folk som skriver kommentarer som berör andras utseenden. Tro mig, jag accepterar det mesta! Men ibland kan det vara bra och bara stanna upp och tänka till. Varför drar jag in hennes utseende i den här kommentaren? Känns det rimligt att göra det, så fine, skriv! Men jag lovar, det kommer komma tillfällen då det går finfint att kommentera och utelämna det yttre.