Mora klev välförtjänt upp i serieledning efter den andra raka segern mot Oskarshamn. Vinsten var på sätt och vis än mer imponerande denna gång. Att kunna följa upp en sådan övertygande 6-1-seger som det blev sist med ytterligare en seger är inte lätt. Motståndarna kommer förberedda och har lärt sig av sina misstag sedan sist, och risken för underskattning i de egna leden är stor. Samtidigt har man inget att vinna och allt att förlora. En seger är bara det förväntade, en förlust riktigt illa. Att under de förutsättningarna gå ut och på nytt spela disciplinerat och ödjmukt och helt rättvist ta sina tre poäng är starkt!

Och att belöningen efter detta – och efter att MIK följt upp övertygande segrar mot Leksand och Almtuna med sex poäng mot Oskarshamn – är serieledning känns helt rätt!

MIK var återigen stabilt som lag men extra plus ändå till Alexander Hilmersson, Niklas Fogström, Alexander Deilert, Martin Johansson, Markus Lilja och Jens Jakobs.

Imorgon är det dags för returmöte mellan Mora och Oskarshamn och efter Moras övertygande seger senast så är det största hotet mot en ny trepoängare Mora själva. Gör man en bra match så vinner man. Så enkelt är det. Oskarshamn är inte tillräckligt bra för att rubba ett bra spelande MIK. Men för att MIK ska spela bra krävs samma sak som sist: Ödmjukhet och disciplin.

Mora klev upp som ett av lagen ovanför kvalseriestrecket efter segern senast. När sådant händer är det väldigt vanligt att man blir övermodiga och noncharlanta i matchen efteråt. Vore kul att se ett MIK som inte går i den fällan.

Inför bortamatchen mot Oskarshamn var jag orolig för att David Rautio skulle göra en stormatch och få MIK i ett läge då de inte fick hål på honom. Nu blev det inte så utan Rautio klev istället till och med av. Oskarshamns bästa chans är densamma även denna gång: Att hålla tätt och hoppas kunna få en ledning att spela på. Det får inte MIK bjuda på.

Mora vann övertygande mot Oskarshamn med 6-1 tidigare ikväll. Segerreceptet var disciplin och ödmjukhet. MIK bjöd inte Oskarshamn på någonting och Oskarshamns enda mål kom också först när laget fick spela powerplay. Framåt visade samtidigt Mora prov på stor spelskicklighet och i slutändan var MIK helt enkelt numret större än Oskarshamn.

Segern var i sig glädjande men det allra roligaste var att Mora nu visade hur bra det kan se ut om laget är ödmjukt nog mot de sämre lagen. Då är det klasskillnad. Och då blir det tre poäng.

Moras seger var en laginsats där hela laget var bra. Just det känns riktigt bra inför fortsättningen. MIK är inte beroende av att en enda formation ska lyfta laget match efter match utan i Mora turas femmorna om att vara den bästa för dagen. Den här gången var många riktigt bra: Greger Artursson, Håkan Bogg, Marcus Eriksson, Viktor Amnér, Mattias Ekholm, Mikael Simons, Mikael Zettergren, Victor Enmalm, Johan Persson och Robin Gartner för att nämna de allra vassaste.

Kvällens trepoängare lyfte dessutom Mora över kvalseriestrecket och det var förstås ytterligare en kul bonus.

Imorgon är det Oskarshamn på bortaplan som står på programmet för Mora och med tanke på hur svagt Oskarshamn inlett så är det inget annat än tre poäng som gäller för MIK. Visst är det aldrig lätt att spela den här typen av matcher som bara måste vinnas, men för att Moras segrar över Almtuna och Leksand inte ska bli bortkastade så krävs det att man lyckas slå bottenlagen i serien när man möter dem.

