… som vi gärna sprider. En stark berättelse om en engagerad polismans vanmakt.

”Jag vill på något sätt få fram den frustration man känner som polis över hur maktlös man känner sig när man kommer i kontakt med den kategori av kvinnor som mest råkar ut för detta ni skriver om.
Första gången man som polis kommer till ett hem där kvinnan blivit misshandlad då är man jättenoga, dokumenterar allt med videokamera, mannen grips och kvinnan får hjälp av kvinnojour eller liknande. Samma sak andra gången, men då börjar man redan där resignera en aning för redan där ser man mönstret. Man fortsätter gång på gång åka till hemmet, filma kvinnan, gripa mannen och så vidare, men man lägger inte ner sin själ i arbetet, man orkar helt enkelt inte. Innerst inne så vet man att en vacker dag kommer man dit igen och då är kvinnan död, mördad av sin man/pojkvän.

Varför blir det så här? Jo, redan bara minuter/timmar efter det att polis lämnat adressen ringer offret, gråtandes och vill att polisen ska släppa mannen. Med förklaringar som: ”Han e ju så snäll när han e nykter!” ”Det var mitt fel, jag retade honom!” m.m. m.m.
Dagen efter släpps mannen eftersom kvinnan inte vill medverka vidare i ärendet. Detta gör att de flesta åklagare tycker att de inte kan gå vidare med ärendet eftersom de vet att det blir hart när omöjligt att få en fällande dom när offret sitter i rätten och gråter och säger att hon inte vill detta, att rätten gör fel om de dömer hennes älskade.

Samhället saknar helt enkelt förmågan att hantera sådana här problem. Alla tror att kvinnan kan ju lämna mannen när hon vill, hur svårt kan det vara? Jag skulle själv vilja påstå att de bakomliggande orsakerna till kvinnans svårigheter ligger i att hennes beroendeställning till mannen nästan kan liknas vid någon form av missbruk/beroende. Hon vet att mannen egentligen inte är bra för henne. Men hon kan helt enkelt inte göra sig fri på egen hand. Man måste inse att kvinnorna i sådana förhållanden behöver hjälp och stöd från samhället. I vissa extrema fall kanske det till och med skulle behövas tvångsvård!!
Männen i dessa förhållanden är ju också i behov av någon form av vård/terapi för att kunna bearbeta/dämpa de problem i deras själ som gör dem till dessa monster. Även här kan tvångsvård vara ett ypperligt komplement till frivillig vård.

Allt finns för att kunna komma hit omgående, lagstöd finns för att fälla gärningsmännen trots att offret inte vill medverka, de sociala funktionerna finns för att vårda både män och kvinnor.
Det som saknas är förståelsen från samhället hur skruvade dessa förhållanden är. Att kvinnan, i de flesta fall, faktiskt inte kan välja själv om hon vill lämna mannen. Hon är alldeles för förstörd, förnedrad och kuvad att hon oftast inte har en gnutta självkänsla kvar.”