Som väntat blev det tufft och jämnt mot Bofors i Karlskoga igår men tyvärr var det inte MIK som drog det längsta strået till sist utan det var hemmalaget som avgjorde i förlängningen och vann med 3-2.

Mora gjorde en helt ok match men Bofors är för bra för att ”helt ok”ska kunna räcka till tre poäng. I perioder spelar MIK bra men i perioder gör man det också alldeles för omständligt och krångligt. Då tappar man, den för Moras spel så viktiga, farten. Defensivt så gör man ändå jobbet och två insläppta mål under ordinarie tid mot Bofors är inget att orda om, i synnerhet när ett av målen kom i powerplay. Hade MIK bara kunnat behålla sin fart mer genomgående så hade man skapat tillräckligt mycket framåt för att vinna matchen under ordinarie tid.

Daniel Viksten kunde som befarat inte spela utan istället togs hans plats i truppen av junioren Alexander Holmberg. Lite överraskande hade Harald Lückner inte bara gett Holmberg Vikstens plats i truppen, utan även hans plats bredvid Tony Lagerström och Martin Johansson i den kedja som normalt matchas som andrakedja. Detta istället för att placera Holmberg i fjärdekedjan och flytta upp Victor Enmalm eller Henrik Eriksson. Möjligen var anledningen att Lückner verkligen ville ge Holmberg chansen att visa upp sig genom att få mer istid i en bra omgivning, annars kan skälet ha varit att man gärna vill ändra så lite som möjligt i formationerna. Tyvärr tog inte riktigt Holmberg chansen utan bekräftade snarare att de juniorer som finns i Moras juniorlag i nuläget inte är redo för mer än avlastning i A-laget. Förutom Holmberg har Simon Friberg, Lars Jinghage, Johan Eriksson och Henrik Olsén fått känna på A-lagsspel och av dessa är det egentligen bara Friberg som har sett ut att vara hyfsat redo.

I frånvaron av en skicklig spelare så brukar man prata om att den eller de som får chansen istället ska kliva fram. I MIK igår var det alltså Holmberg som framförallt fick chansen men tyvärr lyckades han inte ta den. Tillsammans med Viksten utgjorde Lagerström och Johansson Moras bästa kedja mot Växjö, igår var det istället tvärtom – trion Lagerström, Johansson och Holmberg var de som hade det tyngst. Tråkigt, naturligtvis, det är alltid kul när juniorer får chansen och ännu roligare när de lyckas. Men samtidigt kommer det fler tillfällen. Alla chanser man får i A-laget är lärorika och kan göra att man är helt redo nästa gång.

På backen fick Robin Gartner chansen istället för Patrik Eklund och precis som Eklund gjorde mot Växjö så spelade Gartner +-0 mot Bofors. Gartner assisterade dock till Markus Liljas mål.

De flesta i MIK stod för en helt ok insats; några var dessutom bättre än så och förtjänar extra plus i kanten: Markus Lilja – som gjorde säsongens första mål, Mikael Simons, Håkan Bogg, Henrik Eriksson och Lars Johansson.

Ikväll är Mora i Karlskoga för att möta Bofors nästa tuffa toppmatch. Truppmässigt verkar det dessvärre som att MIK eventuellt får klara sig utan Daniel Viksten som sträckte ryggen i tisdags. Kan inte Viksten spela tas hans plats i truppen av junioren Alexander Holmberg. Däremot är det tveksamt om det blir Holmberg som tar Vikstens plats bredvid Tony Lagerström och Martin Johansson, snarare är det nog så att Victor Enmalm – som tidigare gjorde bra ifrån sig tillsammans med Viksten och Lagerström – som ligger närmast till hands att flytta dit. Annars kan möjligen också Djurgårdlånet Henrik Eriksson vara ett tänkbart alternativ som tredjelänk.

På backsidan blir det som jag misstänkte ett byte och Robin Gartner får chansen att spela från start på Patrik Eklunds bekostnad. Inte för att Eklund gjorde någon dålig match senast utan för att det är jämnt mellan de två och Lückner uppenbarligen vill hålla båda igång i A-laget.

