Chefens order var:
– Blogga om ditt jobb på Sportmagasinet.
Fine.
I uppdraget räknar jag även in resor till och från jobbet och därför ska jag nu berätta hur jag på tåget in till redaktionen idag hotades med stryk.
Förutsättningarna var:
Jag kliver på och det första jag ser är en förtvivlad tågvärd som ber en biffig och välklädd kille kliva av tåget, eftersom han saknar ”färdbevis”. Han förolämpar henne grovt och vägrar. Hon hämtar lokföraren, som stannar det fullsatta tåget. Föraren ber killen gå av, men han är fortfarande ofattbart spydig och vägrar. Föraren berättar då att vakter kommer att vänta på honom på centralen.
När killen lämnas ensam i sitt hörn ser jag på honom och kan inte låta bli att säga att det vore enklast om han klev av, eftersom han håller uppe hela tåget.
Alla blänger på honom.
Det som händer då är:
Han får ett frispel.
– Vem ska plocka mig? Du? säger han och stirrar på mig.
Jag är inte din barnvakt, säger jag. Gå av själv, det klarar du väl?
– Du och jag grabben, här och nu! skriker han då. Nu, vi gör upp NU, hör du det! Eller vågar du inte?
Jag svarar att vi inte befinner oss på medeltiden och att dueller inte riktigt är min grej.
Men jag är som nämnts tidigare i bloggen två meter lång och blir väl nu en trofé i hans ögon. Så killen blir aggressivare och kallar mig könsord och menar att jag fegar ur ”fajten”.
Jag säger att han är sorglig och att vakter kommer att ta hand om honom om han inte går av.
Han fortsätter förstås att förolämpa mig som jag aldrig tidigare blivit förolämpad, dessutom inför en fullsatt tågvagn. Det finns inte en sittplats ledig. Alla stirrar och några tanter backar och tror verkligen att det ska bli slagsmål. Killen växer lite av att han tycker att han är hårdast av oss två.
Jag skakar på huvudet och vänder mig om för att läsa min Punkt.se.
Tåget rullar igång.
Killen stirrar på mig hela resan.
Det slår mig är att han är välklädd och ser ut att just ha tränat på gym (han är blöt i håret, och har träningsväskan på golvet). Jag hade aldrig gissat att han skulle kunna hota folk så öppet.
När tåget når Centralen väntar vakter och självklart tar de hand om honom.
Jag undrar om han är lika nöjd med sig själv fortfarande, så här efteråt?