Här kommer forsättningen på Mora-bloggens intervju med Jan Simons.

Hockeyallsvenskan förutspås denna säsong att bli den jämnaste på länge samtidigt som det är mer TV-bevakning än någonsin tidigare. Det borde tala för att intresset för både serien och MIK ökar, är det något ni märkt av eller något du tror att ni kommer att märka av?
Efter 4 år i Elitserien och en halvtaskig säsong i Allsvenska (18 nya spelare) känns det mycket positivt att starta upp igen med en trupp som till 90% varit intakt sedan försäsongsträningen startade i början av april och med en sportslig serie med lika antal hemma- som bortamatcher. Dessutom har Allsvenskan blivit mycket bättre än innan vi gick upp i Elitserien 04.Om vi skall mäta det lokala intresset på säsongskort så är den försäljningen bättre än föregående säsong.

I samband med att Kvalserien drar igång varje vår brukar frågan om en utökning av antalet elitserielag alltid dyka upp. Min känsla är att avståndet mellan de sämsta lagen i Elitserien och de bästa i Allsvenskan krympt de senaste åren samtidigt som fler av de allsvenska topplagen drivs professionellt. Därför borde det finnas anledning att åter ta upp frågan om en utökning av Elitserien. Vad är din åsikt om det? Och tror du att det är realistiskt att hoppas på en utökning de närmsta åren?
Jag har alltid varit positiv till en ökning av Elitserien till 14 lag och efter ett år i Allsvenskan är jag övertygad att det finns många spelare som kan växa in i Elitserien. Att säga att det saknas spelare av god kvalitet för Eliseriespel är totalfel. Under de senaste 25 åren tror jag att det värvats mellan 15-20 spelare nästan varje år från Allsvenskan.
Diskussionen om en utökning av Elitserien till 14 lag ligger idag öppen för beslut inom Elitserieklubbarna om någon vill driva frågan, men jag tror att ett skarp läge för detta inträffar först när något etablerat storstadslag ligger risigt till.

Moras satsning på en ”sportutvecklingsgrupp” där Göran Tärnlund, Harald Lückner och du ingår upplever jag som en ganska ovanlig men intressant lösning. Mitt intryck är att samarbetet mellan den som är ansvarig för spelarvärvningar och tränaren ofta kan vara ganska löst vilket i de värsta fallen ger lag där tränaren har väldigt lite kontroll över vilka spelare som värvas till laget samtidigt som han förväntas att prestera bra resultat med den trupp han får. I Moras modell har tränaren stora möjligheter att påverka sin trupp. Dessutom ger modellen intrycket av kontinuitet: Om man tar med tränaren i en ”sportutvecklingsgrupp” på det här viset sparkar man knappast honom vid första motgång! Hur ser du på ”Moras modell”, är det för kontinuitetens skull och för att ge tränaren stor möjlighet att skapa ”sitt eget lag” som ni valt denna modell?
Vår modell med en”sportutvecklingsgrupp” är inget unikt inom ishockeyn. För mig är det helt naturligt att tränaren skall finnas med i processen att skapa ett lag, det är ju tränaren som skall leva ihop med gruppen i 1000 timmar/år och skapa resultat. Jag tror inte på att någon sportchef kommer med en spelare som inte tränaren kan använda i sitt sätt att leda laget. Vi skapar inte laget för tränaren utan vi skapar laget för klubben och för alla som skall jobba med att skapa ett bra resultat. Det är naturligtvis på det sättet att ansvarig chef måste ta beslutet men kommunikationen måste finnas på ett ”prestigelöst” sätt. En kontinuitet i en trupp är viktig, men det optimala är att byta ut några spelare varje säsong för att få in nya impulser både för de nya spelarna och för övrig trupp.