S-bloggen har fått vila över helgen. Jag har varit på innebandycup med ett gäng 14-åriga grabbar där jag varit ledare i halva deras liv. Vår klubb är Floda IBK och nystartade Eagle Cup spelades i Karlstad.
En helg på plågad luftmadrass i skolsal är ingen lek, det vet ni som varit med. Det här var inte min första, men troligen den sista – eftersom killarna nu är så duktiga att andra tränare får ta över till nästa säsong.

Först här och nu några personliga rader, sedan ett konstaterande:
Vi spelade bland annat i den gamla högstadieskola jag minns så väl, där jag inte varit sedan jag var ombytt för gympa i nionde klass. Det det mesta var sig likt, men jag saknade den inramade tavlan med alla skolrekord i friidrott. Jag vet ju att mina 14 meter i kula i sjunde klass länge var ohotat. Hade varit kul att visa det för sonen, som spelar i innebandylaget.
Vi fick spela en dramatisk B-final, i just den hallen. Vann i förlängningen, alla hade spelat dröminnebandy i laget och vi firade med både pokal och medaljer.
Den glädjen vi hade i omklädningsrummet var lika febrig och magisk som den lycka jag ofta bevakat som reporter vid SM-guld i fotboll och hockey. Ungdomsidrott kan vara minst lika berörande, om inte mer.

På tåget hem slog det mig, när jag såg ut över vagnen och grabbarna, att vi hade vårt eget landslag, våra egna mästare.
Vi har också en Zlatan, en kille som gärna drar ett par gubbar för mycket men skiter i vad vi andra säger för ibland hänger han bollen i krysset och då är han förstås kung.
Vi har också en Mellberg, en stenhård jävel som käkar tegelsten till frukost och vägrar ge upp ”slottet framför vårat mål.
Vi har också en ”Chippen”, en  tekniker som bara får med sig bollen ibland men som inte kan annat än fortsätta försöka och till slut levererar – i varje match.
Men framför allt har vi lojala killar precis som Allbäck och Svensson och vi har till och med en målvakts-Shaaban, som kanske har tio andra intressen som är större än just innebandy.
Och så där ser ju samhället ut i stort. På många arbetsplatser finns både en Zlatan, en Mellberg och en Allbäck. Och många Shaabans.
Vem är du?
Jag är  förmodligen en Tommy Söderberg, utan träningsoverall. Med ett sämre natthumör. Man blir lätt trött av en helg på plågad luftmadrass.