Redan när jag igår såg förändringarna av Moras laguppställning sedan förlusten mot Troja/Ljungby senast blev jag oroad. Den spelare jag kritiserade mest och jag gärna hade sett få kraftigt minskad istid, andrecentern Niklas Fogström, hade befordrats till förstecenter tillsammans med Mario Kempe och Marcus Eriksson – en trio som utgjorde Moras sämsta enhet mot Troja. Och på backsidan hade unge Viktor Amnér, som var den enda av backarna som kom undan Troja-insatsen med hedern i behåll, bänkats igen och ersatts med Patrick Cedergren.

Nu klarade sig trion Kempe, Fogström och Eriksson hyfsat men istället var det den ”gamla” förstakedjans tur att vara riktigt dåliga utan att bänkas. Colby Genoway, Teemu Elomo och Daniel Viksten spelade riktigt svagt. Genoway var inne på alla Björklövens mål, Elomo och Viksten på två av tre. Och det nykomponerade backparet Ross Lupaschuk och Mattias Ekholm var tyvärr inte bättre det. Lupaschuk och Ekholm var på isen alla gången Björklöven gjorde mål och värvningen av Lupaschuk ser – precis som jag var lite orolig för då han kom till klubben – ut att bli ett stort misstag. Han tycks vara precis lika enkelriktat offensiv som han alltid varit och precis lika svag i egen zon som han alltid varit. Jag vill gå så långt att man faktiskt bör överväga att bänka Lupaschuk helt och istället låta både Amnér och Cedergren – som var en av få bra mot Björklöven igår – spela.

Mora har nu definitivt spelat sig till ett riktigt tufft läge. Direktplatsen till Kvalserien blir svår att nå och med tanke på motståndet och hur laget spelar just nu ser ett playoff oerhört ovisst ut. Att laget spelar så svagt i nuläget ser jag ett enda stort skäl till: Moras spel bygger mycket på disciplin, hårt jobb och framförallt tålamod, allt för att vara oerhört svåra att göra mål på. Det betyder att om en enda spelare släpper på detta kan det bli baklängesmål direkt. Släpper flera på det så blir det garanterat det. Så när stjärnspelare som Lupaschuk, Genoway och Elomo – som får mycket istid – gör en så svag match som de gjorde igår underminerar de taktiken helt och försätter laget i ett oerhört svårt läge. Ska man som coach hoppas på att stjärnspelarna skärper till sig och revanscherar sig med en kvittering efter baklängesmålet? Eller ska man peta dem och hoppas att övriga i laget kan ordna upp situationen? Gårdagens match mot Björklöven och matchen dessförinnan mot Troja är två exempel på när stjärnorna fick chansen att revanschera sig men inte tog den. Men det är tyvärr bara två matcher i raden av svaga insatser. Bara för att exemplifiera: Elomo har inte spelat plus i en match sedan Oskarshamn borta för fem omgångar sedan, efter det har han gått -5. Genoway är ännu värre, sist han spelade plus var mot Nybro hemma, för tio omgångar sedan. -7 är facit sedan dess. Och under hela den här tiden har de matchats hårdast av alla. Är det verkligen rätt när de varit så formsvaga? Frågan är om det inte är dags att testa det andra alternativet, att även bänka stjärnor ibland och låta de formstarka, mindre namnkunniga, spelarna få mer istid?