Efter att det några omgångar sett bättre och bättre ut för varje match Mora spelat så vände det ikväll mot Växjö. Instatsen var på samma bottennivå som mot Örebro och hade inte MIK fått med sig några turliga utvisningar på slutet hade man antagligen inte ens kunnat putsa siffrorna och få till lite spänning som man nu trots allt gjorde. Växjös seger var helt rättvis, man var närmare en större seger än MIK var oavgjort.

Det som gav Mora segern mot Västerås senast – kvicka passningar, rapp skridskoåkning och enkla lösningar – var helt bortblåst. Man höll pucken för länge och drog därmed ned tempot. Man valde svåra lösningar framför de enkla. Kanske var det så att Moras 1-0 kom alldeles för snabbt och lätt. Kanske tappade man ödmjukheten efter det. Eller så steg Västeråssegern spelarna åt huvudet så att ödmjukheten aldrig fanns överhuvudtaget.

Att Harald Lückner ansåg att Viktor Amnér inte var värd en plats bland de sex startande backarna är också ett mysterium. Och att han inte fick kliva in och ersätta darrige Robin Gartner efter den time-out Harald Lückner tog när det såg som allra värst ut är lika märkligt.

Nämnde Gartner var tyvärr inte den ende som hade en tung kväll. Marcus Eriksson, Mikael Zettergren och Niklas Fogström var alla inne på två av Växjös tre mål. Och det slutar inte där, de flesta i Mora presterade under sin förmåga. Några förtjänar trots resultatet ett plus i kanten: Trion Daniel Viksten, Tony Lagerström och Alexander Hilmersson var bra tillsammans med Lars Johansson i målet. Även Mikael Owilli, Mikael Simons, Victor Enmalm och Alexander Deilert kom undan med hedern i behåll.