Fyra änglamammor som bloggar
avMånga börjar blogga när de går igenom en livskris av något slag.
Bloggandet kan vara som terapi. Att sätta ord på tankar och känslor, skriva ner dem och dessutom få respons och komma i kontakt med andra som varit med om eller går igenom liknande kan vara till stor hjälp.
Några av de här bloggarna är mammor som mist ett barn. En del av dem kallar sig änglamammor.
Jag rekommenderar idag fyra bloggar, alla skrivna av mammor som varit med om det värsta som kan hända för en förälder – att förlora ett barn.
Gunillas blogg. Gunilla började blogga när hennes 24-årige son Rickard dog i en olycka för fyra år sedan. Hon fortsätter skriva och det har också resulterat i två diktsamlingar om sorgen efter sonen. I sin blogg skriver hon förutom om sorgen också om sin vardag i största allmänhet, och hon visar att livet trots allt går vidare, även när det värsta händer.
finnjonna Jonna har förlorat två barn i samband med förlossningen, och därefter gått igenom IVF-behandling, och för en dryg månad sedan föddes hennes son Milo Santino, som lever. I bloggen har hon skrivit om hela processen, oro, sorg och lycka.
Ludmillas blogg I maj förra året kastade sig Ludmillas fjortonåriga dotter framför ett tåg. Ludmilla skriver rakt och osentimentalt om dottern, sorgen, psykvården och självmord. Hon kämpar för bättre stöd och hjälp till unga som mår dåligt, och hon vill att människor ska våga tala om det som många undviker – självmord.
Englas mamma Englas mamma Carina började blogga under rättsprocessen mot den man som sedemera dömdes för mordet på hennes dotter Engla. Hon skriver för att hon vill ge sin bild, sin version av det som hände, och sina åsikter om rättsväsende och inte minst hur media har behandlat fallet.
Och så en bonus:
Änglapappan Marcus Birro (som är ihop med finnjonna) är poet.
Det genomsyrar hela hans blogg. Läs den!