Oskarshamn har som bekant inlett riktigt svagt och det har redan börjat ändras friskt i truppen. Det är förståerligt att färske Tommy Salo kastar om så gott han kan, börjar det inte synas tendenser till en vändning snart kan det mycket väl vara honom man utser till syndabock. Av spelarna är det målvakten David Rautio som är en av få som kan vara riktigt nöjda med sin insats hittills. Den före detta Luleåjunioren som kom till Oskarshamn efter en säsong i Norge har en räddningsprocent på över 94 och har släppt in under två mål i snitt per match. Med en målvakt med sådan statistik är det nästan anmärkningsvärt att Oskarshamn har så få poäng.

För Mora kan det därför komma att handla om att få hål på Rautio och inte hamna i underläge så att Oskarshamn får en ledning att spela på. Tar MIK ledningen så ligger man nog riktigt bra till för en seger.

—

Matchen visas direkt på webben i S24! Så passa på att följa MIK live även om du inte har möjlighet att vara på plats!

—

Västerås tränare Lars Ivarsson fick sparken efter lagets överraskande svaga inledning. Det kanske inte är särskilt förvånande i sig, Västerås hade i princip bara en fungerande femma – resten presterade långt under vad man hoppats på, men frågan är om det hjälper. Erfarenheten säger att lag som börjat svagt och sedan sparkar tränaren sällan får något större lyft. Lite bättre kan det bli, men sällan vänder det helt.

I dessa dagar hörs det mycket prat om att det är ”40 omgångar kvar” av Allsvenskan och att ”det är mycket kvar av säsongen”. Samtidigt tycks paniken över oväntat dåliga tabellplaceringar göra att flera av bottenlagen redan nu sparkar ut gamla spelare och plockar in nya. Bara det ganska motsägelsefullt.

Björklöven, Oskarshamn och Almtuna är de lag där det rörts om mest, men i flera andra lag har man också gjort förändringar. Växjö, Leksand, Borås, Örebro, Västerås, AIK och Malmö har samtliga spetsat trupperna efter den allsvenska starten. För de senare så rör det sig om dels artistkontrakterade spelare, spelare som återkommit från försök att slå sig in i diverse NHL-lag och om sena lån från elitserielag när det börjat bli klart att spelarna inte kommer få chansen i Elitserien. Och det är ju inget att säga om. Detta är ju spelare som förstärker lagen och som man i många fall hade en förberedd plats i laget för. Kanske fick ett par juniorer chansen att visa upp sig och när förstärkningen kom fick den junior som visat minst flytta på sig.

Men tittar man på Björklöven, Oskarshamn och Almtuna har spelare plockats in för att ersätta andra som man redan konstaterat att inte håller. Och då börjar man ju undra. Har ingen scouting förekommit alls? Vad är det för sportchefer och värvarkommittéer som har plockat in de här, uppenbarligen usla, spelarna från första början? Är det inte dags för lite självkritik på den fronten?

Därtill kan man ju undra om lag som inlett lite knackigt inte behöver lite lugn och ro snarare än ytterligare oro i truppen? Är de här värvningarna som görs nu – med inte så lite panikstämpel över sig – verkligen det långsiktigt bästa?

Mora har än så länge suttit lugna i båten trots en lite svajig inledning. Men istället för att rusa iväg i panik har man trott på de spelare man har och på det arbete man gjort när man byggt truppen. Och tendensen nu är att MIK börjar få pusselbitarna att falla på plats. Givetvis är det mycket kvar av serien och hur det i slutändan går återstår att se. Men jag tror att Mora är helt rätt ute som tror och satsar på de spelare man har.

Mora besegrade Almtuna igår efter en egentligen ganska märklig match. Offensivt var MIK starka och effektiviteten var mycket god. Det var däremot inte så att MIK var klart bättre och spelade ut Almtuna. Defensivt gjorde heller inte MIK någon stormatch sett över tre perioder. Den första perioden var relativt bra även om Almtuna hade en del chanser, men de två sista var verkligen upp och ned. Vissa stunder såg det kontrollerat och bra ut. Vid andra tillfällen spelade MIK svårt och ställde till det för sig. Men det var sällan som Almtuna lyckades utnyttja sina lägen och eftersom MIK var riktigt vassa när deras chanser kom så var segern i slutändan rättvis. Om än lite för stor.

