Nytt besk i Stockholm i dag, efter en behaglig tågresa genom ett mellansverige dränkt i solsken.

Senast jag åkte X2000 hade jag sällskap i samma vagn av Sven Melander, Carina Lidbom och en programledare från tv som jag inte minns namnet på.
I dag hade jag en legendar framför mig, en av de stora, en ikon; Sven Wollter, som var gudomlig redan som Raskens, och som för alltid är snutarnas snut i rollen som Bo Jarnebring i Widerbergs sköna ”Mannen från Mallorca”.
Sven är värd ett eget OS-guld, på någe fint vis. Men det säger man ju inte till honom. Precis som alla andra i vagnen nöjer man sig med att bara titta lite försiktigt åt legendarens håll och så nickar man till någon annan bredvid, som i ett slags samförstånd; ”Ja, jo, där sitter han, det är ju Sven Wollter, fan va bra han är, va?”

Blir intressant att se vem som dyker upp i tågvagnen på hemresan.
Björn Borg?
Elvis?
Robert Laul?

Jag läste bok under resan, eller i alla fall första halvan av den. Recenserar just nu journalisten Sverker Lindströms ”Det Stora Sveket”, om ”den olympiska rörelsen i diktaturens tjänst” (Atlas förlag).
Återkommer med vad jag tycker om boken, men den verkar grymt genomarbetad. Den börjar fint med historien om två söner till en man som arbetar på skofabrik i södra Tyskland. Rudolf och Adolf Dassler gjorde spikskor i egen liten rörelse men kastades in i kriget och blev aktiva nazister. Efter 1946 var allt glömt och de kunde bygga början på ett imperium – som blev två. Adolf kallades ”Adi” och med början på sitt efternamn skapade han Adidas. Men det blev bråk med storebrorsan som startade eget, som senare blev Puma.
Rivaliteten var enorm mellan bröderna.
Jag älskar små historiska godbitar som den om bröderna Dassler.

Nu ska jag in på ett möte där vi ska dra upp riktlinjerna för tidernas häftigaste OS-bilaga. Jag och fotografen Jerker Ivarsson är frikopplade i en månad och kommer att röja ganska bra hos de svenska OS-deltagarna.
Räkna med bilder här på bloggen, jag har en ny mobilkamera som jag fått av chefen.