Ta en titt på bilden av skrivbordet här nedan, i ett tidigare inlägg.
Läs sedan det här mailet, från en tidigare kollega:

Sweet chili-såsen i röran på skrivbordet inhandlades av undertecknad på Ica Globen i mars 2007, under min praktik/vik på Sportbladet. Kul att se att mitt minne lever kvar på redaktionen. Det är nästan så att man blir tårögd…
PS
Röran är Thorneus fel.
Pelle J

Nu vet ni att det är hockeyreportern Patrik Thorneus som äger röran på skrivbordet.
Och att flaskan på bilden alltså kan ha förblivit orörd i 15 månader.

Igår åt jag en go lunch med Anders Frisk, som bland annat berättade att han följer mer fotboll nu än när han var en av världens bästa domare. På den tiden ville han inte veta för mycket om enskilda spelare, sa han.
Vi pratade även om Champions League-finalen i Moskva, som Anders såg på plats.
– Ganska spännande, sa han.
Jovars.

På lördag åker jag till Italien för jobb norr om Milano, tillsammans med fotograf Ivarsson. Blir trevligt, men jag kan inte säga att jag jublade när jag såg avgångstiden för flyget: 06.45.

Sånt här värmer.

Nu drar jag till Jönköping. Det ska bli kanotkul!

Jobbar på redaktionen i Globen och möts på nytt av arbetsplatsen ni ser här nedan, där en av kollegorna arbetar till vardags.
Var är hälsovårdsmyndigheterna?
Jag tror fotbollsreportern Erik Niva finns där under, någonstans. Men han klarar sig nog, för det brukar finnas både knäckebröd och sötsur sås på flaska, gömt där under.

Lördagen ägnar jag åt en stilla minnesstund på Skogskyrkogården i Stockholm. Hammarby Hockey och dess fans minns hockeymålvakten Pelle Lindberghs födelsedag, och även Pelles familj och flera av hans närmaste vänner finns på plats. (Samling klockan 14, för er som vill vara på plats och prata hockey the old style.)

Dagens lektion i kinesiska:

Betyder: ”Storfot hittades i den nordöstra bergsdelen av Indien”.
Jäkligt bra att kunna inför OS. Man vet aldrig.

Final i Champions League i kväll.

Jag var en gång anställd som ren fotbollsreporter på Sportbladet och reste på CL-matcher (den jag minns bäst är finalen i Paris, då Real Madrid besegrade Valencia 3-0).
I dag gör jag annat.
Men matchen i kvälls ska jag se.

En seger för Man United vore känslomässig. Det är i år 50 år sedan klubben förlorade nästan ett helt lag i den fruktansvärda flygplyckan i München 1958.

Seger mot Chelsea i Moskva ikväll tillägnas offren och deras anhöriga, som aldrig blir bortglömda.
En unik text om vad som hände ombord vid olyckan hittar du om du klickar här. Det är ett dokument som publicerades i Sportmagasinet tidigare i år.

Ni som följde US Open i golf förra sommaren kanske minns att Tiger Woods bar en tajt t-shirt som avslöjade en överkropp som påminner om en sprinters?

I går släpptes amerikanska ”Men’s Fitness”, ett magasin för träningstokiga muskelälskare (nej, jag penumererar inte…).
Tidningen listar de 25 bäst tränade männen i hela USA.
Ni vet kanske vem som var etta, och rankades att ha bäst fysik av alla amerikanska idrottare?

Visst har Tiger Woods förändrat golfen med sin fysträning, men när han fortfarande var en tanig talang, eller knappt ens född, insåg spelare som Gary Player och Greg Norman att få turneringar vanns i barerna, som många uppenbarligen trodde förr.

Se på Tiger Woods och försök att hävda att golfare inte är idrottsmän, ni som larvar er med såna åsikter.

Nästa nummer av Sportmagasinet landar snart i din brevlåda, eller i en kiosk i närheten.
Det är en EM-special som ser ut så här:

Ett av våra bästa nummer på mycket länge.

”Mondays suck.”
Sa alltid min polare ”Biff” när jag gick på High School. Det var tusen år sedan men gäller än i dag.

Jag började dagen på bilverkstaden (alltid en lycka) och fick sedan veta att Aftonbladets gratistidning Punkt.se läggs ner.
Vi på Aftonbladet flyttade in hos systrar och bröder på Punkt.se i januari och delar nalltså redaktionsgolv. Nu blir det tomt i lokalerna framöver, gratistidningen är nedlagd med omedelbar verkan. Värst är det förstås för kollegorna som får söka nya jobb på en tuff arbetsmarknad.
Jag är faktiskt skakad. Det gör ont att se kollegor och vänner förlora fotfästet.

