Visste ni att Canada Cup spelas i helgen?

Innebandyns Canada Cup, that is, på York University.
Det kommer 39 lag med 600 spelare från hela världen, skriver Toronto Sun och gör en grej av att  både Mats Sundin, Alexander Steen och Anton Strålman haft nytta som hockeyspelare av att spela innebandy.
– En suverän sport, säger ”Sudden”.

Tidningen skriver om att innebandy har ”caught fire in Europe and is rapidly making inroads in Canada and the United States.”
Låter ju skithäftigt.

Det finns 300.000 licensierade innebandyspelare i världen. Utspridda på 3.900 lag. Och det snackas om innebandy som OS-gren år 2020.

Småintessant att följa helgens världstourtävling i golf, i Florida. Tiger Woods har vunnit de SJU senaste turneringarna han spelat, vilket egentligen är helt sjukt. Tänk vad duktig en kille kan bli bara för att han blivit farsa och har lärt sig byta blöjor.
Kan bli en åttonde raka, världsettan har vunnit den här turneringen sex gånger, så han är ju kompis banan….
Två svenskar vi kan hoppas på är Henrik Stenson och Niclas Fasth. Fast Stenson – har haft ryggproblem…

Foto: MATT SULLIVAN

Efter helgen tar Tiger ett två veckor långt break inför Masters, som spelas andra helgen i april. Så länge har han inte laddat spelfritt inför Augusta – sedan chocksegern 1997. Förra året var Tiger tvåa och det räcker förstås inte om man jagar nya rader i historieböckerna.

Golf, förresten. Jag vet att ägare till landets södra skidbackar jublade när snöovädret senast bet oss i nacken. Men många svenska chefer på krisande golfklubbar vred nog sönder en och annan järnklubba, på kanslierna. Till och med sommargreenerna var öppnade på många håll.

I dag önskar vi alla kärringar lycka till på resan, som en vän sa. Gäller även simmare och golfare och inte minst konståkare.

Till sist; många undrar vem fotbollsprofilen är, på bilden här nedanför. Det är Djurgårdens tränare Paul Lindholm, som igår fick uppleva en förlust i årets första derby mot AIK.

Här får ni en försmak av hur jag och fotografen Jimmy W (i rutigt, till höger) sprang på en av allsvenskans stora profiler – hos en tattuerare.
Min mobil är kass, men lite syns väl?

Han kunde tänka sig att låta skriva in ”Spela fotboll, bonnjävlar” – men tackade nej av respekt för sin klubb. Lite synd.

Hur det slutade ser du i det magasin som vilken dag som helst kan ligga i din hand. De flesta prenumeranterna fick sin tidning i brevlådan i dag.
De riktiga bilderna blev grymma, tycker jag.

Den unika bildjobbet vi gjorde i Karlstad i går hade starka inslag av en Stefan Holm i en helt främmande miljö – på en plats han hela sitt vuxna liv försökt undvika.
Men han klarade uppdraget (som får vara hemligt ytterligare en tid).

Stefan noterade att år 2008 blir hans 21:a säsong. Och sa:
– Siffran 21 är ju oslagbar.
Och syftade på OS i pPeking, förstås.

Vi pratade förstås om Patrik Sjöberg också. Som med all säkerhet aaaaaldrig hade gjort det Stefan pysslade med, tillsammans med oss i går. Men någon hård rivalitet att bygga helsidor på i kvällstidningarna finns egentligen inte, menade Stefan:
– Tröjan i Globen var ju ett skämt. Sen ägnade sig framför allt Expressen åt att dra på som fan om oss.
Som om Stefan och Patrik vore direkta ovänner.
Jag har gjort långa och personliga intervjuer med båda höjdstjärnorna, och imponerats av mycket av de som sagts och som inte alls stämmer med den mediabild de fått. Och det är som Stefan konstaterade:
– Vi har ju en stor respekt för varandra.
Men självklart är det så att Holm använde Sjöberg och den uppblåsta ”rivaliteten” som tändvätska inför VM i Valencia. När guldet sedan var klart kunde han lägga allt åt sidan och hylla Söberg som ”den störste”.

