Riktigt tufft läge för Leksand efter två perioder: Per-Anton Lundström har fått matchstraff och Jan Huokko och Antti-Jussi Niemi har båda skadats ut vilket gör att LIF bara har tre ordinarie backar kvar. Mikael Karlberg har fått kliva ned på backplats och med honom spelar man nu på endast fyra backar. Det skulle vara lite av en bragdinsats om Leksand skulle ta poäng med de här förutsättningarna.
Fortsatt jämnt mellan SSK och AIK. 1-1 nu.
Om det är helt rättvist med Leksandsledning med 2-1 efter den första perioden låter jag vara osagt men att det finns moralisk rättvisa i resultatet känner jag definitivt efter den mycket märkliga situation som inleds med att Leksands Morten Green ramlar och glider in i Rögles målvakt, sedan blir nedtryckt i isen och när han reser sig omkullknuffad igen och slutar med att de flesta av både Leksands och Rögles utespelare gruffar och brottas med varandra. En extra tvåminutare på en Röglespelare är vad man förväntar sig men domartrion hittar på något märkligt vis två extra tvåminutare för Leksand. Förklara gärna det den som kan!
Sett med dalaögon är ser LIF piggt ut och spelar med mycket fart och energi. Kan man bibehålla det ser det lite lovande ut.
I de två andra matcherna är det som väntat tätt och jämnt mellan SSK och AIK (0-0) medan VIK tidigare besegrade Växjö med 3-1.
Den första omgången av Kvalserien bjöd på en del överraskningar även om det i och för sig brukar vara just i början som de på papperet svagare lagen snor åt sig poäng av favoriterna. Södertälje var väl omgångens stora vinnare när huvudkonkurrenterna Rögle och AIK tappade poäng samtidigt som SSK själva besegrade Leksand.
Men segern mot Leksand fick man slita för. LIF hade den första perioden klart då man forecheckade hårt och lyckades få fast SSK i deras egen zon. 1-0-ledningen som LIF hade var i underkant. Men i periodpaus hade Leif Strömberg anpassat Södertäljes spel efter LIF:s hårda press och SSK lade i den andra perioden snabbt ur pucken ur egen zon innan Leksandsspelarna hann sätta press. Två individuella misstag från Leksand ledde till SSK-ledning och när LIF inte längre fick press på SSK kunde de lugnt spela på den ledning de hade och vänta på kontringslägen. Både resten av den andra perioden och hela den tredje präglades av detta spel. LIF försökte men kom inte rikigt till och SSK vann till sist rättvist. Det som avgjorde var att LIF missade de klara målchanser som man hade i den första perioden och sedan gjorde de individuella misstag man inte har råd med på den här nivån.
För Leksand, som i Moras frånvaro ensamma försvarar Dalarnas ära, gäller det att helst vinna men i alla fall absolut inte förlora idag mot Rögle. Men kan man inleda lika lovande som man började mot SSK och få lite bättre utdelning så tror jag att man har goda chanser.
Som de flesta säkert redan vet har Mora redan nu beslutat att kommande säsongs satsning ska bli med fokus på ungt och hemvävt. Av de utländska spelare Mora haft den här säsongen är det därmed klart att de flesta lämnar klubben eftersom deras kontrakt går ut. Colby Genoway, Teemu Elomo, Ross Lupaschuk, Juha Alén, Stefan Mann och Juha Pitkämäki försvinner och endast Niklas Fogström blir kvar.
Jag tror detta är riktigt bra för MIK. De spelare som lämnar var alla mer eller mindre stora besvikelser samtidigt som de unga spelare som spelade den här säsongen visade potential att kunna ta stora steg till nästa säsong. Får bara så många som möjligt av dem – helst alla – vara kvar och MIK samtidigt kan behålla spelare som Greger Artursson och Mikael Simons ser det faktiskt rätt lovande ut. Ytterligare ett par etablerade spelare som passar in i Moras koncept med hårt jobb och hög lagmoral skulle räcka för att ta laget till nästa säsongs kvalserie. Vore jag i Janne Simons och Arto Sirviös kläder skulle jag slå en signal till Anders Nilsson och Martin Jansson och höra om de inte skulle vilja komma tillbaka och vara de stabila stöttespelare som Moras unga lag behöver för att kunna nå riktigt långt nästa säsong.
