Passade på att se Leksands match mot Borås igår för att hålla lite koll på det som – om MIK tar sig till kvalserien vilket vi får hoppas – kommer att bli kommande kvalmotstånd. Något kvalserielag – än mindre blivande elitserielag – spelade dock inte Leksand som även om det blev seger till sist. Om man ska ta insatsen som något tecken om förestående kvalserie eller bara som ett utslag av dålig inställning skulle man kanske kunna undra om man inte såg matchen själv. Men för mig känns det troligaste att det var frågan om dålig inställning. Särskilt bygger jag det på faktumet att LIF:s bäste spelare var Marcus Weinstock som inledde matchen på bänken och sedan kom in och gav järnet. Han var den enda som stack ut och var inblandad i det mesta. Hade hela laget betett sig på det viset hade det blivit en annan historia. Med andra ord finns det ingen anledning att tro annat än att LIF blir en tuff motståndare i eventuell kvalserie.
Idag har man möjlighet att studera Malmö, ett lag som väl de allra flesta var övertygade om skulle ligga i seriens topp. Tror för MIK:s skull faktiskt att det bästa vore om Malmö fortsatte att förlora. Skulle Mora missa de tre direktplatserna till kvalserien så skulle det inte kännas bra att möta Malmö i playoff om den fjärde platsen.
Med lite distans till gårdagens match känns det såklart fortfarande tråkigt att det inte blev någon poäng. Men man kan också vända på det; Med tanke på hur det såg ut spelmässigt var det imponerande att MIK var mycket nära en poäng. Och det var, precis som MIK:s tränare – med Harald Lückner i spetsen – sa efter matchen, en mycket nyttig lärdom för de unga spelarna. Egentligen är det synd att såpass få lag i serien är av den kalibern att man som spelare måste vara på tå hela tiden och att ett litet misstag kan avgöra matchen. Hade det varit så hade lagen från Allsvenskan varit än vassare när kvalserien började.
Mora fick ju ett mål bortdömt på grund av hög klubba i den tredje perioden. Att målet var korrekt och borde godkänts verkar alla vara helt överrens om. Självklart är det helt omöjligt att veta vilken vändning matchen tagit om målet godkänts men det är inte för att spekuler i det som jag tar upp ämnet. Som spelare kan jag säga att det inte finns något som är så frustrerande som att få ett mål som man vet är korrekt underkänt. När publiken, TV-tittarna, spelarna och ledarna kan se reprisbilder på hur det hela verkligen gick till hamnar dessutom domarna i en riktigt besvärlig situation när de sjäva inte får titta på reprisen. Det sneglande i ögonvrån på jumbotronen från domarnas sida som man ganska ofta ser gör inte sistuationen mindre märklig.
Jag kan faktiskt inte överhuvudtaget förstå varför domarna inte ska få använda alla tillgängliga hjälpmedel för att göra en så bra domarinsats som möjligt? Det enda argument jag hört, att det inte finns målkameror eller tillgång till reprisbilder på alla arenor köper jag inte. Är det inte bättre om domarna får all den hjälp som finns att få på de arenor som har alla hjälpmedel, så blir åtminstone den matchen rättvisare? Det är ju lika för båda lagen, precis som det är lika för båda lagen i de hallar där de tekniska hjälpmedlen inte finns!
Moras läge i tabellen påverkades faktiskt inte så mycket av gårdagens förlust eftersom även Växjö förlorade. Avståndet upp ovanför strecket är därmed fortsatt fyra poäng med en match mindre spelad för MIK.
Dagens allsvenska match är Leksand mot Borås, en match som inte betyder så mycket för Moras jakt efter en plats i kvalserien men där Leksand, som kommande motståndare i en eventuell kvalserie, kan vara intressant att följa! I S24:as Leksandsblogg bevakas matchen noga
3-2 förlorar MIK med till sist efter en tredje period som även den gick till AIK. AIK:s 3-1 kom i powerplay efter en utvisning som MIK tar eftersom de inte hänger med. Därefter skapar inte Mora mycket ochdet känns som att AIK är på väg att spela av matchen. En skicklig individuell prestation av Genoway då han petar in pucken på volley hade kunna gjort det hela riktigt spännande men målet döms bort. Kan tyvärr inte säga annat än att jag uppfattade det som ett helt regelrätt mål. 3-2 kommer ändå till sist – i spel 6-mot-4 – men det är då så lite match kvar att MIK inte hinner med någon kvittering.
