Ibland rusar tiden iväg. Jag har snart gjort min första vecka här på Bloggvärldsbloggen, och det har gått fort. Jag vill först och främst tacka för det fantastiska välkomnandet jag fått, både i kommentarer här i bloggen och i alla möjliga blogginlägg. Naturligtvis får jag lite prestationsångest också men jag hoppas kunna leva upp till era förväntningar.

Jag tänkte avrunda veckan med ett litet uppsamlingsheat. Det vill säga ett försök att samla ihop saker som hänt i bloggvärlden och på nätet som jag inte hunnit med att skriva om.

I måndags passerade Spotify gränsen på en miljon användare. Jag är en stor diggare av Spotify och kan inte annat än gratulera, och samtidigt beklaga det hack som orsakat att de senare i veckan gick ut med en uppmaning till användarna att byta lösenord.

I höstas blev det rabalder i bloggvärlden när professorn Bo Rothstein skrev en debattartikel i GP där han likställde bloggosfären med en kloakbrunn. Nu har han själv börjat blogga, även om han kallar bloggen för en ”hemsida” och meningarna är delade om huruvida den kan kallas blogg då den exempelvis inte tillåter kommentarer.

Den eminenta bloggen 365 saker du kan göra efterlyser efterföljare i fler svenska städer. Så här ser det ut i Malmö, och här är 365 saker i Jönköping. Varför inte haka på, och börja med att dokumentera ditt kvarter?

En nyhet som diskuterats hett under veckan är den om Jan Emanuel Johanssons ockerhyra.

Blogge Bloggelito skriver och menar att det Jan Emanuel gjort vare sig är olagligt eller omoraliskt, och menar att det enda problemet i det här fallet är hans partitillhörighet. Också Johan Ingerö skriver att Jan Emanuels enda brott är dubbelmoral, något som enligt Ingerö knappast är unikt bland politiker. Tomas förstår inte heller vad Jan Emanuel har gjort för fel, utom möjligen att ha dåligt affärssinne.

Andra är betydligt mindre förlåtande. Jonas skriver om sossens rätta ansikte. Merith Wager skräder inte orden när hon kallar Jan Emanuel för en girigbuk. Ingvar Thun skriver också läsvärt på bloggen Hemlös. Politikerbloggen har frossat i eländet i inlägg efter inlägg.

Vad Jan Emanuel själv tycker och tänker om det hela kan du läsa i hans egen blogg hos Norrtelje tidning.

Hon har kallats bloggmormor. Nu skiljer hon sig. Linda Skugge alltså. Den tidigare rabiata feministen som slutade vara feminist. Gudrun Schyman gör politik av Skugges skilsmässa, och Skugge hakar på. Mathias Knutsson är mycket upprörd över Schymans utspel. Adventskalendern påpekar att det är en myt att barn och karriär går att förena. Mer vänster i Uppsala ogillar Schymans tankar, men ännu mer ogillas Kristdemokraternas Charlie Weimers, föga förvånande kanske.

Pia är lite, men bara lite, skadeglad. Annalin refererar till Skugges tidigare uttrycka åsikter om äktenskapet, men vågar inte riktigt vara skadeglad. Samtidigt funderar hon över varför Skugges blogg innehåller så många ”låtsassomomdetregnarkommentarer” sedan nyheten om skilsmässan kommit ut.
Här måste jag faktiskt gå in och försvara Skugge. Även om hon är en känd bloggare, så har hon väl i princip aldrig bloggat särskilt om sitt privatliv, och om så vore, en skilsmässa är väldigt privat och inget jag begär att någon kändis ska behöva tala ut om i media, även om det i vissa fall kan kännas relevant och motiverat. Bloggkommentatorerna verkar tycka lite synd om Skugge, och arga på mannen i fråga. Precis som Annika Marklund.

Förra veckan hackades IFPI:s sajt av någon eller några som ville visa sitt stöd för The Pirate Bay i rättegången. Något som Peter Sunde tog avstånd ifrån. Natten till måndag var det dags igen, den här gången var det skivbolaget Bonnier Amigos sajt som hackades, och åter ber Sunde piratanhängarna att avhålla sig från dylika hyss.

