Vi berättar i dag om barnen vars mamma har dödats – många gånger av pappa.
Ändå får männen behålla vårdnaden.
Barnombudsmannen Fredrik Malmberg tycker att män som dömts för mord ska förlora
vårdnaden av sina barn.

Vad tycker regeringen?

Ställ din fråga direkt. Klockan 13.30 chattar justitieminister Beatrice Ask med er läsare på Aftonbladet.se.

Vi skriver om 153 dödade kvinnor och ni skriver om männen. (Hårdvinklat) Vi får mycket om män – från män. Diskuterande män, kränkta män, arga män, uppmuntrande män. Män som tycker att vi borde skriva om männen som dödats, av sina kvinnor. (Jovisst, det händer. Se tidigare inlägg.)
Nu skriver vi också om män. Om männen som dömts för mord eller dråp på sina barns mamma. Och som kan vara deras vårdnadshavare medan de avtjänar straffet. Läs oss i morgon också. Så hörs vi sedan.

I dag har vi berättat om Enis Andersson som valt att tänka förlåtande på gärningsmannen som sköt hennes dotter Maria med tre skott på kyrkbacken i Brunskog. Efteråt tog han sitt liv.
Hon kan inte se på honom som en mördare.
– Han måste ha varit sjuk, annars skulle han ha hjälpt Maria, säger hon.

16-åriga Nathalie Rönnqvist mördades av pojkvännen hon gjort slut med samma dag. Hennes föräldrar Kjell och Jane har också valt att förlåta killen som gjorde det. Även om de aldrig kan förlåta själva handlingen.
– Förlåter gör man för sig själv, säger Kjell.

Vad tänker du om förlåtelse? Skulle du själv kunna förlåta som Enis, Kjell och Jane har gjort?

Carolina Ekéus på Rikspolisstyrelsen ringde för att tala om att de uppskattar vår artikelserie om de 153 kvinnorna som dödats av sina män under 2000-talet.
– Mycket viktigt arbete, säger hon.

I höst kommer de dra igång en stor informationkampanj för att få fler kvinnor att våga anmäla män som hotar och misshandlar.

Debatten fortsatte på bloggen under morgonen. Mejlen strömmar fortfarande in. Vi läser och läser. Lär oss massor. Blir berörda av alla berättelser ur livet, om kvinnor – men även – som försöker hantera en farlig livssituation med en våldsam man i närheten. Maktlösa har vi också känt oss inför vad vi får veta om nonchalans och okunnighet.
Då är det skönt att även få ett mejl som påminner oss om det förändringsarbete som pågår utan större åthävor på flera orter. Brevet var en inbjudan till en konferens i Stockholm om samverkan kring relationsvåld. För det är vad som behövs, det vet alla som arbetar med kvinnovåldsfrågor. Samordningen fungerar dåligt eller inte alls. Kvinnor kastas mellan socialtjänst, landsting, polisen och så vidare.
Västerortspolisen här i Stockholm har i ett försök som finansieras av socialtjänsten byggt upp en samverkan mellan myndigheter som fungerar – och har lett till fler dömda våldsbrottslingar.
Förändring handlar om vilja. Och om de många engagerade människor som gör det vardagsgrå och livsviktiga jobbet att göra världen en smula bättre.

Vad är ett mord? Svaret kan tyckas självklart. Men vi har fått fler definitioner att lägga till de redan kända: ”familjetragedi”, ”barmhärtighetsmord” och ”utvidgade självmord”. Det handlar om de fall som varit svårast för oss att skriva om. För det första blir de aldrig omskrivna annars, annat än som en notis i marginalen och då under ruriken ”familjetragedi”.
Det handlar om morden, som följs av självmord. Ingen kan av förklarliga skäl åtalas. Anhöriga tiger och skäms. Smärtan är ofta mycket stor kring de här brotten. Vi vet det.
Det finns poliser och jurister som inte anser att de är något att skriva om. Att det är alltför uppslitande för de anhöriga. Men mord är alltid uppslitande. Skulle vi ha uteslutit de här morden från vår granskning? Är de ”riktiga” mord” Vad tycker ni?

Låt oss veta i morgon. Efter 14 timmar på redaktionen drar vi oss nu tillbaka.

Många vill veta: Hur många män dödas av sina kvinnor då, är inte det lika vanligt? Så här är det: Vart tionde mord/dråp eller dödlig misshandel begås av en kvinna. Då räknas även barn som dödas. Omkring fem kvinnor dödar varje år sin partner. Fler än hälften har levt länge i en såkallad stressfylld relation, med misshandel. Flera fall är självförsvar. Brottet är sällan planerat. Det finns ännu fler skillnader mellan kvinnliga och manliga förövare: Kvinnan har generellt en svårare psykiatrisk problematik, har haft en svårare uppväxt. Hon har oftare varit hjälpsökande och varit mer benägen än männen att signalera hur dåligt de mår.
Källa: Jenny Yourstone som doktorerat på kvinnliga våldsbrottslingar. Hennes slutsatser stämmer med annan tillgänglig forskning om dödligt våld i Sverige som Brottsförebyggande rådet regelbundet presenterar.

I dag handlar det om kvinnorna som ville lämna en dålig relation. Och om hur de ropade på hjälp.  Vi vet att  minst var sjätte kvinna aktivt hade sökt  hjälp hos polis, socialtjänst eller kvinnojour innan hon dödades.

Melissa Nordell var en av dem som mördades för att hon ville gå.

Våra telefoner ringer hela tiden, mejlen strömmar in. Framför allt är det utsatta kvinnor som hör av sig. De ropar på hjälp.

Men vi får också mejl och samtal från representanter för ideella organisationer som hjälper misshandlade, hotade och rädda kvinnor.

Se Erika Sjölings gripande reportage om Melissas mamma Liz Nordell som hjälper utsatta kvinnor med ett skyddat boende.

Som sagt, vi var och träffade justitieminister Beatrice Ask i riksdagen i dag. Hon följer med stort intresse vår serie om de 153 kvinnorna som dödats av sin man. Till skillnad från en del läsare tror hon precis som vi att det är viktigt att ge de här kvinnorna ett ansikte. Hon efterlyser också männen i den här diskussionen.

– Var finns de riktiga karlarna som kan ta hand om de här tomtenissarna, sa hon. Hon menar att vi alla, och framför allt männen, måste visa civilkurage: Om man vet att grannen misshandlar sin fru, varför kliver då inte två karlar fram och talar om för den så kallade tomtenissen att han måste sluta?

Vi fick mejl från en man som är inne på samma spår. Matthis Kempe-Bergman, på organisationen Män för jämställdhet, vill tipsa om deras arbete med att förebygga mäns våld.

Under eftermiddagen kommer inslaget med Beatrice Ask ut på Aftonbladets webb-tv.