Sammanfattningsvis är resultatet helt rättvist. AIK är det bättre laget och spelar stabilt över hela banan. MIK har svårt att freda sig i egen zon och får därmed väldigt liten tid i anfallszon. AIK är dessutom väl samlade nästan hela tiden. Det är en spelare som Genoway, som kan göra det lilla extra, som kan få till något men han är tyvärr ganska ensam om det.
2-1 till AIK efter två spelade perioder är siffror som Mora faktiskt måste vara glada över. Med lite tur hade AIK satt ytterligare någon puck. De är nämligen fortsatt de som skapar de flesta och hetaste målchanserna. Spelmässigt påminner andra perioden om den första men är lite öppnare. Båda lagen släpper till kontringar, framförallt MIK. AIK:s 2-0 kom också på en spelvändning där tyvärr den annars så stabile Greger Arthursson tar fel beslut och kliver ut mot puckföraren – som egentligen inte hade skottläge – istället för att täcka passning. Moras 2-1 är något turligt men Genoways snabba vändning in från bakom mål och backhand längs isen är ganska överraskande. Med en bra sistaperiod kan MIK fortfarande ordna poäng, men höjer de sig inte vinner AIK.
1-0 till AIK efter den första perioden. Inte så mycket att säga om. AIK är det bättre laget och kunde mycket väl gjort fler mål en det powerplaymål de gjorde. Moraspelarna ser ut att vara rädda för att kliva på för aggressivt och kliva bort sig men blir då istället väldigt stillastående och hänger inte med när AIK:arna trampar igång. MIK är nedtryckta i egen zon större delen av tiden men det finns tendenser till snabba spelvändningar som kan ge kontringsmöjligheter.
Här kommer jag från och med idag fritt att få dela med mig av tankar, åsikter och annat som rör Mora IK. Parallellt med Morabloggen har även S24 startat en Leksandsblogg där min bloggarkollega Robin Söderlund gör detsamma rörande Leksands IF.
Och det är i alldeles rätt läge premiären av denna blogg sker: Första halvan av serien är avklarad och kvalserien börjar närma sig – tiden för lagen att utvecklas och för tränarna att testa taktiska och spelmässiga detaljer börjar rinna ut. Nu vill lagens fans se att spelet sitter, att spelarna producerar och att laget verkligen kommer prestera sin bästa hockey i kvalserien.
För Mora har säsongen varit precis som alla de senaste säsongerna varit: Man har tvingats börja om från noll med ett i princip helt nytt lag. Igen.
En stor skillnad denna gång har däremot varit den annorlunda ekonomiska verklighet som spel i Allsvenskan innebär. I Elitserien var Mora ständigt hårt kritiserat och sågat av de allra flesta experter och förståsigpåare på grund av den stora mängden utlänningar man hade i truppen (att det var svårt att locka duktiga svenska spelare till Mora var det ingen som brydde sig om att erkänna). Nu, i Allsvenskan, har man gjort det som det alltid pratas så varmt om – satsat ungt och hemvävt. Och detta har man kryddat med en av Sveriges kanske allra bästa tränare. Experterna och förståsigpåarna har såklart sedan länge vänt blicken från Mora och hittat annat att såga så detta har de flesta av dem missat. Men denna satsning gör att jag känner extra starkt för MIK denna säsong.
Och att en sådan ung och hemvävd satsning inte automatiskt innebär att laget blir svagt har laget redan bevisat. De unga spelarna växer för varje match och flera har redan tongivande roller i laget. Se bara på spelare som backarna Viktor Amnér (född 1989) och Mattias Ekholm (f. 1990) och anfallarna Tony Lagerström (f. 1988) och Daniel Viksten (f. 1989). De mycket mer än bara ”ser och lär”!
Att det ska räcka hela vägen för MIK i år är för mycket att kräva. Men fortsätter laget att utvecklas som de gjort hittills under säsongen så vet man inte vad som kan hända i en eventuell kvalserie! Därför känns kvällens match som en mycket intressant värdemätare. AIK är ett av seriens allra bästa lag. Och kanske det lag som har det allra bästa försvarsspelet, något som brukar löna sig när det drar ihop sig till kvalseriespel. Så kan Mora redan nu, på bortaplan, matcha – eller till och med besegra – hemmastarka AIK så kanske man kan börja tro att det finns mer än bara hedersamt deltagande i en kvalserie att hoppas på!