Man trodde på förhand att ett sjukdomsdrabbat Mora kanske skulle få det tufft i slutet av matchen då man rullade runt på få spelare eller att juniorbackarna som ersatte skulle visa sig numret för små. Så blev det inte. Juniorbackarna var inte sämre än någon annan i ett riktigt svagt Mora som absolut inte föll igenom på grund av trötthet i slutperioden. När både Niklas Fogström och Jens Jakobs klev av på grund av skador i slutet på den andra perioden och Mikael Simons, som vikarierat som back dessförinnan, fick kliva upp som anfallare vilket lämnade endast fem backar kvar i uppställningen så spelade MIK sin bästa hockey på hela matchen. Eller minst dåliga i alla fall.

Borås må vara ett bra hemmalag och ligga före i serien men ikväll förlorade MIK på grund av sin egna insats. Släpper man till så många frilägen, en-mot-två-lägen och två-mot-tre-lägen som Mora gjorde ska man förlora. Hade inte Lars Johansson varit stabil i målet och Moras powerplay så vasst så hade MIK aldrig fått den poäng man oförtjänt fick med sig. Moras spel var präglat av brist på ödmjukhet: Man valde de svåra lösningarna framför de enkla – både med puck och utan – och låg ofta på fel sida om sin spelare. I forecheckingen jobbade man inte som ett lag utan det såg mer ut som att var och en checkade lite efter eget huvud. Borås blev heller aldrig pressade.

MIK har nu radat upp tre raka förluster efter att man klev upp som serieledare för tre omgångar sedan. Kan det vara så att tuppkammen växte för högt och ryggdunkarna blev för många trots allt?

Allt är dock inte nattsvart. Det finns faktiskt en mycket positiv sak med kvällens match: Den visar nämligen att MIK har så mycket skicklighet och kunnande i laget att man kan spela ganska dåligt och ändå ta poäng mot en konkurrent i samma del av tabellen. Med andra ord så kan Mora – om man bara lyckas höja lägstanivån – klättra en del uppåt i tabellen mot de åtråvärda topp-tre-placeringarna!

Avslutningsvis, några ljusglimtar förutom Lars Johansson fanns i Greger Artursson, Håkan Bogg och Mikael Zettergren. Simon Friberg gjorde dessutom en ganska lovande debut med enkelt och säkert spel.