Efter att Moras säsong tog slut redan innan Kvalserien ens hade börjat så har aktiviteten i Morabloggen här på S24 varit ganska sparsam. Men Morabloggen kommer inte att vila helt bara för att Mora inte spelar några matcher på ett tag: Fokus blir nu mer på hockeysverige i allmänhet och Kvalserien i synnerhet. Och självklart kommer det skrivas om Mora också – särskilt om några intressanta nyheter kring laget dyker upp!
Just nu pågår den avgörande matchen mellan Växjö och Almtuna och skulle jag gissa så skulle jag säga att Växjös starkare powerplay avgör och ger laget en plats i Kvalserien.
Imorgon går kvartsfinalerna vidare i Elitserien. Färjestad har hemma chansen att redan nu slå ut Brynäs och det tror jag faktiskt att de gör. Brynäs, som är slutspelets svagaste lag, är helt enkelt sämre än Färjestad i allt. Linköping har möjligheten att öka på ledningen i matchserien till 3-1 när Skellefteå kommer till Linköping. Även det tror jag inträffar. För även om lagen är ganska jämna så har Linköping ett mycket vassare powerplay och på hemmaplan brukar man kunna få någon utvisning extra med sig.
Också HV71 tror jag tar en hemmaseger imorgon. Laget ligger visserligen under med 2-1 i matchserien mot Timrå men jag tycker ändå att HV71 är det bättre laget. Framförallt har man stabilare backar och ett bättre powerplay. Även Luleå tror jag jämnar ut sin matchserie imorgon, trots bortaplan. Jag tycker Luleå är riktigt bra i år och även om Frölunda och Luleå är hyfsat jämna tycker jag att Luleå har den stabilare backbesättningen.
Mora är utslagna efter en match där ett disciplinerat Almtuna vann helt rättvist. Att MIK missar Kvalserien finns det dock en mycket enkel förklaring till: Moras ”stjärnor” har, precis som Malmös ”stjärnor”, inte presterat trots all den istid de fått.
Det största exemplet är Ross Lupaschuk som kom till klubben marknadsförd som en jättevärvning. Han lämnar klubben som det motsatta, en fiaskovärvning, efter att ha varit lagets genomgående sämsta back. Många kommer skylla Moras sorti på att Greger Artursson blev skadad, sanningen är snarare att Mora hade spelat i Kvalserien om inte Ross Lupaschuk kommit. Moras spel med honom i laget var klart sämre än spelet innan han kom.
Även Teemo Elomo och Colby Genoway var stora besvikelser när det drog ihop sig till viktiga matcher och bra motstånd. Elomo visade redan under Moras tid i Elitserien att han hade svårt mot tufft motstånd och det har han åter bevisat nu. Mot bottenlag är han kung och gör poäng i massor, mot lag med ordentligt försvarsspel kommer han ingenstans och är istället en säkerhetsrisk bakåt. Genoway har visserligen lidit en del av att ha spelat med Elomo men även han har haft en tendens att ha problem mot bra lag.
Juha Alén skulle varit en av lagets stöttepelare när Artursson försvann men det var han inte i närheten av att vara. Han hade stora problem med sitt eget spel och hans spel med puck var ofta riktigt svagt. Istället var det en ung spelare som Mattias Ekholm som axlade ansvaret som stabil och trygg back.
Malmö tvingades göra sig av med sina underpresterande ”stjärnor” och blev klasser bättre, Mora skaffade sig ytterligare en och fortsatte att matcha ”stjärnorna” stenhårt trots att de inte presterade överhuvudtaget. Och det är hela förklaringen till varför man är ute nu. Hade man gjort någon förändring där, gett några andra chansen, så hade det räckt. Men bänkningen av Viktor Amnér direkt efter hans enda misstag ikväll sa allt. Ross Lupaschuk och Juha Alén gör tio sådana misstag per match och får ändå spela vidare som om ingenting har hänt. En junior hamnar på bänken efter första missen.
Man kan hoppas att MIK-ledningen lär sig till nästa säsong.
För det finns talang i laget att bygga vidare på: Daniel Viksten, Mattias Ekholm, Viktor Amnér, Tony Lagerström, Mario Kempe, Martin Johansson, Patrik Eklund, Patrick Cedergren, Lucas Sandström och Alexander Hilmersson är två femmor med unga, lovande spelare som kommer bli än bättre nästa säsong. Och spelare som Greger Artursson, Mikael Simons och Marcus Eriksson tillför fortfarande mycket. Med andra ord finns redan nu fem backar och åtta anfallare att bygga kring.
Dessutom finns Adam Andersson, Markus Lilja och Jens Jakobs som inte är unga och lovande längre men i alla fall gjorde hyggliga säsonger.
