Efter 41 veckor lägger Sveriges Radio ner sin bloggkrönika och gör det med en pressrelease som har ett häpnadsväckande misantropiskt budskap. Redaktionen för Bloggkrönikan har – berättar man i texten – plötsligt insett att det inte skrivs nåt i bloggvärlden som är värt att rapportera om.
”De stora, verkligt nyskapande och kreativa tankarna hittar man inte på bloggarna. De tänks helt enkelt någon annanstans,” skriver man och passar sen på att berätta att så gott som alla Sveriges 35.000 bloggare har en baktanke, en tydlig agenda bakom beslutet att blogga, och att detta gjort det allt mer svårt för redaktionen att ”hitta självständiga och fristående bloggare”.
”Politiker bloggar för att få fler väljare, kvällstidningarna startar bloggportaler för att knyta läsarna ännu närmare sitt varumärke, journalister bloggar om sådant som inte håller för publicering i pappers- eller webbtidningen, författare bloggar för att sälja fler böcker.”
Ingen har ett gott uppsåt. Ingen har ett ädelt syfte. Förutom SR förstås, som avslutar texten med att citera poeten Gil Scott-Heron: ”The revolution will not be televised. Revolutionen kommer inte att sändas i tv, den kommer inte att gå i repris, den är live.”
Whut?!
Här är några exempel på hur nedläggningen av Bloggkrönikan och omnämnda uttalande tagits emot av bloggare:
> Bloggarna är en spegel, SR (Bloggen Bent)
> Minskat medialt intresse för bloggar? (Jonas Morian, PromeMorian)
> Bloggkrönikan läggs ner med en något korkad anledning (Frihetens vingar)
> Om bloggarnas roll i demokration (Vänstra stranden)
