Mora blev krossade och förnedrade på bortaplan i Växjö ikväll. Hela 0-8 blev det till sist och det blir en lång och tråkig resa hem för MIK efter den femte förlusten i rad. Den första perioden antydde att Mora börjat hitta tillbaka i gamla goda spår för även om det var mållöst så var det MIK som hade lite fler av de visserligen få chanserna. Men det viktiga var att det enkla försvarsspelet verkade vara på plats igen. Man lyckades i och för sig aldrig få någon press på Växjö men å andra sidan lyckades de inte heller få tryck på Mora. Möjligen var det så att det var ett nöjt MIK som lämnade isen efter den första perioden och ett missnöjt Växjö. För när den andra perioden satte igång hade Växjö höjt nivån ett snäpp. De hade Mora inte gjort. Man hamnade direkt under tryck och även om 0-1-målet var turligt så hade MIK tappat kollen i försvaret.

0-2 kom strax efteråt och efter det målet var det som att Moraspelarna fick panik trots att långt mer än halva matchen återstod. Allt tycktes satsas på ett kort i bytet efter baklängesmålet och man klev upp och skulle desperat ha in en reducering omgående. Det som hände var givetvis att Växjö kunde få tag på pucken och sedan vände mot en övergiven, ensam Moraback. 0-3.

Mora tog timeout och fick aningen bättre ordning på laget men när 0-4 kom strax innan periodpaus, efter att MIK haft chansen i fem-mot-tre i över en minut utan att göra mer än att se väldig stressade och osäkra ut, dog matchen. MIK bytte in Daniel Hansen, som därmed fick debutera, inför den tredje perioden men det gjorde ingen skillnad. Det var inte på målvaktssidan det brast. Det kastades även om en del i formationerna. Bland annat fick Viktor Amnér som inlett som högerforward kliva ned på sin vanliga plats som back och det skakades om lite i kedjorna. Men raset fortsatte i princip ohejdat. Man släppte till mängder av lägen bakåt och Växjö tackade och tog emot. 0-8 är givetvis pinsamma siffror. Tyvärr inte ens orättvisa.

Något extra beröm kan det så klart inte bli fråga om att dela ut efter en sånhär insats. Men med tanke på resultatet så var det ändå rätt ok av Marcus Eriksson, Mattias Ekholm och Martin Johansson att som enda tre spelare i laget inte spela minus.

—

En avslutande parantes: Bedömningen i ishockey är ibland rätt märklig. När Växjös Peter Tsimikalis kastar hanskarna och i ett gruff med Mattias Ekholm och boxar Ekholm upprepade gånger samtidigt som Ekholm är behärskad och kall nog att låta bli att kasta sina handskar och istället bara försöker skydda sitt huvud mot slagen så slutar det med en tvåminutersutvisning för Ekholm och en tvåminutersutvisning för Tsimikalis (Tsimikalis fick till detta en tvåa för en slashing också). Hade Ekholm kastat handskarna och slagits tillbaka hade det garanterat blivit matchstraff för båda och kanske även avstängning. Vilken är signalen man vill skicka ut egentligen? Vill man ha bort slagsmål med kastade handskar hade väl detta varit ett ypperligt tillfälle att ge matchstraff åt Tsimikalis och fria Ekholm helt? Som det känns nu hade Ekholm lika gärna kunnat ge utlopp åt frustration och besvikelse och boxat tillbaka.

Det är ett Mora i både seger- och poängbehov som möter Växjö på bortaplan imorgon. De senaste fyra matcherna har varit segerlösa och målen har trillat in bakåt i en oroväckande takt. Tyvärr har chanserna man släppt till varit många så baklängesmålen har varit både logiska och rättvisa.

Växjö har precis som Mora släppt in en hel del mål samtidigt som man – även i det avseendet precis som Mora – varit vassa framåt. Liksom i Moras kan inte det ihåliga försvaret skyllas på en svag målvakt, Viktor Fast har varit stabil i Växjös mål. Jämför man lagen på utespelarsidan så är det Växjö som tycks ha det starkare laget. Fler har presterat bättre än Moras spelare och topparna är vassare. Allra vassast har backen Josh MacNevin varit. Med 16 poäng, fyra mål och tolv assist, tillhör han toppnamnen bland backarna i Allsvenskan i det avseendet. Och hans +12 är seriebäst i plusminusstatistiken.

