Mitt syfte är att förhindra människor från att göra en magsäcksoperation för att nå idealvikt. Jag skriver om hur det är att vara opererad och att jag nu väntar på att få bandet i magsäcken upplöst. Det är utlämnande nakna tankar om övervikt och hur man bemöts i samhället när man är överviktig. Jag skriver om acceptans och att älska sig själv. Jag skriver att magsäcksoperation är ett övergrepp mot den egna kroppen. Jag skulle önska att fler kunde följa min blogg där jag inspirerar och berör och hoppas få människor att ”tänka till”. Jag är 43 år, trebarnsmamma, gift och bor i Hultsfred.

Hälsningar Annemo Grahm

Jag är en intelligent kvinna, mycket kontroversiell, men intelligent och trogen både mina vänner och mina ideal. För att vara det krävs det både skinn på näsan och lite go. Det har jag minst sagt.

Jag har upplevt tiden på AB som både besvärande och givande. Här har kommentarer åkt emellan som projektiler ibland. Medan det andra gånger har funnits en förståelse för vad jag velat säga. För så har det varit för mig; att jag har velat förmedla något eller berätta något för den som velat läsa. Det har varit min utgångspunkt; även om själva skrivandet i första hand varit för mig själv och för min egen skull…

Mina ämnen har för det mesta varit heta ämnen. Många har reagerat starkt både på mig och på mina ställningstaganden. Men jag vet att det lätt blir så när man i de offentliga rummen blottlägger sina tankar om saker som är svåra att hantera i sina liv eller i samhället; och dessutom står för dom. Därför har jag personligen inte lagt någon större tonvikt vid det. Utan jag tänker att där något dragits för långt får vi försöka förlåta varandra. Vi är ju bara människor med många goda förtjänster men också många fel och brister.

Många på bloggen har blivit mina vänner; Helana P O, deckarGunnar, Margareth, it-girl 80, Sirpa, menuette och Livsnjutaren, för att bara nämna några; men oj dom är så många fler. Människor som jag fäst mig vid på ett särskildt sätt. Dom kommer fortsättningsvis att vara mina vänner i riktiga livet också. Ja jag tycker om trogna ärliga människor med integritet och heder.

På bloggen finns i stort sett hela skalan av personkaraktärer. Det är inte konstigt med nästan 9000 människor som samsas på en väldigt litet stycke ”mark”, och där ord och tankar ventileras ideligen, att det hettar till. Och jag säger inget om det, det är ju så det är bara.

Den kritik jag möjligtvis skulle kunna ha är emot AB och dess lednings sätt att hantera bloggen emellanåt.

Min tid på AB har som sagt varit ris och ros; som i livet självt. Men sen en tid tillbaka har jag känt att jag vill gå vidare. Jag har känt att min tid på AB är mättad och fullbordad på något sätt. Skulle jag stanna nu så skulle jag gå i cirkel. Det vill inte jag! Jag vill gå framåt!

Nu när jag lämnar ABs blogg gör jag det med min heder i behåll, och ingen av de bloggare som finns kvar här ser jag som min fiende. Det vill jag poängtera. Jag önskar er alla samma bloggers; en god och lysande framtid, att allas era liv skall mättas av det goda. Det är min önskan för varenda en. Så ock för Sigge med moderatorer…

D.S. en liten hälsning vill jag lämna speciellt till Ingemar, Magnus mamma och en till my sister in rock; Deppspret. Go go jänta go…

Avslutar nu mitt avsked till er alla med att skriva att jag önskar Guds välsignelse över er alla. För hur det än är så har jag ju bloggat brev till Gud.

     Sofia f.d. bloggare på ABs blogg

in the movie in my mind
she says yes
help me
and i do
somehow
we both connect – get through
she is saved

somehow so am i

the bottom for a celebrity
has too much cushion
money buys detachment
no responsibility