Motståndarna Bofors har gjort en bra säsong och även om de som väntat inte riktigt lyckats klamra sig kvar allra högst upp i tabellen så är de ett av de lag som krigar om playoffplatser och att senare via playoff ta sig till Kvalserien. Man är ett hårt jobbande lag och det lär bli tufft för MIK. Spelar Mora så disciplinerat, ödmjukt och fartfyllt som man ska så räcker det normalt sett till seger. MIK kan ställa upp tre riktigt bra femmor även om Viksten skulle saknas; Bofors kan möjligen ställa upp tre bra kedjor men egentligen bara två riktigt bra backpar. Dessutom är MIK det klart starkare laget på målvaktssidan. Det är egentligen bara i powerplay som Bofors är aningen vassare – men å andra sidan är man klart svagare i boxplay. Men som vanligt: Motivation slår klass när det är så jämnt mellan lagen som det trots allt är.

Dagen efter Moras seger kan det konstateras att tabellen i och med Moras seger tätades till och Växjö drogs in i det getingbo av lag som krigar runt kvalseriestrecket. Samtidigt befäste MIK sin egen plats ovanför strecket även om det är så jämnt att man kan vara under detsamma direkt ifall man skulle förlora en match. En positiv tendens som funnit länge hos MIK, egentligen ända sedan 0-8 mot Växjö i förra mötet lagen emellan, är att man har blivit allt tätare. Man bjuder motståndarna på ganska få klara lägen varje match och tvingar därmed dem att slita hårt för sina mål. Gårdagens match var inget undantag. Förutom Växjös första mål är de enda riktigt klara målchanserna som Växjö har två frilägen och ett direktskott efter en sidledsförflyttning. Vid alla andra avslut fanns minst en Moraspelare på plats och störde, irriterade eller täckte. Symptomatiskt för hur det sett ut större delen av den här tiden kom också majoriteten av de vassa chanserna för Växjö efter att MIK fått en tvåmålsledning, det vill säga efter 3-1 och 4-2. Känslan är att det unga MIK i de lägena fortfarande kan tappa ödmjukheten lite väl lätt.

Att Mora ändå fått rätt bra ordning på försvarsspelet syns i även i statistiken. MIK var inte för alltför länge sedan ganska långt ned på listan när det gällde att hålla tätt. Efter gårdagens match har bara fyra lag släppt in färre mål än Mora. Och då ska man komma ihåg att Mora är näst vassast framåt, med bara två mål färre gjorda än Leksand.

Notabelt annars från igår är att Håkan Bogg gjorde comeback – igen får man väl säga – och att han möjligen är helt spelklar igen kan vara en förklaring till att Thomas Enström fick lämna MIK. På backsidan var det Robin Gartner som fick det tråkiga uppdraget att vara sjundeback. Min känsla är dock att han inte är fast där utan att Harald Lückner mycket väl kan vara flexibel och gå på dagsform i framöver. Fortsatt tror jag att det i huvudsak är Patrik Eklund och Robin Gartner som kampen om den sista backplatsen står mellan.

Mora vann hemma mot Växjö med 5-2 efter en jämn match där avgörandet kom först i den tredje perioden. Men även om det var jämn var känslan ändå hela tiden att det var lite fördel Mora. MIK tog också en omedelbar ledning när bara lite mer än en minut var spelad. Då var nykomponerade anfallstrion Tony Lagerström, Daniel Viksten och Martin Johansson på isen tillsammans med det sammaledes nykomponerade backparet Mattias Ekholm och Viktor Amnér. Och om det var kanonstarten de fick eller om de bara trivdes tillsammans får vara osagt men de fem sprudlade det sedan om hela matchen. De fem personifierade den fart och spelskicklighet MIK bygger sitt spel på kombinerat med – vad det verkade i alla fall – strålande självförtroende.

Växjö var dock i allra högsta grad med i matchen trots den snabba Moraledningen. Men trots att båda lagen försökte skapa så blev det inte särskilt många heta chanser i den första perioden. Defensiven hos båda var bra och inget av lagen fick tryck på det andra.

