”Mondays suck.”
Sa alltid min polare ”Biff” när jag gick på High School. Det var tusen år sedan men gäller än i dag.

Jag började dagen på bilverkstaden (alltid en lycka) och fick sedan veta att Aftonbladets gratistidning Punkt.se läggs ner.
Vi på Aftonbladet flyttade in hos systrar och bröder på Punkt.se i januari och delar nalltså redaktionsgolv. Nu blir det tomt i lokalerna framöver, gratistidningen är nedlagd med omedelbar verkan. Värst är det förstås för kollegorna som får söka nya jobb på en tuff arbetsmarknad.
Jag är faktiskt skakad. Det gör ont att se kollegor och vänner förlora fotfästet.

Jag har själv varit med om att bli uppsagd – två gånger, när redaktioner där jag arbetat lagts ner.
Först på tidningen Arbetet Väst i Göteborg, när A-pressen gick i konkurs 1992 och nya ägare till tidningen återanställda alla anställda utom en, eftersom de ville följa en gammal organisationspan. Jag blev över eftersom jag var sist in och hade en utökad tjänst på sporten. Det hanterades för jävligt av lokala journalistfacket som inte ens protesterade, minns jag.
Andra gången var när Rix FM ägdes av Göteborgs-Posten och satsade hårt på nyheter. Jag var nyhetschef på riksredaktionen (vi sände över 26 städer) när nätet av Rix-stationer plötsligt såldes till Jan Stenbeck. Alla sparkades, huvudstationen flyttades till Stockholm och när Stenbeck letade nytt folk skrev de i annonsen att de sökte ”kåkfarare, hemmafruar och annat löst folk – bara ni inte är journalister”.

Det som stör mig mest med nedläggningen av Punkt.se är att annonssäljarna inte ens har kollektivavtal – trots att de arbetat under Aftonbladets vingar, en tidning med starka band till arbetarrörlesen och LO. En skandal, om ni frågar mig.
Bara att hoppas att ägarna till annonsbolaget ger säljarna samma villkor som journalisterna, vid uppsägningarna.

Annars, så? Jo, det regnar och när jag nyss kom hem hade katten Texas varit i slagsmål och var helt blodig i trynet.

”Mondays suck.”
Och än är dagen inte slut.