Stefan Holm började tävla 1987, i Länsförsäkringar Cup i Karlstad. I den då nya hall, som han använder för träning än i dag.
Samma år vann Patrik Sjöberg VM-guld i Rom (Sveriges första genom tiderna).
Snart är även Stefan Holms mäktiga karriär över. Kanske efter OS i augusti, om det blir guld.

Vem står på tur?
Kan Linus Thörnblad bli lika stor – även i mästerskap?
Vågar inte tro det. Än.

Det trillade in ett mess på pressläktaren:
”Ackeström är så dålig så att han kommer att erbjudas drömkontrakt av malmö”

Matcherserien mellan Färjestad och Frölunda är helt öppen, när det här skrivs. Minst dåligt försvar vinner, förmodligen. Det ser darrigt ut.

Bäst på isen är hemmalagets Pelle Prestberg och göteborgaren Fredrik Pettersson.
Båda har nummer 10.
Båda är 178 centimeter.
Både brinner av energi.
Båda kan avgöra det här.

Och andra perioden slutade nyss. Båda lagen hade 10 skott på mål.

I de andra matchserierna är det bara att imponeras av HV 71, som förstås måste nå SM-final om det finns någon rättvisa, och Timrå som jag själv tippade som mästare före säsongen.

HV71, förresten. Deras bästa spelare i slutspelet, så här långt; Martin Thörnberg. Nummer 10.

Ägnade en heldag i Värmland åt ett av de häftigate bildjobb jag upplevt, tillsammans med fotografen Jimmy W.
Men mer kan jag inte brätta just nu. Återkommer senare i den här bloggen med detaljer som säkert överraskar.

Sitter just nu och ser femte kvartsfinalen mellan Färejstad och Frölunda – på plats. Hörde via en tv att en av experterna i Kanal 9-studion tyckte att Färjestad var piggast efter en period.
What?
Jag håller inte med.
Det där med att tycka är ju kul att tycka om, om man tycker om det. Vi kvällstidningshundar tycker ju ofta och gärna. Det finns ju lika många krönikörer på redaktionen som det finns tomma pizzakartonger i pappersåtervinningen. För att inte tala om bloggarna.
Det kan slå åt andra hållet också. Jag noterar med stor förvåning att de två morgontidningsdrakar som följer den här matchserien, Nya Wermlands-Tidningen och Göteborgs-Posten, inte har sina sportkrönikörer på plats i arenan. Precis som de inte hade i går kväll. NWT’s sportchef har inte sett en enda slutspelsmatch på plats i hemmaarenan, sägs det.
Att inte ha en sportkrönikör på plats under brinnande slutspel är tjänstefel, om det inte finns privata skäl – och då ska någon annan ha uppdraget.
En stor tidning som stadens tidningsläsare får i brevlådan skall ha en röst som förmedlar den känsla som finns kring det lag som närbevakas. Och därmed engagera sina läsare. Hur ser Färjestad ut, enligt NWT? Det ska vi inte behöva leta efter i vanliga (och ofta utmärkta) nyhetstexter.

Strålande sol i går, och resa från Göteborg till sola i Karlstad i dag.
I snöstorm.
Plockade ut en hyrbil eftersom jag inte litar på SJ (de ville skicka mig via Katrineholm…).
Räknade övergivna bilar i dikena. När jag nått 13 bortsladdade, och två långtradare, fastnade jag. I en kö. I Brålanda, som ligger strax söder om Mellerud. Många mil söder om Karlstad.
Blev kvar där i en timme och 25 minuter, med motorn avstängd.
När det sedan släppte gjorde den enorma kön av långtradare och bussar långsamt sällskap och jag la nog inte i fyrans växel förrän i höjd med Säffle, då solen bröt igenom snötäcket och jag av någon anledning kom att tänka på Sven-Göran Eriksson som upplevde sina bästa år som fotbollsspelare i lokala bollklubben Sifhälla. Tänk så en tanke kan vandra, tänkte jag också.
När jag senare körde in i ett vintrigt Karlstad gjorde de reklam på radion för nya sommardäck.
Vid Löfbergs Lila Arena tog jag en promenad längs Klarälven, himlen var rosa som Sportbladet och närmaste sällskap var en vacker och mycket stark halvmåne.
Det var så vackert att  kön och lätt stress i Brålanda snabbt var glömd.
Och jag hann till nedslöpp i mötet Färjestad-Frölunda.

