Att ge Nobels fredspris till Barack Obama var bland det märkligaste hittills i fredsprisets historia, tycker jag. Och Ola Nordebro skriver bra om vad utnämningen innebär för Obama. Peter Högberg tycker precis tvärtom, att Nobelkommitén verkligen tyckt till.

Men de flesta upprörs. Peter Andersson som (liksom jag ska sägas) gillar Obama tycker det är märkligt och kanske chockerande. Anna Ek, Svenska Freds ordförande tycker att det är skamligt. Fredsaktivisten Cindy Sheehan ser det som ett slag i ansiktet på hela fredsrörelsen.

Obama är bra. Det är fantastiskt att han valdes till president, och jag som precis läst den utomordentliga boken Ett land i gryningen av Dennis Lehane kan inte låta bli att älska att en svart man är USA:s president mot bakgrund av synen på svarta för inte alls länge sedan. Han har ambitioner. Men ska man inte visa resultat i någon mer substantiell form innan man belönas med Nobelpriset? Det är liksom inte tanken som räknas. Eller hudfärgen.

David Nilsson sa det bäst, på Twitter.