I Mora är Viktor Amnér och Niklas Fogström tillbaka i laget medan Alexander Hilmersson har insjuknat och saknas tillsammans med fortsatt skadade Jens Jakobs. Hilmersson kan om han skulle tillfriskna ansluta i efterhand men det känns inte särskilt troligt att han skulle hinna göra det. Detta innebär att laget är helt ordinarie på backsidan medan man framåt saknar två spelare. Kan tänka mig att man därför fortsätter att spela med tre femmor även mot Växjö precis som man gjort i de senaste matcherna. På backsidan blir troligtvis Patrik Eklund sjundeback medan Victor Enmalm riskerar att bli extra anfallare.

Mora har efter 18 spelade omgångar spelat ihop 29 poäng vilket räcker till en åttonde plats i tabellen, precis under playoff-strecket. Med det resultatet har MIK presterat lite sämre än förväntat totalt sett. 30 poäng hade jag sagt varit ok, 33 poäng bra och 36 poäng eller bättre mycket bra. För bara fyra omgångar sedan var Mora i topp men den ojämnhet som präglat hela säsongen har hängt i och efter toppen kom dalen och raset. Poängen man fått med sig har följt nivån på spelet. Högstanivån har varit hög, men lägstanivån tyvärr riktigt låg.

MIK är på en delad femteplats när det gäller målskytte. Det är bra! Bakåt är dessvärre siffrorna inte lika imponerande: Bara ett lag, Örebro, släpper in fler mål än Mora per match. Och det trots att Lars Johansson för det mesta varit riktigt stabil i mål.

För Harald Lückner, som är känd som en tränare som sätter defensiven och det disciplinerade spelet i första hand, måste detta vara jobbiga siffror att se. Och det är självklart mängden mål som trillar in bakåt som har gjort att en del oväntade och onödiga förluster kommit. När Mora spelat som bäst, och vunnit som mest, har man spelat väldigt cyniskt och enkelt i försvaret. Man har lagt ut pucken i mittzon så fort man kommit åt och utnyttjat sin skridskoskicklighet till att jaga efter och försöka få till spelvändningar. Man valde aldrig några svåra lösningar och hamnade därför aldrig i trångmål efter att ha tappat pucken i farliga lägen. Och tack vare att man lade ut pucken ur egen zon så kvickt hamnade man sällan under tryck.

Men när MIK nått toppen av tabellen försvann detta i samma ögonblick som ödmjukheten. Man tyckte att man var så bra att man kunde spela sig ur situationerna istället för att bara dumpa iväg pucken. Misslyckade passningar och bjudningar blev resultatet men spelarna tycks ändå varit oförmögna att hitta tillbaka till det vägvinnande spelet man hade innan. För mängden felbeslut har eskalerat i samma takt som förlustraden växt. Det är tråkigt att se. I synnerhet eftersom man vet att spelarna kan så mycket bättre. Det har de visat förut. Nu är det dags att hitta tillbaka till grunderna igen. Säkrare, enklare och snabbare spel. Då kommer MIK bli täta bakåt igen och då kommer poängen att komma.

Mora förlorade på nytt när Bofors kom på besök ikväll och man har därmed fortfarande inte vunnit sedan man gick upp i serieledning. Visserligen har man de två sista matcherna varit skade- och sjukdomsdrabbade men tyvärr känns inte det som hela förklaringen. Att skylla enbart på det känns att göra det väl enkelt för sig.

Spelet har inte varit bra och det värsta av allt är att Mora, som när det gick som bäst var svåra att göra mål på, nu släpper till både mycket chanser och mål. Det enkla, snabba spelet är borta och det var det som gav segrarna tidigare. Dessutom fungerar forecheckingen klart sämre och det är sällan MIK lyckas få tryck på motståndarna.

Mycket ansvar ligger hos spelarna och förhoppningsvis kan de med Haralad Lückners hjälp börja förändra sitt spel tillbaka till det enkla och ödmjuka som gav poäng. För blir det ingen ändring så kommer Mora tyvärr nog att fortsätta tappa mark till toppen av tabellen.

I matchen senast, mot Borås borta, var det ett sjukdomsdrabbat MIK som ställde upp. Läget inför morgondagens möte med Bofors är ljusare men långtifrån helt bra. Robin Gartner, Johan Persson och Patrik Eklund är visserligen tillbaka men samtidigt är Jens Jakobs borta efter att ha fått en hjärnskakning mot Borås och Niklas Fogström är ett osäkert kort efter skadan senast.

