Det har skrivit en hel del läsvärt om domen mot de fyra åtalade i The Pirate Bay-rättegången.

Fredrik Söderling har skrivit en nyanserad text i DN. För den som inte orkar läsa, här kommer ett par utdrag:

I sämsta fall leder domen till att fler gömmer sin identitet på nätet. Visionen om ett öppet internet, adjö! Det vore synd. Lagstiftarnas prioritet ett borde i stället vara att påskynda en uppdatering av upphovsrätten, och innehållsleverantörerna borde skapa de bästa lagliga fildelartjänsterna som världen skådat. Det hade en friande dom kunnat bidra till.

Fildelningen upphör förstås inte med Pirate Bay-domen. Varken i tingsrätten, hovrätten eller i Högsta domstolen. Författaren Paulo Coelho påpekar att människan i alla tider har delat med sig av information. Något av en naturlig drift, omöjlig att stoppa. Så är det nog, i längden blir det svårt att begränsa internet till en betal-tv-kanal.

Helena Giertta skriver i Journalisten och ser domen som en seger för upphovsrätten. Karl Sigfrid menar att domen utgör ett hot mot sociala medier som enligt honom kommer att behöva lagskydd.

Youtube är en av nätets populäraste sociala sajter eftersom den erbjuder människor möjligheten att dela videoupplevelser med varandra.
Nu spekuleras det i att Youtube kan bli upphovsrättsindustrins nästa offer. Även om Youtube-administratörerna regelbundet rensar bort material efter klagomål från upphovsrättsinnehavare kan de aldrig garantera en webbplats utan otillåtet material. Åtminstone inte med mindre än att varje videoklipp förhandsgranskas innan det kan läggas upp.
En sådan byråkrati skulle förstöra hela konceptet och kväva deltagarkulturen.
I samma juridiska läge befinner sig blogghotellen – de webbplatser som låter vem som helst utan kostnad publicera texter på nätet. Inget blogghotell kan genomsöka alla användares bloggar efter upphovsrättsskyddat material, eller att gå igenom varje läsarkommentar för att hålla rent från exempelvis förtal.

Thomas Selig har polisanmält Sveriges Radio för medhjälp till upphovsrättsintrång, för att påvisa det orimliga i att döma TPB för medhjälp till brott då de endast tillhandahållit en service för andra som vill dela med sig. Selig som för övrigt när FRA-domen klubbades sökte asyl i Norge…

Piratpartiet fick under gårdagen flera tusen nya medlemmar, och har nu gått om tre av riksdagspartierna i medlemsantal.
Något som i och för sig inte säger så mycket om det antal röster de kommer att få när det är valdag.

Andreas Ekström som läst domen konstaterar krasst att såvitt han kan se har Tingsrätten dömt enligt gällande lagar.
Erik Hultin har inte läst domen, men tycker att den är absurd i ljuset av det tillhandahållande av upphovsrättsskyddat material som exempelvis Google bidrar med.

Björn Ulvaeus kommenterar domen och gör sig till talesman för alla upphovsmän, något som Andra sidan reagerat starkt emot.

På ett sätt kan jag inte låta bli att tycka lite synd om Björn Ulvaeus. Han känns lite grann som en musikvärldens Jan Guillou, en människa som som är så inskränkt och föråldrad i sitt tankesätt att när folk skäller på honom för hans åsikter blir han bara än mer övertygad om att alla utom han är komplett dumma i huvudet.
Men precis som med Guillou kan jag inte låta medömkan bli en förmildrande omständighet eftersom människor som dem förstör för andra.
Tala för er själva, för i helvete. Ni må ha uträttat storverk genom åren, men det ger er fan inte rätten att utnyttja era positioner som kändisar för att vinkla viktiga debatter åt fel håll.

Anders Mildner skriver det som så ofta är sant när en dom faller, vad än målet handlar om. Ingen är vinnare.

Två veckor efter Ipred-lagen trädd i kraft hade trafiken på internet gått ner – ordentligt.
Antipiratbyråns Henrik Pontén sa då följande till Metro Teknik: ” …effektmässigt var det nog ingen som hade trott att trafikminskningen skulle bli så kraftig. Eller att den skulle hänga kvar så länge”.

Jag tycker att det var ett intressant uttalande.
För om Antipiratbyrån inte trodde att lagen skulle påverka användarnas beteende, vad skulle då krävas för att uppnå målet att stoppa den illegala fildelningen?

Sanningen är att det kommer att krävas en snabb följd av strängare lagar, en utbyggd övervakning av människors kommunikation på internet, en flora av integritetskränkande åtgärder och – till sist – ett förbud mot att vara anonym på internet för att ens komma en bit på vägen.
Ja, sanningen är faktiskt att INGENTING RÄCKER.

Peter Kadhammar skriver och påpekar att TPB:s affärsidé är att tillhandahålla upphovsrättsskyddat material för nedladdning. Därmed skulle deras uppsåt vara orsaken till den fällande domen. Han nämner också att det redan finns fina lagliga sätt att dela med sig och lyssna på musik via nätet.

Ny teknik vinner inte alltid över juridiken, men ny teknik vinner alltid över gammal. Skivbolagen som så länge skinnat sina kunder och tagit hutlöst betalt för cd-skivor är snart frånåkta av utvecklingen. Vi lyssnar redan – hederligt – på musik på nytt sätt, till exempel via det fantastiska programmet Spotify. Inom några år betalar vi kanske nätlicens ungefär som tevelicens, en utveckling de stora skivbolagen är livrädda för eftersom det innebär mer pengar till musikerna och mindre till direktörerna. Så ser den nya världen ut. Snart är männen bakom Pirate Bay de enda som betalar feta pengar till underhållningsindustrin – nämligen 30 miljoner kronor i skadestånd.

Slutligen – läs Isobel. Älskade internet.