Här ska jag göra research för ett mycket speciellt hockeyknäck i nästa Sportmagasinet.

Den här veckan är det allsvensk upptaktsträff för media, i ett Norrköping där förväntningarna är stora.
Jag gjorde nyligen ett stort magasinsknäck om just IFK och skrev bland annat om den stora flygplansolyckan i Frankrike och varför staden Norrköping märkligt nog kallas ”Peking”.

Inför varje allsvensk premiär – känns konstigt att skriva om den eftersom jag har två decimeter snö utanför fönstret – har vi ett tips på redaktionen i Göteborg. Vi är ett drygt tiotal som lägger varsin hundring och tippar den allsvenska sluttabellen. Fotografen Deros är tipsgeneral och har inte oväntat arbetat fram ett finurligt poängsystem.
Jag har förtvivlat svårt att minnas hur det gick i fjol, men vet ganska säkert att jag tidigare säsonger vann två eller om det är tre år i rad. Lite skoj med tanke på att jag är en av få som inte ser mig som fotbollstokig. Vet att även fixaren Arne, killen med fyra armar, har lyckats bra. Extra intessant är det att köra över kollegan Wagner, som ägnar hela sitt yrkesliv åt att följa spelare som sparkar boll.

Så här ser mitt allsvenska tips ut i går:

1. IFK Göteborg
2. AIK
3. Kalmar
4. Helsingborg
5. Elfsborg
6. Djurgården
7. Hammarby
8. Halmstad
9. Malmö
10. Gefle
11. Norrköping
12. Trelleborg
13. Gais

14. Sundsvall

15. Örebro
16. Ljungskile

Kommentar: Blåvitt nu har lärt sig det spelsystem som redan i fjol snubblade hem guldet. Bottenstriden blir hetare än någonsin, känns ju som man skulle kunna ha fem lag på de två sista platserna (ni vet vad jag menar).

Jag inser också att jag någonstans  faktiskt önskar att Kalmar FF går hela vägen. Inte för att de spelar skön smekfotboll, men för att det vore uppkäftigt.

Upplevde stämningen i Frölundaborg, lördag kväll. Den var kittlande och omsvepande, i ett.
Efter matchen var det snack om ”paraply-attacken”. Publiken skämde ut sig i första perioden och kastade in prylar, bland annat….ja, ett svart paraply.
Skandal, förstås.
Jo, jo. Men klubbarna i Hockeyligan får skylla sig själva. Om de jagar pengar och tror sig veta att sena lördagskvällar ger mest intäkter får man räkna med att en promille idioter går över gränsen och beter sig illa – fulltankade av den öl de kan ha köpt i samband med matchen.
Jag tycker matcher på helgdagar skall spelas på eftermiddagarna.

Det jag lyckats snappa upp om årets sltspel visar att domarna klarat sig bra.
Visst hade Patrik Sjöberg en eländig match i den första omgången, och Modo rånades på  vettigt försvarsarbete vid Timrås kvittering i slutskedet, men domare är mänskliga och att som Harald Lückner klaga om att laget ”rånats” är inget annat än skitdåligt. Att domare begår misstag ingår, den risken tar alla lag. Gilla läget.
Lördagens omgång bjöd på bra domarinsatser.

Mina tre favoritdomare, senaste tio åren:
Ulf Rönnmark.
Thomas Andersson.
Ulf Rådbjer.
Sören Persson.

De jag aldrig mer vill se nämner jag inte. Och de flesta har lämnat elitserien i förtid, av naturliga skäl.