Ross Lupaschuk, Teemo Elomo, Juha Alén, Stefan Mann och Niklas Fogström bör man säga tack och adjö till. Detsamma kanske även gäller Colby Genoway. Man bör i alla fall fundera på om han presterar i förhållande till lönekostnaden. Juha Pitkämäki klev inte heller in som en räddare och frågan är om det kanske inte är dags att satsa på Lars Johansson?
—
Playoff- och kvalspelet går vidare utan MIK. Det känns tomt
Bortsett från ett par byten då Mora fick tryck så höll matchbilden från den första perioden i sig. Inget av lagen fick tryck på det andra men inget av försvaren såg heller riktigt stabila ut. Målet kom lite turligt efter att Viktor Amnér fått felträff då han försökte direktskarva pucken till Adam Andersson och sedan fallit. Avslutet var dock skickligt.
Läget ser nu tufft ut och MIK bör satsa allt i sista perioden och gå ned på tre kedjor. Tony Lagerström – som spelat -3 i matchserien och -1 ikväll – och Stefan Mann är de man borde plocka bort. Mikael Simons får då gå in som center och Jens Jakobs ta Manns plats på kanten
0-0 efter den första perioden är ganska rättvist. Men även om det inte blivit något mål ännu så ser lagens försvar inte lika täta ut som igår. Båda lagen släpper till en del chanser, Mora framförallt genom att de släpper en yta mellan backande försvarare och anfallare som inte riktigt kommer rätt och täpper till bakom sig. Tyvärr syns lite tendenser hos Ross Lupaschuk till att ta för mycket tid på sig och hos Juha Alén till att åka upp med pucken till anfallsblå precis som igår.
Bäst har ytterforwardsparet med Mikael Simons och Jens Jakobs varit. Det syns på dem att de vill visa att de är värda mer istid än de får. Tyvärr kan man inte riktigt se samma fart och glöd hos de spelare som får mest istid och Moras powerplay har också varit svagt. Känslan är att MIK måste spela upp sig både defensivt och offensivt om det här ska gå vägen.
Om ungefär en halvtimme är det nedsläpp i den tredje och helt avgörande playoffmatchen mot Almtuna. Mora ställer som väntat upp med exakt samma uppställning som senast och man får givetvis hoppas att det är det bästa för laget. Själv hade jag gärna sett mer istid till Mikael Simons med tanke på hur bra han sett ut i de två första matcherna, men han får åter börja i det fjärde ytterforwardsparet. Hade faktiskt gärna sett honom tillsammans med Daniel Viksten och Colby Genoway istället för Teemo Elomo som varit riktigt blek två matcher i rad.
På backsidan hade jag också gärna sett lite förändring. Det är framförallt Ross Lupaschuk, som alldeles för ofta ser bekväm och nonchalant ut, som jag skulle vilja se minskad istid för. Och det är jag tydligen inte ensam om. Kan bara hålla med om det Kristian skrev i sin kommentar efter matchen igår att Lupaschuk tyvärr inte verkar bli den succévärvning man hoppats på. Förhoppnings motbevisar han oss redan ikväll!
1-0 blev till sist också slutresultatet och därmed lever matchserien fortfarande. Men det satt riktigt långt inne och slutperioden var långa stunder oerhört nervöst att titta på. Ross Lupaschuk och Juha Alén fortsatte att bjuda Almtuna på puckar och lägen och man satt för det mesta med hjärtat i halsgropen när de var inne. Glädjande var det å andra sidan att se unga spelare som Mattias Ekholm och Viktor Amnér spela så fullkomligt respektlöst och självsäkert som de gjorde. De båda är har både den ödmjukhet och den teknik och osjälviskhet som är grunden för en god tvåvägsback. Även Markus Lilja och Adam Andersson förtjänar beröm för sina insatser.
Framåt var det tunnare. Egentligen var det bara trion som var inne på Moras mål, Mikael Simons, Martin Johansson och Marcus Eriksson som gjorde det riktigt bra offensivt. Och Jens Jakobs kämpade bra den lilla tid han fick spela. Men i övrigt var det tunt. I synnerhet första- och andrakedjan var blek precis som MIK:s powerplayspel. En spelare som Teemu Elomo som får oerhört mycket istid får ingenting gjort överhuvudtaget. Det är aningen oroväckande.
Positivt dock: Disciplinen, ödmjukheten och det hårda jobbet fanns hos de allra flesta och det är utjämnat till 1-1 i matchserien.