Det är en intressant debatt som kommit igång sedan Linda Skugge slutat blogga. Hur mycket påhopp och elaka kommentarer ska man stå ut med som bloggare, och vad är alternativet? För Linda blev det uppenbarligen för mycket. För många andra, som kämpar på trots elakheterna, gör det bloggandet mindre trevligt än det skulle kunna vara.

Uppenbarligen lockas många av den upplevda anonymiteten på nätet och tror att det är fritt fram att skriva vad som helst. Det är något vi journalister fått leva med länge – jag och mina kollegor kan vittna om fruktansvärt elaka mejl, och även hot, på grund av något som publicerats. Effekten av offentligheten i att bli publicerad i en tidning får nu även bloggare ta del av, i och med att fler och fler läser bloggar.

Tyvärr har jag inga bra svar på hur man får bukt med problemet. Men det är bra att veta att anonymiteten på nätet är skenbar. Mejl går till exempel oftast att spåra.
Ett råd till alla som känner sig påhoppade är att inte gå i svaromål, inte ens publicera de elaka kommentarerna. Bästa sättet att bli av med troll på nätet är att tiga ihjäl dem.
Uttalade hot skulle jag däremot polisanmäla.

Här på Aftonbladet blogg har flera bett om att vi ska ta bort möjligheten att kommentera anonymt, som ett sätt att bli av med anonyma påhopp. Jag tycker också att man åtminstone ska skriva under med en signatur i sin kommentar, och det är något vi ska se över, men vi kommer aldrig att kräva att man ska vara en inloggad användare för att få kommentera. Det skulle ju innebära att inga andra än andra Aftonbladet Blogg-bloggare kan kommentera, och skulle omvandla bloggtjänsten till en sluten community. Bloggvärlden är ju betydligt större än Aftonbladet Blogg.

Men det kan också finnas anledning att fundera över hur mycket personlig information du vill dela med dig av på nätet. Jag minns en höstdag i slutet på 90-talet, då det ringde på dörren och en främmande man stod där utanför. Han sa på  engelska att han läst min blogg och ville säga hej. Bloggen var då halvanonym och jag fick mig en ordentlig tankeställare. Som tur var var han vänligt sinnad och efter en kort pratstund sa vi hej då. Efteråt tog jag bort ett foto på byggnaden jag bodde i, som var den ledtråd han använt för att hitta mig.
Många väljer att blogga bakom ett alias. Det är ju ingen garant mot påhopp, men det ger en upplevd trygghet, men också begränsningar i bloggandet.