När Mora ikväll är i Leksand för match mot ärkerivalen är det som två topplag man möts. Leksand, som väntat med tanke på de resurser man förfogar över, högst upp i toppen och MIK i jakten på en av de tre direktplatserna till Kvalserien.

Normalt sett när man jämför lagen inför match brukar MIK vara jämnbördiga med sina motståndare eller favoriter. Ikväll får man dock slå ur underläge. Fast inte så stort underläge som man kanske skulle kunna ha trott inför säsongen. Leksand är visserligen det målgladare laget framåt samtidigt som man är tätare bakåt men marginalen är liten. LIF har gjort 129 mål – Mora 127. Och Leksands 91 insläppta mål kan man jämföra med Moras 100. I powerplay är dock Leksand klart vassare och även om Moras boxplay är bättre än Leksands dito så uppväger det inte riktigt skillnaden i powerplaystyrka. Och det är framförallt där skillnaden ligger. För även om MIK förfogar över en helt del skickliga powerplay-spelare så har LIF i ännu högre grad spelare (läs: Pelle Prestberg) som plötsligt kan blixtra till och göra något riktigt bra.

Att MIK måste hålla sig borta från utvisningsbåset är med andra ord givet. Och det gör man genom att hitta tillbaka till det fartfyllda spel man hade när man spelade som bäst samtidigt som man är oerhört noggranna i försvarsspelet och inte bjuder på någonting.

I Moras uppställning är det frågetecken för både Greger Artursson och Alexander Deilert, och framförallt är det Artursson som unga MIK behöver att luta sig emot. Artursson får alltid spela med den back som är färskast i laget och hjälpa dem in i lagets spel. Ett typexempel är nye Magnus Nygren som inledde med Artursson bredvid sig. Han såg då lovande ut men senast – när Markus Lilja istället fick axla Arturssons roll – så gick det betydligt tyngre, framförallt defensivt. Fortsatt frånvaro av Artursson skulle givetvis vara ett stort avbräck.