Sitter och bläddrar i premiärnumret av Tjuvlyssnat i tidningsformat. Och funderar. Tidningen är blank och trevlig att hålla i, layouten hyfsat tilltalande och innehållet passar perfekt som lite förströelse under en kortare buss- eller tågresa.

Men, om jag nu redan är en trogen läsare av tjuvlyssnat.se, varför ska jag då köpa tidningen? Tjuvlyssningarna verkar nämligen redan vara publicerade på sajten. Samma sak gäller förstås Tjuvlyssnat-boken som tydligen ska få en uppföljare i höst, men där är det mer naturligt med en sammanställning av de bästa tjuvlyssningarna.

Det tidningsunika innehållet består av tecknade serier, även de baserade på tjuvlyssningar från sajten, och upphittade lappar. De senare gillar jag, och de tillför något till tidningsformatet, även om de första lapparna bara är småkul. Idén (även den snodd från USA enligt Egmonts affärsområdeschef Marika Bark) är kul och skulle kunna bli bra.

Men tidningen saknar något viktigt. Den saknar inputen från tjuvlyssnarna och läsarna. Det framgår inte vem som har tjuvlyssnat, och inga kommentarer är publicerade. Det är tråkigt att läsarna inte tas till vara bättre.

Det hade varit intressantare med en pdf-lösning om innehållet ändå ska vara gemensamt med sajten, tycker jag. Ungefär som Lemonad/Var är du? experimenterat med här.