Jag har själv varit med om att bli uppsagd – två gånger, när redaktioner där jag arbetat lagts ner.
Först på tidningen Arbetet Väst i Göteborg, när A-pressen gick i konkurs 1992 och nya ägare till tidningen återanställda alla anställda utom en, eftersom de ville följa en gammal organisationspan. Jag blev över eftersom jag var sist in och hade en utökad tjänst på sporten. Det hanterades för jävligt av lokala journalistfacket som inte ens protesterade, minns jag.
Andra gången var när Rix FM ägdes av Göteborgs-Posten och satsade hårt på nyheter. Jag var nyhetschef på riksredaktionen (vi sände över 26 städer) när nätet av Rix-stationer plötsligt såldes till Jan Stenbeck. Alla sparkades, huvudstationen flyttades till Stockholm och när Stenbeck letade nytt folk skrev de i annonsen att de sökte ”kåkfarare, hemmafruar och annat löst folk – bara ni inte är journalister”.

Det som stör mig mest med nedläggningen av Punkt.se är att annonssäljarna inte ens har kollektivavtal – trots att de arbetat under Aftonbladets vingar, en tidning med starka band till arbetarrörlesen och LO. En skandal, om ni frågar mig.
Bara att hoppas att ägarna till annonsbolaget ger säljarna samma villkor som journalisterna, vid uppsägningarna.

Annars, så? Jo, det regnar och när jag nyss kom hem hade katten Texas varit i slagsmål och var helt blodig i trynet.

”Mondays suck.”
Och än är dagen inte slut.

Den enorma jordbävningen i centrala Kina påverkar förstås OS-arrangörerna, som redan dagen efter tagedin beslutade att göra om vägen för facklan som just nu reser genom Kina. Om en månad ska OS-elden passera stora delar av de områden i Sichuan-provinsen där över 50 000 människor, förmodligen fler, förlorade livet.
Nära fem miljoner byggnader rasade vid katastrofen, den 12 maj. Mer än tio miljoner människor är på något sätt direkt drabbade, i området.
I staden Mianyang (150 mil från Peking) har  idrottsarenan Jiuzhou Stadium förvandlats till ett flyktingläger för 20 000 hemlösa. Så det är inte bara idrott och OS-fest på gigantiska kinesiska idrottsarenor. Ibland tar en annan verklighet över.
Bara att hoppas att katastrofen inte glöms bort i samband med att OS-febern stiger, under sommaren.
Det går att skänka pengar här, för den som kan stå över en extra bira eller pizza nästa gång det suger i tarmen.

Nu har Annika Sörenstam talat ut om varför hon blir tourpensionär och slutar med tävlingsgolfen.
Klicka här.

Dagens övning i kinesiska:

”Studenternas snittlängd i den här klassen är 160 centimeter!”

Bra att kunna.

Åker baklänges till framsidan, i ett trångt X2000. Tågfönstret är blött på utsidan och god vän skickar en härlig bild från Norrland där det är snö och riktigt vackert.
Var tog sommaren vägen?
Det är ju helg!

Ni som läst bloggen vet att jag haft en svit på välkänt sällskap på tågresorna till hufvudstaden. Alldeles nyss passerade Claes Malmberg förbi, med stadig blick riktad mot en ledig toalett.

Träffade skytten Håkan Dahlby igår, i Haninge. Talade om lerduvor, eftersom han ska till Peking och där har en god chans att faktiskt bli olympisk mästare (han var rankad etta i världen 2006 och 2007 och vann den senaste världscuptävlingen).
Det blev bra bilder – men spana in Jerker när han plåtar Håkan under träning. Det där är ett dödligt vapen, träffas du är det kört, man är ”dödens lammunge” som man sa när man var barn.

– Du är farligt nära gränsen nu, sa Håkan lugnt med högerkinden mot kolven.
Jerker svarade inte. Han var väl lomhörd, stackarn.
Vi fick även testa att skuta själva och det var spridda hagelskurar, om man säger så…och jag nöjer mig med att inte utveckla det.

Håkan har förstås egna hagelpatroner, med både namn och Tre Kronor. Korgen med tomma hylsor vid skjutplatsen såg ut så här i botten:

Tre avbockade OS-förhands den här veckan, tillsammans med Jerker. Och alla tre blev bättre än väntat, trots höga förväntningar. Bra bilder, bra snack.

Samtidigt är jag lite knäck efter textsemiraiet på redaktionen i går. Sportmagasinet har under en tid specialgranskats av två textproffs och det blev både ris och ros. Fast…mest ros. Taggiga jävla växter – rätt i ansiktet på oss. De rev upp sår som inte läker över en kväll, så nu ska det till skärpning ordentligt – vi ska ha ännu bättre texter i framtiden. På magasinet är vi bra på att redigera och packetera, men har ibland glömt ”storyn” menade textproffsen.

Nya tag på måndag.
Förmodligen är solen tillbaka då, lagom till en ny arbetsvecka.