Djurgården är en sorglig slutspelssaga på senare år. Skapligt spel i grundserien – men när killarna nu borde ha rustat till tänder för kollisioner – så viker de ner sig.
Jag är inte djurgårdare, och bor inte ens i Stockholm, men kan tycka det är synd att landets största stad inte har ett lag som kan skaka om de riktigt stora guldkandidaterna. (Över huvud taget har det på 2000-talet varit få lag som överraskat som uppstickare när det blir spel om guldet.)
Efter SM-guldet 2001 har Djurgården följande slutspelsfacit:
01/02: Ut i kvarten, mot Frölunda.
02/03: Ut i semi mot Färjestad.
03/04: Ut i kvarten mot Frölunda.
04/05: Ut i semi mot Frölunda.
05/06: Inget slutspel.
06/07: Inget slutspel.
07/08: Troligen ut i kvarten mot Linköping.

Och inte lär det blir bättre nästa säsong. Klubbens få stjärnor, för de är inte många, lär förloras till fetare lönekuvert.

Jag spådde skador i går. Inget märkvärdigt, det är ju slutspel. Vi fick se en hel del men den skada som påverkar slutspelet mest lär bli den trasiga ryggen på guldmålvakten Karol Krizan.
Jyri Marttinen såg groggy ut i Skellefteås match, även det en skada (hjärnskakning) som inte syns men som kan sätta sina spår.