Precis som Mora fick en kanonstart på den första perioden fick Växjö en kanonstart på den andra. Efter mindre än två minuter var det kvitterat och upprinnelsen var att Mora blev lite för offensiva, tappade spelare framåt och släppte fram Växjö i ett två-mot-en-läge. Där såg man verkligen hur betydelsefullt det är att göra rätt avvägningar, att kliva fram i rätt läge och ta det försiktigt i rätt läge. Det såg ändå ut som att situationen skulle reda upp sig, Växjös Gustav Hjalmarsson som hade pucken hamnade lite på kanten och Mattias Ekholm täckte bort passningsmöjligheten. Enda möjligheten som återstod för Hjalmarsson var att själv trycka in pucken och oturligt nog släppte Lars Johansson en lucka vid stolpen.

Efter det var resten av perioden ganska lik den första – med precis samma känsla av ett litet övertag för MIK. Och när det övertaget började visa sig i form av bortautvisningar kom till sist 2-1-målet för Mora. Den tredje perioden inleddes precis som de två tidigare – med ett snabbt mål. Och det var Moras som gjorde det. Aningen billigt smet Greger Arturssons skott in från ganska dålig vinkel. Men glädjen var kortvarig. Växjö klev på och störde Moras uppspel vilket gav några snabba utvisningar i rad. Växjö fick först chansen i spel i fem mot fyra och sedan i fem mot tre. MIK stod emot nästan tiden ut men när bara fem sekunder återstod av fem-mot-tre-spelet kom reduceringen – åter mellan Lars Johansson och stolpen. Över en minuts fem mot fyra återstod och det kändes svettigt men Mora red ut stormen och kunde därefter lyfta upp spelet igen.

Avgörande 4-2-målet var imponerande. Först vände Mattias Ekholm bort två Växjöspelare på mittplan genom att först verka lägga en säker pass hemåt för att istället behålla pucken och vända tillbaka in i anfallszon. Detta gjorde att man behöll trycket och i momentet strax efteråt då Ekholm fick pucken i backposition direktpassade han tvärs över banan till Viktor Amnér på högerkanten som direkt vände tillbaka åt vänster till en fri Daniel Viksten som kunde sätta dit pucken i öppet mål. Målet belv avgörande men MIK höll på att ställa till det för sig. Växjö drog på sig en utvisning med knappa fyra minuter kvar och i det efterföljande numerära överläget släppte Mora till ett friläge. Då, precis som vid ett friläge tidigare under matchen och vid en jätteräddning på ett närskott, var Lars Johansson stabil, gjorde sig stor och tvingade fram ett svårt avslut. Skottet gick utanför och i slutminuten fastställde sedan MIK segerresultatet 5-2.

Som lag var det en riktigt bra insats av Mora. Absolut ingen föll ur ramen utan tvärtom var en hel del istället riktigt stabila. Extra plus till Tony Lagerström, Mattias Ekholm och Daniel Viksten. Plus också till Lars Johansson som trots att han kanske inte var helt solid vid de insläppta målen totalt sett gjorde en bra insats, i synnerhet med tanke på en del riktiga nyckelingripanden då Växjö hade bra lägen.

Imorgon möter Mora topplaget Växjö på hemmais och med tanke på den förnedring man åkte på mot Växjö på bortais lär det inte vara några problem med motivation eller risk för underskattning. Förhoppningsvis kan MIK helt hitta tillbaka till det fina spel man – för det mesta – hade under den långa segerraden direkt efter 0-8 i det förra mötet med Växjö.

Trots att det verkade som att Mora gärna behöll Modolånet Thomas Enström ytterligare ett tag så blir det inte så. Enström har redan lämnat klubben och är nu istället utlånad till Björklöven. Att det skulle vara Enström som velat lämna är inte troligt, i de uttalanden han har gjort låter han väldigt nöjd med sin tid i MIK. Därmed är det troliga att det trots allt är Mora som valt att inte fortsätta låna honom. Detta är förvånande med tanke på just att man verkat ganska positiva till honom och att vare sig Håkan Bogg eller Marcus Eriksson är spelklara ännu. Möjligen kan det vara så att någon annan spelare är på gång till laget.

Till morgondagens match är därmed det troliga att åtminstone någon junioranfallare är med i laget eller att man alternativt spelar på färre anfallare. På backsidan är det också oklart hur man tänker formera laget nu när man har sju försvarare att tillgå. Grundtipset – och i mina ögon det mest rätta valet (även om det är ett tufft val) – är att det blir Patrik Eklund som blir sjundeback.

