Mora vann efter förlängning igår mot AIK efter en otroligt iskall avslutning av Mikael Zettergren i spel tre mot fyra där han först bröt en passning från AIK:s spelfördelande back och sedan skrinnade sig fri och drog Christopher Heino-Lindeberg och sprätte upp pucken i nättaket. I det läget var segern helt rättvis och logisk. För de sista tio minutrarna i den tredje perioden spelade Mora lysande ishockey och det var bara otur och en storspelande Heino-Lindberg som gjorde att avgörandet inte kom redan då.

Men så muntert var det inte hela matchen. Den första perioden var visserligen med en liten marginal Moras då man höll upp spelat väl och vid flera tillfällen lyckades få tryck på AIK. Samtidigt släppte man tyvärr till ett par lägen bakåt och det hade kunnat gå illa. Men 0-0 stod sig perioden ut och på det hela taget var det rättvist. MIK inledde sedan den andra perioden lika bra men när det första misstaget kom ungefär halvvägs in i perioden så satte AIK dit 1-0 direkt. Tungt naturligtvis, men med tanke på hur bra Mora trots allt spelat så långt så kändes det som att om MIK bara fortsatte så skulle en kvittering kunna komma. Istället gjorde man i raskt takt två små missar i de två följande bytena och AIK tog vara på båda två. Det var förstås en kombination av att AIK var skickliga när lägena väl kom och en gnutta medflyt. Oavsett så var det plötsligt 3-0-underläge för MIK och en riktigt jobbig uppförsbacke.

I det läget gjorde MIK precis rätt. Man såg till att först få stopp på raset och ordning på den egna defensiven och sedan började man trumma på framåt på nytt. Hoppet stod till att en reducering skulle kunna komma innan periodpausen och göra match av det hela på nytt. Med knappa fyra minuter kvar av perioden kom det genom Daniel Viksten och hoppet tändes. Att ett mål betyder så mycket syntes dessutom direkt. Mora tryckte på än mer och fick något turligt, men trots allt välförtjänt, in även 2-3 innan perioden var slut. Det var Viktor Amnér som försökte peta in pucken köksvägen och via Heino-Lindbergs ben vallade in pucken. Allt var därmed helt öppet inför den tredje perioden.

MIK inledde den precis lika bra som man avslutat den andra och kvitteringen satt direkt i det första bytet. Men det kunde blivit tvärtom istället. Amnér, som fick pucken efter vunnen tekning, inledde med att passa rakt på en AIK:are och AIK fick en första, ganska hygglig chans, innan Mora fick tag på pucken och Amnér kunde revanschera sig med en uppåkning rakt in i slottet som slutade med att Alexander Hilmersson kunde peta in 3-3. Därefter var det mycket Mora men också en del AIK-spelvändningar vilket gjorde att man slets mellan hopp och förtvivlan. Sista tio minutrarna var det dock bara Mora. Man fortsatte att trycka på men nu var man också med hemåt när AIK fick pucken och vände. Det kan ha varit en av Moras bästa tio minutrar för säsongen. Man visade hur otroligt svårfångade man är när man håller farten uppe samtidigt som man är noggranna i försvarsarbetet och inte ger motståndarna några gratislägen. Kan MIK spela så i 60 minuter får alla lag i serien slita för att kunna få tre poäng.

Åter var Moras seger en riktig lagseger. Efter de tre snabbt insläppta målen som höll på att förstöra kvällen så höjde alla nivån igen och bidrog till att vända matchen. Några extra plus ändå till Daniel Hansen som bytte av Lars Johansson i mål efter 0-3-målet och var riktigt duktig. Plus i kanten även till Alexander Hilmersson, Tony Lagerström, Greger Artursson, Viktor Amnér och Niklas Fogström.

Nye Henrik Eriksson spelade tillsammans med Johan Persson och Victor Enmalm i fjärdekedjan och gjorde en helt ok debut. Han jobbade bra både framåt och bakåt och hade ett hyfsat läge där han fick iväg två skott utan att få in pucken. Att han blev poänglös spelar ingen roll alls, det var viktigare att defensiven och jobbet såg bra ut och det gjorde det. Han var heller inte inne på något mål bakåt.