När allt känns som det inte finns någon ände, när bara grej efter grej kommer efter varandra.

Vad ska man göra när man känner att man inte räcker till, när man alltid har varit den starka mamma, som alltid hållt humöret uppe.

Nu, nu helt plötsligt börjar det svaja under fötterna, kan snart inte hålla tillbaka tårarna längre.

Jag är så rädd att om jag börjar gråta så kan jag inte sluta, då blir jag säkert inlåst, det skrämmer mig.

Jag måste finnas för barnen.

Vad ska man göra när ens egna lilla barn blivit våldtagen, min lilla späda, oförstörda 14 åriga lill skrutta.

Hon har blivit bestulen på något som hon ALDRIG får tillbaka, hon blev bestulen på sin oskuld

Man ser efter varje förhör, vallning och kommande rättegång hur hon tynar bort, hon sluter sig i ett skal, hon skär sig, har dödslängtan.

Jag måste vara stark för hennes skull, min ångest och rädsla får jag ta itu med när allt är över.