Tittar man på motståndarlaget Växjö så är det ett riktigt komplett lag utan svaga punkter. Gör man inte en bra match så vinner man inte. Så enkelt är det. Å andra sidan är även Mora ett bra lag: Båda lagen har gjort exakt lika många mål och släppt in nästan exakt lika många – MIK har släppt in ett mer. I powerplay är Mora något vassare medan Växjö är något bättre i boxplay. Allt är upplagt för en riktigt jämn match imorgon, men med tanke på att det är två mer offensivt än defensivt skickliga lag kan det hända att det dessutom blir en ganska fartfylld och underhållande match.

Mora vann gårdagens match mot Västerås på bortaplan med 3-1 trots att man förlorade skottstatisken med förkrossande 41-15. En strålande Lars Johansson var förstås en förklaring men också att MIK, åtminstone bitvis, jobbade hårt och rätt:
”Vi behövde inte spela så konstruktivt, utan kunde lägga ner pucken djupt i deras zon. Visst var det en turseger, men på många sätt har vi ändå arbetat till oss den”, sa Harald Lückner till moraik.se efter matchen och av det uttalandet kan man förstå att Lückner trots allt var ganska nöjd med sina spelare. Det är inte alltid man spelar på topp offensivt och skapar en massa chanser och då är det än viktigare att man är disciplinerade och inte bjuder på något bakåt.

Förutom att Lars Johansson var strålande i mål var de två största topparna i ett i övrigt jämngott Mora backarna Greger Artursson och Markus Lilja.

Tre poäng är dessutom alltid tre poäng hur man än tar dem och eftersom AIK ”bara” fick med sig två poäng mot Växjö så klev MIK upp ovanför kvalstrecket. Skönt även om det naturligtvis inte betyder att man är där för gott. Men man är med i toppkampen och inget lag känns omöjligt att besegra.

Precis som väntat blir inte Tobias Dahlin kvar i Mora. Han lämnar istället MIK för Borlänge. Två som däremot kan bli kvar längre är Djurgårdslånet Henrik Eriksson och Modolånet Thomas Enström. Harald Lückner har precis som när det gäller Färjestadslånet Magnus Nygren uttryckt en önskan att behålla de båda och det är högst förståeligt. I Marcus Erikssons och Håkan Boggs fortsätta frånvaro – som dessutom verkar vara av väldigt obestämd längd – vill Lückner naturligtvis ha möjligheten att kunna spela med fyra hela kedjor. Och de juniorer som fått chansen har tyvärr inte riktigt tagit den. Om, och hur länge, Eriksson och Enström blir kvar i MIK är därmed helt upp till Djurgården och Modo.

Förutom det väntade beskedet att Dahlin inte blev kvar i Mora så gav gårdagens match inte några nya besked om backsituationen eftersom Mattias Ekholm inte var i speldugligt skick efter sin hemresa från JVM. Tisdagens match mot Växjö blir därmed intressant även ur denna synvinkel: Vilken av truppens sju backar betraktas i nuläget som sjundeback? Min syn på detta har inte förändras utan jag tror precis som tidigare att eftersom Greger Artursson, Mattias Ekholm, Viktor Amnér och Markus Lilja har varit de bästa backarna hittills och Magnus Nygren knappast lånats in för att sättas på bänken så är det i första hand Patrik Eklund och i andra hand Robin Gartner som riskerar att hamna på den positionen. I mina ögon är Patrik Eklund också den av backarna i truppen som – i jämförelse med övriga ordinarie backar – presterat minst bra (vill inte ens använda ordet ”sämst” eftersom jag anser att alla de sex backar som MIK haft att tillgå skött sig bra och dessutom haft en stigande formkurva). Han är fortfarande junior och en lovande sådan och kan vara nöjd med sin insats den här säsongen. Faktum är att jag egentligen helst hade sett att MIK fortsatt med de sex backarna man hade, men jag kan förstå att man i Moraledningen tycker det känns osäkert ur skadesynpunkt.

Redan imorgon är det dags för nästa match för Mora då man åker till Västerås. Exakt vilket lag Mora mönstrar är ganska oklart. Mattias Ekholm ansluter från JVM och eventuellt lånas Henrik Eriksson in från Djurgården. Och tillåter Håkan Boggs ljumskar spel är även han aktuell. Tänkbart är att man resonerar så att junioren Alexander Holmberg ersätts med Håkan Bogg om han kan spela och annars lånar man in Henrik Eriksson om man får.