Det troliga är däför att Mora kommer att ställa upp med tre femmor precis som mot Borås.

Bofors hänger fortsatt med i toppen av tabellen med hjälp av ett vasst powerplay och ett lag där många spelare presterat över förväntan. Framförallt är det på anfallssidan det finns både bredd och topp men också en del backar har visat klass. Däremot är Bofors lite svagare både i boxplay och på målvaktssidan. Tittar man på enskilda spelare är det anfallaren Peter Wennerström som imponerat allra mest. 21-åringen som är mitt uppe i unga Färjestadsspelares resa från Färjestads J18-lag till A-laget. Efter två säsonger i Skåre i division 1 blev det förra säsongen uppdelad i spel med Skåre, Bofors och Färjestad. Nu är han ordinarie i Bofors och ser kanske ut att vara på väg mot en plats i Färjestad framöver. Tio poäng – fyra mål och sex assist – och +10, vilket är delat femte bäst i hela serien, är facit efter 17 matcher.

För Moras del har spelet efter att MIK tillfälligt klev upp i serieledning inte varit så bra som tidigare. Framförallt har man bjudit motståndarna på alldeles för många bra lägen. Tyvärr känns det som man tappade ödjukheten litegrann och utan den spelar man gärna lite för svårt. Förhoppningsvis ser det bättre ut imorgon.

Man trodde på förhand att ett sjukdomsdrabbat Mora kanske skulle få det tufft i slutet av matchen då man rullade runt på få spelare eller att juniorbackarna som ersatte skulle visa sig numret för små. Så blev det inte. Juniorbackarna var inte sämre än någon annan i ett riktigt svagt Mora som absolut inte föll igenom på grund av trötthet i slutperioden. När både Niklas Fogström och Jens Jakobs klev av på grund av skador i slutet på den andra perioden och Mikael Simons, som vikarierat som back dessförinnan, fick kliva upp som anfallare vilket lämnade endast fem backar kvar i uppställningen så spelade MIK sin bästa hockey på hela matchen. Eller minst dåliga i alla fall.

Borås må vara ett bra hemmalag och ligga före i serien men ikväll förlorade MIK på grund av sin egna insats. Släpper man till så många frilägen, en-mot-två-lägen och två-mot-tre-lägen som Mora gjorde ska man förlora. Hade inte Lars Johansson varit stabil i målet och Moras powerplay så vasst så hade MIK aldrig fått den poäng man oförtjänt fick med sig. Moras spel var präglat av brist på ödmjukhet: Man valde de svåra lösningarna framför de enkla – både med puck och utan – och låg ofta på fel sida om sin spelare. I forecheckingen jobbade man inte som ett lag utan det såg mer ut som att var och en checkade lite efter eget huvud. Borås blev heller aldrig pressade.

MIK har nu radat upp tre raka förluster efter att man klev upp som serieledare för tre omgångar sedan. Kan det vara så att tuppkammen växte för högt och ryggdunkarna blev för många trots allt?

Allt är dock inte nattsvart. Det finns faktiskt en mycket positiv sak med kvällens match: Den visar nämligen att MIK har så mycket skicklighet och kunnande i laget att man kan spela ganska dåligt och ändå ta poäng mot en konkurrent i samma del av tabellen. Med andra ord så kan Mora – om man bara lyckas höja lägstanivån – klättra en del uppåt i tabellen mot de åtråvärda topp-tre-placeringarna!

Avslutningsvis, några ljusglimtar förutom Lars Johansson fanns i Greger Artursson, Håkan Bogg och Mikael Zettergren. Simon Friberg gjorde dessutom en ganska lovande debut med enkelt och säkert spel.

Det är ett sjukdomsdrabbat Mora som har åkt till Borås för match imorgon. Kvar hemma är Viktor Amnér, Mattias Ekholm, Robin Gartner, Patrik Eklund och Johan Persson. Det innebär att det på backsidan endast finns tre ordinarie backar kvar – Greger Artursson, Alexander Deilert och Markus Lilja. Dessa kompletteras med Simon Friberg och Johan Eriksson från juniorlaget. 18-årige egne produkten Friberg har på elva matcher i J20-laget gjort en assist och spelat 4-12, dvs -8. 17-årige Eriksson som kom till Moras J18-lag förra säsongen från Sundsvall har på 14 matcher gjort en assist och spelat 11-11=+-0 vilket han är lagets bäste ordinarie back på.

