En bra regel är att inte blogga i affekt, som är ett tillstånd i vilket det inte är lämpligt att skriva i Sportmagsinet och Aftonbladets namn.
Och det här är ju ändå en officiell redaktionsblogg.

Men – va fan.
Min resa till London ställdes in.
Efter tre timmar vid en gate på Säve flygplats, med klar och vacker himmel över hustaken, blev flighten med flygbolaget, vi kan kalla det Rune Air igen, alltså avbokad.
Orsaken: Halka.
Planet vi skulle med gick ner på Landvetter istället, en knapp timme bort. Men till skillnad från bland annat resenärerna som skulle med kvällsplanet till Barcelona fick vi London-resenärer inte ens buss och försening – vi fick ingenting.
När beskedet kom stormades informationsdisken (jag slutade tvåa i racet från gate till disk och är ganska nöjd med det, även om det kanske kostade tanter och barn en och annan fläskläpp). Jag fick en av FYRA resterande platser på plan med destination London imorgon onsdag. Utan att hinna tänka tackade jag Ja och vände mig sen om och såg 200 medresenärer (eller tänka sådana, i alla fall) som alltså inte fick plats ens imorrn. Av dem var säkert 100 britter som skulle hem.
Till saken hör att Rune Air, vi kallar dem fortfarande så, inte ens bjöd på taxi till city, eller övernattning på hotell – eller plats på annat bolag. Så klockan 23 på kvällen, långt ut i mörkret på Hisingen, erbjöds resenärerna inget annat än pengarna tillbaka. Bussen de tipsade om hade slutat att gå.
Jag fick tag på den enda taxi som fanns i närheten, eftersom jag var först ut på gatan.

Halka, förresten?
Det har varit kallt och halt i Göteborg i dagar. Var det en överraskning att det fortfarande är vinter på västkusten?
Och varför kunde de landa på Landvetter men inte Säve?

Fortsättning följer. Imorrn ska jag ut till den där förbannade flygplatsen igen. Om jag orkar.

Resten av gänget på Sportbladet har i skrivande stund precis landat i London, eftersom de reste från Stockholm, och messen är elaka.
Kollegan Wagner, som flög ur från Göteborg redan i går, undrar varför jag inte helt enkelt löste problemet:
”Går inte båtarna längre?”

Bilden visat ett hörn av den trånga gaten före kaoset. När vi fortfarande satt ner och trodde på resa.