Ja, varför kämpa med romaner när man kan blogga? För x antal år sedan försökte jag mig också på att skriva en roman. Det var inget storstilat, litterärt projekt, bara en enkel fjantberättelse i det lilla. Jag skickade den till några förlag. Intresse noll. Trots att jag inte hade väntat mig något annat blev jag både stött och sårad, och därmed sur. Varför skulle de förbannade förlagen stå som en mur mellan mig och den läsare som kunde tänkas bli berörd av min text! Helvete, tyckte jag, och föste ner romanförsöket i en låda. Där fick den ligga. Tills nu. För nu är bloggens tid och med den har min berättelse återuppstått, i en annan form, mer äkta, mer sann, mer rakt på sak. Strunt i att jag inte har så många läsare – de jag har är jag barnsligt förtjust i! Och mellan oss finns ingen förlagsmur, vi möts här på bloggen kommentar mot kommentar. Ibland vill det bara bli bra, liksom.