Dessutom kommer möjligen även en av de ordinarie anfallarna att kliva ned som back. Framåt är det troligt att man spelar på tre kedjor. Beroende på hur sjukdomsläget är imorgon kan det bli aktuellt att skjutsa ned extra spelare – antingen för att täcka upp för fler sjukdomsfall eller för att några av de nu sjuka tillfrisknat. Det sistnämnda känns dock väl optimistiskt.

Borås har efter en ganska väntad start på slutet börjat klättra på allvar i tabellen och ligger faktiskt före MIK inför morgondagens match. Hela laget har kommit igång riktigt bra och man har inga direkt svaga lagdelar eller formationer. De flesta kan producera. Dessutom är laget ganska bra i spel i numerärt underläge där man parkerar som fjärde lag precis före MIK på femte plats. Ska man plocka ut ett par spelare att framhålla så är det anfallarna Alexander Bergström och Per Fernhall som har inlett med att vara vassa framåt och täta bakåt. 23-årige Bergström, ny från Oskarshamn, har sju mål och sju assist på 14 matcher och har varit inne på tolv mål framåt och bara fem bakåt (+7). 29-årige Fernhall, som gör sin tredje säsong i Borås efter att ha kommit från Almtuna, har fyra mål och fem assist och har varit inne på tio mål framåt men bara fyra bakåt (+6).

För Moras del är det inget annorlunda som gäller inför mötet med Borås. Det är ödmjukhet, disciplin och fart som är nyckelorden.

—

Matchen sänds på S24. Matchstart 19:00.

Mora har ju två säsonger i rad framgångrikt slussat in spelare från de egna juniorleden i A-laget och den satsningen är riktigt kul. Frågan är dock hur väl rustad klubben är på juniorsidan inför kommande säsonger?

Förra säsongen slutade man sjua SuperElit Norra med Johan Persson som överlägsen poängkung och fick fortsätta säsongen i SuperElit Norra Vår där de lite sämre lagen får avsluta säsongen. Även där var Johan Persson poängkung fast då med Markus Tomt tätt där bakom. Den enda junior som blev upplockad till denna säsong var också just Johan Persson. Säsongen innan var MIK nia i tabellen och spelade även då i SuperElit Norra Vår andra delen av säsongen. Då var Daniel Viksten den stora poängkungen och Viktor Amnér var en annan av de mest framträdande spelarna. Upplockade i A-laget till säsongen efter blev som bekant just Viksten och Amnér och dessutom Mattias Ekholm, Lucas Sandström, Patrik Eklund och Alexander Hilmersson.

Säsongen dessförinnan, 2006/07, var MIK riktigt starka i J20. Man blev fyra i SuperElit Norra och fick fortsätta i SuperElit Top-8 där man blev sjua och till sist föll mot Malmö i två raka matcher i slutspelet. Poängkung var då Jonas Kapla som tillsammans med Lucas Sandstöm och Lars Johansson var de mest dominanta spelarna. Kapla tog dock aldrig någon ordinarie plats i MIK utan hamnade via Bofors och Malung i Hedemora där han är nu.

Den här säsongen ligger Moras juniorer nia i J20 SuperElit Norra och har en bit upp till åttonde lag. Ingen spelare i laget sticker – i mina ögon – heller ut på ett tydligt och dominant vis. Min fundering är om det är negativt eller inte har någon betydelse alls för Moras möjligheter att plocka upp juniorer från J20 kommande säsong? Den säsong som flest spelare tog klivet upp – och klarade av att ta klivet upp – var efter en relativt svag juniorsäsong för MIK medan ganska få, egentligen ingen, ur det Mora som gick till SM-slutspel för juniorer lyckades etablera sig i A-laget säsongen därefter – låt vara att MIK var ett elitserielag då.

Jag har inte svaren utan kastar istället ut en fråga (eller ett par!) till bloggens läsare: Vad tror ni om detta? Finns det några spelare i juniorlaget som kan vara reda att satsas på i A-laget till nästa säsong? Finns det några på sikt? Vad är er åsikt?