I spåren av rättegången mot The Pirate Bay har det skrivits en hel del. Bland det bästa är denna artikel i Fokus skriven av Thomas Engström;

Marknadsföringslagstiftningen i EU och USA innehåller faktiskt ett sanningskrav på all reklam. Jag föreslår därför en fläskig grupptalan mot bolagen där alla vi stackars konsumenter som någon gång ogillat en film vi köpt, går samman och gråter och skriker och stämmer skiten ur fanskapen. »Det stååår ju här på baksidan att det skulle vara en jättebra film, en stark och berörande film, en fest för ögat, en film som skulle förändra ens liv … men så vaaar det inte det … det var en tråååkig och rääälig jävla film … jag tror jag börjar gråååta så tråkig var den …« Så hit med stålarna. Rätt ska vara rätt. Och när vi har lyckats krossa filmbolagen? Blir det inga fler filmer då? Jodå. Det råkar bara vara fel aktörer som sitter vid ratten just nu. Det är denna fettsvulst av urspårad gestapo-demens vi måste skära bort. När utrensningen är genomförd kan nya förmågor – väluppfostrade, artiga, trevliga förmågor – ta över marknadsföringen och rättighetsbevakningen. Men vad ska det gamla gardet göra då? Svaret är givet. Låt dem blir kontrakterade privatspanare åt FRA eller någon valfri skitdiktatur någonstans i världen. Där kommer deras tonläge och attityd röna större uppskattning.

Mats Odells miljonklipp engagerar också. Enligt Scaber Nestor bör Odell nu vara slut som politiker. Peter Andersson skriver att det är en skandal, Alla smutsiga detaljer skriver också och menar att ”till och med Bildt är klokare”.

Apropå gammelgäddan så har Farmor Gun, 71, skrivit mycket insiktsfullt och underfundigt, och ger mig och PM Nilsson en eloge för att vi ens satt kvar i studion. Per-Åke Olsson har också skrivit en mycket bra text utifrån programmet:

Men journalistkåren känner sig hotad. I alla tider har man vi inom skrået lagt mycket tid på att definiera vad god journalistik är och vilka etiska regler som man ska följa för att man ska få hålla på med journalistik. Nu har vi plötsligt fått en kanal där vem som helst kan uttrycka sig hur de vill utan att bry sig om våra regler. Dessutom börjar de där bloggarna ta våra läsare och annonspengar. Och vi viftar förskräckt med vår “det här är inte kvalitetsjournalistik” flagga och vill i smyg helst förpassa dem till evig tystnad. Tyvärr, det kommer inte att hända. Samtal tystar man inte. I alla fall inte i en demokrati. Och för att överleva bör vi försöka hitta vår roll i samtalet istället för att avfärda det som ointressant.

Läs också Badlands Hyena.

Navid har bloggat om svenska bloggare. En postning som inte sa så mycket, framförallt är det jävligt trist att rekommendera ett gäng bloggar utan att länka till dem. Navid uppmanar läsarna att googla.

Så jag gör det åt er. Här hittar ni Dumburken, en blogg om teve. Jag skulle nog hellre rekommendera Älskade dumburk, en bättre blogg om teve. Navid rekommenderar också Tjuvlyssnat, Saker som inspirerar, Keepin it real – jag hittar ingen sån, däremot Always keepin’ it real, en blogg jag har i min egen RSS, liksom Weird science. Så har vi Emma Grey Munthe och slutligen tycker Navid att vi ska läsa Hanneles paradis på Hisingen för att få en annan bild av bloggsverige.

Nu kanske det verkar som om jag har något emot Navid Modiri. Det har jag inte. Jag har redan rekommenderat hans 365saker i den här postningen, en blogg så bra att jag önskar att jag själv kommit på idén.

Sist: En fruktansvärt lång men underhållande text jag hittade på Newsmill,
I berömda bloggares skugga, en hyllning till bloggen.