Mora vann ganska enkelt mot Troja/Ljungby på bortaplan med 6-1 trots att MIK helt lade av att spela i den sista perioden. Att Troja/Ljungby helt enkelt var alldeles för dåliga för att ha en chans hade blivit pinsamt tydligt dessförinnan. För Mora gjorde egentligen ingen stormatch. Man var täta bakåt och bjöd inte på någonting i två perioder och då man samtidigt var väldigt effektiva framåt så räckte det gott och väl till för att skaffa en 6-0-ledning efter två perioder. Troja både bjöd Mora på lägen och blev uppsnurrade när MIK trampade igång. Något riktigt tryck fick Mora aldrig utan det var snarare att spelvändningarna var väldigt lyckade. Matchen var i praktiken avgjord redan efter den första perioden då Mora hade 4-0 vid periodvilan.

I den tredje periodens första byte satte MIK ribban för vad som komma skulle i slutperioden. Man klev in på isen väl medvetna om att allt var klart och direkt fick man ett mål i baken. Därefter spelade Mora svårt, tillkrånglat och visade med all önskvärd tydlighet hur låg lägstanivån är när man tappar ödmjukheten och börjar försöka sig på att göra det där lilla extra i varje moment. Troja vann välförtjänt den sista perioden med 1-0 och lika nöjd som Mora bör vara med de två första perioderna, lika missnöjda borde man vara med hur man avslutade matchen. Lars Johansson i Moras mål hade säkert uppskattat att man gett allt och försökt hjälpa honom att hålla nollan istället för att man som nu mest koncentrerade sig på att få till läckerheter framåt.

Segern är framförallt resultatet av en laginsats men ska några framhållas så är det kedjan med Daniel Viksten, Tony Lagerstöm och Anton Rödin, backparet med Markus Lilja och Patrik Eklund samt Mikael Simons och Mikael Zettergren.