Dagen efter Moras hemmaseger över AIK är känslan mycket bra. Inte bara för att det blev tre nya poäng och en tionde seger i rad. Inte heller bara för att MIK klättrade upp på tredjeplatsen i tabellen igen heller, trots att detta gjordes med en match mindre spelad än Malmö på fjärdeplatsen. Nej, det som gör allra mest för den positiva känslan är sättet man vann på och den bredd man tycks ha i truppen.

Moras förstaperiod var imponerande. Även om man tar i beaktande att AIK inte presterade sin allra bästa hockey. Och andra- och tredjeperioderna var, åtminstone delvis, bra även de – totalt sett tillräckligt bra för att hålla undan för ett jagande AIK vilket bara det är ett gott betyg.

Att Victor Enmalm kan kliva in och direkt fylla tomrummet bredvid Tony Lagerström och Daniel Viktsten visar på den bredd Moras trupp denna säsong har. Den hade det kanske inte från början men utvecklingen hos de unga spelarna har definitivt gett den det. Nu har MIK trots frånvaron av Håkan Bogg och Marcus Eriksson tre jämna och riktigt bra kedjor. För efter sin insats senast måste Enmalm vara självskriven tillsammans med Lagerström och Viksten. På backsidan ser det också bra ut. De fem ordinarie backarna som är kvar i truppen har hållit en mycket hög nivå en längre tid nu och nye Tobias Dahlin smälte in bra i sin debut. Två matcher till har han på sig att försöka spela till sig en fortsättning i Mora men en inte alltför vågad gissning är att han gör det om han kan göra två lika goda insatser till.