Vi slår ihop nästa nummer av magasinet nu, allt går till tryck imorrn onsdag.
Men jag tror vi haft en bra spurt så det blir ett nytt kanonnummer, späckat med fotboll inför EM. Jag är extra nyfiken på vad kollegan Larsson just nu sitter och skriver ihop på en trottoria i Milano, denna sista kväll.

Själv sitter jag och funderar över ett mail från en god vän som kastar (för mig) nytt ljus över Kina.
En del av mailet ser ut så här:
”Jag gillar inte OS i Peking i år. Är ju väldigt idrottsintresserad, på tvären och längden, men varför Kina och varför just i år? Jag har jättenära vänner som håller på att adoptera och hade det varit OS någon annanstans eller något annat år, så hade de fått barnbesked under våren och kunnat åka och hämta sitt adoptivbarn innan sommaren. Men inte nu inte! Kina vill snygga till allehanda statistik (man kan ju inte visa på ett högt antal bortadopterade barn, då kan ju omvärlden å hemska tanke, tro att de inte har resurser att ta hand om sin egen befolkning!) och man har heller ingen möjlighet att hantera adoptivtrafiken, dvs nyblivna föräldrar som reser till Kina för att hämta sina telningar, innan paralympics är över. Kina är ett helförlamat samhälle på många sätt under stora delar av 2008. Jag tycker synd om dem. Både kineserna och mina vänner.”