Mora förlorade det andra daladerbyt med klara 2-6 trots en dröminledning med 1-0 redan efter två minuter. Daniel Viksten visade vad snabbhet kan betyda och serverade Mikael Simons öppet mål. Leksand kvitterade visserligen direkt i powerplay men när Moras första powerplay kom strax efteråt så åkte Håkan Bogg solo genom Leksands försvar och ordnade 2-1 med en iskall dragning. 2-1 stod sig sedan perioden ut. Det var chansfattigt men samtidigt mycket fartfyllt. Mora bjöd på väldigt lite bakåt och eftersom Leksand slarvade en del var de få rejäla chanser som kom Moras. I det läget såg det riktigt lovande ut för MIK men i periodpausen lär Leif Strömberg talat om för sina spelare att matchbilden inte fick fortgå. För resten av matchen var det slut på Leksandsbjudningarna.

Kan inte påstå att Mora gjorde väldigt stora misstag de heller men har motståndarna skickliga spelare kan det räcka med små misstag för att det ska smälla. Leksands 2-2 kom efter att Robin Gartner förlorat en duell bakom eget mål och Markus Lilja inte hängt med Jesper Ollas från sarghörnet. 2-3 som kom minuter efteråt kom när hela Leksand utom målskytten Jean-Luc Grand-Pierre åkte för att byta. Grand-Pierre tog ostörd ett skott som styrdes in via Tony Lagerström i Moras mål. Turligt naturligtvis, men han borde inte fått skjuta ostört. 2-4 kom på en spelvändning ytterligare en minut senare. Och vid det målet var det egentligen enda gången som MIK gjorde ett rejält misstag. Greger Artursson och Viktor Amnér lämnades ensamma i ett 2-3-läge efter att Moras center hamnat för högt upp och inte hängde med hemåt.

Efter dessa tre snabba mål var Mora i chock och hämtade sig aldrig riktigt spelmässigt. Några fler större misstag gjorde man visserligen inte men man skapade heller inte särskilt mycket framåt. Och de få chanser man skapade missade man.

Känslan efter matchen är att det helt enkelt är så att Leksand, åtminstone den här matchen, var numret större än Mora: De kunde ta vara på de få och små chanser de skapade och bjöds på. MIK missade sina. Samtidigt känns det också som att MIK inte riktigt fick något tryck på Leksand och kanske var det en nyckel till matchutgången: Forecheckingen var helt enkelt inte på den nivå den måste vara.

Tyvärr finns ingen Moraspelare som är värd något extra plus. De flesta hade en riktigt tuff match. Daniel Viksten, Mikael Simons, Victor Enmalm och Johan Persson gjorde i alla fall helt ok insatser.

Imorgon är det dags för det andra derbyt för säsongen och med tanke på hur det gick sist så kommer Mora säkerligen att möta ett heltaggat Leksand. MIK saknar dessutom fortsatt Alexander Hilmersson och Mattias Ekholm, men å andra sidan har Leksand ännu fler spelare borta ur truppen på grund av både landslaguppdrag och skador. Saknas gör bland annat förstemålvakten Joacim Eriksson, backarna Oliver Ekman-Larsson, Kimmo Lotvonen, Stefan Lassen och Petter Ullman samt anfallarna Eric Johansson och Andreas Martinssen. Frågetecken är det även för Jan Huokko som inte var med mot Sundsvall på grund av skada.

På backsidan täcker LIF upp med två elitserielån, Markus Karlsson från Färjestad och Niklas Andersson från Djurgården och kommer även Huokko till spel ser backsidan rätt bra ut ändå. På målvaktssidan har man en hyfsad andremålvakt i Timo Leinonen och framåt har man en hyfsat bred trupp som fylls på med några juniorer. Med andra ord är det ett försvagat men fortfarande mycket kapabelt LIF som Mora kommer att möta.

Mora har varit i god form den senaste tiden. Man har spelat ödmjukt och disciplinerat i match efter match och då har poängen också kommit. Mot Almtuna senast var dock ödmjukheten borta och då blev det förlust direkt. Samma sak gäller givetvis mot Leksand imorgon. Att man är taggade inför uppgiften är det ingen tvekan om. Men det räcker inte. MIK måste gå ut och spela disciplinerat och klokt också. Förhoppningsvis har Harald Lückner redan tjatat sig trött om detta så att det gått in hos spelarna.

—

Till er som inte kan närvara på plats: Matchen sänds live på S24!