Många i Mora var bra igår och det gäller i synnerhet Greger Artursson som åter var en gigant. Även Håkan Bogg, Niklas Fogström, Alexander Deilert, Martin Johansson och Jens Jakobs var riktigt bra. På minussidan hamnar tyvärr åter Mattias Ekholm som efter en kanoninsats senast nu hade en tung match. Han gjorde det onödigt svårt för sig och var inne på båda Almtunas mål i spel fem mot fem.

De tre poängen som Mora fick var välbehövliga. Nu hakade man på i toppen av tabellen och plötsligt ser det riktigt bra ut för MIK. Med dubbelmöte mot Oskarshamn som nästa två matcher så borde MIK dessutom kunna befästa sin topplacering i tabellen.

Ikväll tar Mora emot Almtuna hemma och efter Moras imponerande seger senast är det med tillförsikt och hopp om en ny trepoängare som man ser fram emot matchen.

Motståndarna Almtuna har inlett säsongen likt Mora och varit väldigt mycket upp och ned. Segrar mot topplag som Leksand och AIK har varvats med förluster mot bottenlag. Internt inom laget har nivån också varit väldigt ojämn. Några spelare har presterat på en helt ok nivå medan andra har varit klart sämre. Backarna Johan Jonsson och Jonathan Sjölund har varit lagets två främsta. Jonsson är en Altunaveteran med förflutet som junior i Timrå, där han fick känna på lite elitseriespel innan han hamnade i allsvenskan. Sjölund kom tillbaka till Almtuna, där han inledde sin allsvenska karriär, förra säsongen efter att ha varit runt i bland annat AIK och Malmö.

Den ojämna resultatnivån har lett till en del oro i truppen där man redan gjort en del förändringar. Nyförvärven, bröderna Tobias och Tomas Berlin har exempelvis något förvånande fått lämna laget redan nu. In har ett lån från Djurgården, Carl Gustafsson, kommit. Han har haft svårt att ta en plats i DIF och i princip inte fått någon istid alls.

Mora kommer till spel med samma lag som mot Leksand senast.

—

För övrigt: Daniel Despotovic som provtränade med MIK under försäsongen men blev utan kontrakt är tillbaka i Björklöven där han försökte ta en plats innan han kom till Mora. Han inledde säsongen i Lycksele i division 1 och där har han övertygat så mycket att Björklöven vill testa honom igen.

Imorgon är det dags för säsongens första daladerby – i alla fall det första där poäng delas ut. Och att kommer att bli en tuff match är nog alla överrens om. Leksand har visserligen visat sig mänskliga och fått se sig besegrade av Bofors, Almtuna och AIK men skador och underskattning är en stor del av förklaringen åtminstone till förlusterna mot Bofors och Almtuna. Någon underskattning kommer inte MIK att bjudas på. Leksand vet att Mora är ett kapabelt lag om allt stämmer och att det är derby är garant för att LIF inte kommer att lägga fingrarna emellan.

Flera spelare i Leksand har inledningsvis sett starka ut: Pelle Prestberg, Eric Johansson, Peter Nordström, Thomas Rhodin och Oliver Ekman-Larsson är tillsammans med målvakten Joacim Eriksson de främsta. Å andra sidan finns det några som ännu inte riktigt fått spelet att stämma. Kimmo Lotvonen, Patrik Carlsson och nyanlände Jean-Luc Grand-Pierre är de som haft det tyngst inledningsvis.

I och med värvningen av Andreas Johansson har Leksand fått det trångt om anfallsplatser i laget och det har lett till att Johan Enequist fått lämna A-truppen helt. Sådan oro i laget brukar alltid ha viss påverkan direkt efter att det inträffat. Det är en liten detalj som kanske skulle kunna få det att väga över till Moras fördel om matchen blir jämn. Men det är ändå så att LIF får bära favoritskapet imorgon och varje Morapoäng är en liten seger.

