Efter Moras insats de första tio omgångarna av allsvenskan är det framförallt en sak som är tydlig: Ojämnheten.

Både resultat- och spelmässigt för hela laget och hur insatserna av olika spelare i laget varit. Poängmässigt ligger man något under det som man hade kunnat kräva för att säga att insatsen var bra. Tycker att man kunde hoppats på att MIK hade haft minst 18 poäng – nu har man 16. Det är dock inte långt under och kan man höja sin lägstanivå, och därmed minska ojämnheten, så kommer man klättra i tabellen.

Att Moras insats som lag varit så ojämn är jag rädd att man kan härleda till underskattning från Moras sida. Fler tappade poäng – än vad man kan skylla på otur och att unga spelare inte kan prestera på topp jämt – har kommit mot på papperet svagare motstånd samtidigt som man plockat en del poäng i förväntat tuffa matcher. Det är inte så att man gått ut halvhjärtat och utan att jobba hårt, underskattningen har legat på ett mer undermedvetet plan: Alla spelarna har koll på förhandstipsen. Alla har koll på tabellläget. Och då – om man inte aktar sig noga – kan det bli så att man mot Örebro, Borås och andra lag längre ned i tabellen slår den där lite svårare passen, håller pucken den där extra sekunden och chansar med tacklingen eller brytningen. Något man absolut inte gör mot AIK eller Malmö. Och eftersom Moras spel bygger på hög fart och minimalt med egna misstag så förstör sådant oerhört mycket och gör MIK till ett ganska mediokert lag.

Att både spelarna i laget och framförallt Harald Lückner är medvetna om detta är jag övertygad om. Och att man jobbat med det såg man resultatet av i två perioder mot Borås. Men hur lätt det är att falla in i de gamla mönstren såg man sedan också i den tredje perioden.

Mora har även varit väldigt ojämnt internt inom laget. Framåt är det framförallt trion Tony Lagerström, Daniel Viksten och Alexander Hilmersson som imponerat. Även Marcus Eriksson och Håkan Bogg har varit helt ok. Där bakom har det dock varit tunt. Det har varit svårt att hitta en fungerande tredje länk till Eriksson och Bogg och det har varit svårt att få till någon mer bra kedja av de andra anfallarna. Niklas Fogström, Mikael Simons, Martin Johansson, Mikael Zettergren och Jens Jakobs har inte alls fått ut det man hoppas på av dem. Zettergren och Jakobs har visserligen gjort en del powerplaypoäng men i spel med lika många spelare på isen har de tyvärr haft det svårt. Är lite nyfiken på att se hur ett ytterforwardspar med Zettergren och Johansson hade sett ut. Båda är ganska snabba och skulle kunna spela på samma sätt som Viksten och Hilmersson gör tillsammans. Hade också gärna sett en veterankedja med Eriksson, Bogg och Simons.

På backsidan är det Greger Artursson som är Moras viktigaste spelare. Den som spelar med Artursson gör för det mesta en bra match. Allra bäst har de sett ut de få gånger Viktor Amnér fått chansen tillsammans med Artursson. Kanske blir det fler tillfällen nu när Mikael Owilli inte längre kan vara med. Övriga – Alexander Deilert, Mattias Ekholm, Markus Lilja och Robin Gartner – har inte riktigt lyckats fullt ut hittills och med Owilli borta vore det skönt om några av dessa kunde kliva fram och visa upp lite stabilare spel.

I målet har Lars Johansson varit bra och vid flera tillfällen visat att han har förmågan att vinna poäng åt Mora på egen hand. Får bara Johansson ännu bättre hjälp genom att laget spelar så disciplinerat och enkelt som de ska kommer det bara att bli än bättre.