Som väntat blir det Viktor Amnér som kliver in i Moras startuppställning nu när Mikael Owilli är borta medan Patrik Eklund blir sjundeback på bänken.

Efter Moras insats de första tio omgångarna av allsvenskan är det framförallt en sak som är tydlig: Ojämnheten.

Både resultat- och spelmässigt för hela laget och hur insatserna av olika spelare i laget varit. Poängmässigt ligger man något under det som man hade kunnat kräva för att säga att insatsen var bra. Tycker att man kunde hoppats på att MIK hade haft minst 18 poäng – nu har man 16. Det är dock inte långt under och kan man höja sin lägstanivå, och därmed minska ojämnheten, så kommer man klättra i tabellen.

Att Moras insats som lag varit så ojämn är jag rädd att man kan härleda till underskattning från Moras sida. Fler tappade poäng – än vad man kan skylla på otur och att unga spelare inte kan prestera på topp jämt – har kommit mot på papperet svagare motstånd samtidigt som man plockat en del poäng i förväntat tuffa matcher. Det är inte så att man gått ut halvhjärtat och utan att jobba hårt, underskattningen har legat på ett mer undermedvetet plan: Alla spelarna har koll på förhandstipsen. Alla har koll på tabellläget. Och då – om man inte aktar sig noga – kan det bli så att man mot Örebro, Borås och andra lag längre ned i tabellen slår den där lite svårare passen, håller pucken den där extra sekunden och chansar med tacklingen eller brytningen. Något man absolut inte gör mot AIK eller Malmö. Och eftersom Moras spel bygger på hög fart och minimalt med egna misstag så förstör sådant oerhört mycket och gör MIK till ett ganska mediokert lag.

Att både spelarna i laget och framförallt Harald Lückner är medvetna om detta är jag övertygad om. Och att man jobbat med det såg man resultatet av i två perioder mot Borås. Men hur lätt det är att falla in i de gamla mönstren såg man sedan också i den tredje perioden.

Mora har även varit väldigt ojämnt internt inom laget. Framåt är det framförallt trion Tony Lagerström, Daniel Viksten och Alexander Hilmersson som imponerat. Även Marcus Eriksson och Håkan Bogg har varit helt ok. Där bakom har det dock varit tunt. Det har varit svårt att hitta en fungerande tredje länk till Eriksson och Bogg och det har varit svårt att få till någon mer bra kedja av de andra anfallarna. Niklas Fogström, Mikael Simons, Martin Johansson, Mikael Zettergren och Jens Jakobs har inte alls fått ut det man hoppas på av dem. Zettergren och Jakobs har visserligen gjort en del powerplaypoäng men i spel med lika många spelare på isen har de tyvärr haft det svårt. Är lite nyfiken på att se hur ett ytterforwardspar med Zettergren och Johansson hade sett ut. Båda är ganska snabba och skulle kunna spela på samma sätt som Viksten och Hilmersson gör tillsammans. Hade också gärna sett en veterankedja med Eriksson, Bogg och Simons.

På backsidan är det Greger Artursson som är Moras viktigaste spelare. Den som spelar med Artursson gör för det mesta en bra match. Allra bäst har de sett ut de få gånger Viktor Amnér fått chansen tillsammans med Artursson. Kanske blir det fler tillfällen nu när Mikael Owilli inte längre kan vara med. Övriga – Alexander Deilert, Mattias Ekholm, Markus Lilja och Robin Gartner – har inte riktigt lyckats fullt ut hittills och med Owilli borta vore det skönt om några av dessa kunde kliva fram och visa upp lite stabilare spel.

I målet har Lars Johansson varit bra och vid flera tillfällen visat att han har förmågan att vinna poäng åt Mora på egen hand. Får bara Johansson ännu bättre hjälp genom att laget spelar så disciplinerat och enkelt som de ska kommer det bara att bli än bättre.