På backsidan kommer man ha åtta tillgängliga spelare och av dem kommer troligen endast sex att få spela. Harald Lückner har kommenterat Färjestadslånet Magnus Nygrens debut och Lückner sa bland annat att ”Magnus är otroligt lovande, en oslipad diamant” och hoppades att Nygren kunde bli kvar i MIK säsongen ut. Och frågan är hur man resonerar med backbesättningen, både till matchen imorgon och på sikt? Min känsla är att Lückner gärna vill ha sju backar i truppen som han känner håller god klass ifall någon av dem skulle bli skadad inför en kvalserie eller ett playoff. Att få låna in Nygren resten av säsongen tror jag han anser skulle ge honom detta. Vad det andra backlånet, Tobias Dahlin, kommer in i bilden är svårare att säga. Det han framförallt ger truppen är lite mer tyngd men samtidigt har de sex nuvarande ordinarie backarna visat att de håller även mot tyngre lag; farten och tekniken har vägt upp avsaknanden av tyngd då man utnyttjat det. Att ha en åttonde back i truppen när bara sex får spela vet jag inte om Lückner verkligen vill ha även om det antytts tidigare. Jag tvivlar på att det är en bra idé. Tror därför att det är tveksamt att Dahlin blir kvar och om han blir kvar så är hans roll att vara backup-spelare.

Vilka sex av övriga sju man väljer att satsa på är också det osäkert. Men eftersom man gärna ser att Nygren blir kvar säsongen ut så tyder det på att åtminstone han kommer att få chansen. Tittar man på de sex ordinarie backarna MIK har så skulle jag vilja påstå att Greger Artursson och Mattias Ekholm är de två starkaste korten följda av Viktor Amnér och Markus Lilja. Fortsätter de spela som de gjort hittills bör de fyra ha sina platser i laget klara. Nye Robin Gartner hade en tuff start men jag tycker att han har kommit tillbaka rätt starkt efter det och håller honom därmed som lite vassare än Patrik Eklund. Har Lückner gjort samma analys av läget skulle det innebära att det är just Eklund som ligger i farozonen för att bli av med sin plats till nye Nygren. Och skulle det bli så att det blir Eklund som blir sjundeback så finns det en fördel med det som Lückner möjligen också har sett, Eklund kan fortsätta träna med A-laget men matchas i juniorlaget och därmed bli kvar i Lückners blickfång. Skulle Eklund se riktigt bra ut kan han då få tillbaka sin plats. Övriga backar i A-truppen skulle givetvis också kunna matchas i juniorlaget (även överåriga spelare får ju användas), men bortsett från Ekholm och nye Nygren är övriga seniorer och skulle nog föredra en utlåning till en annan allsvensk klubb istället.

Så som Lückner tänker på lång sikt tror jag att han tänker även på kort sikt. Möjligen kan han tänkas vila Ekholm som ju kommer direkt från ett tufft JVM, men det tror jag inte. Ekholm är viktig och jag tror att han är i tillräckligt gott skick efter flygresor och tidsomställning för att spela om inte något extraordinärt inträffar. Därmed är morgondagens laguppställning väldigt intressant. De backar som får lite eller ingen istid då riskerar nog att få det även i fortsättningen.

Mora vann mot Troja/Ljungby med 7-2 och därmed kom efter två raka förluster till sist en ny trepoängare. Och segern var välförtjänt. MIK var tillbaka på rätt spår igen och som lag gjorde man en stabil insats. Men det som gjorde segersifforna så stora var Moras powerplay. Hela fem mål kom när Mora spelade i numerärt överläge varav två i spel fem mot tre.

Flera var bra i MIK men extra plus ändå till Mikael Zettergren som i kedjan med Martin Johansson och Mikael Simons kommit igång riktigt ordentligt och Greger Artursson som alltid är pålitlig och dessutom en suverän stöttepelare att luta sig mot för nya och yngre spelare. De senaste matcherna har det varit Tobias Dahlin som fått tryggheten i att spela med Artursson, idag var det nye Magnus Nygren. Och Nygren fick också en trevlig start, förvisso poänglös men han spelade 1-0 i matchen och det är bra. Kul för det andra lånet, Thomas Enström att få göra sin första poäng i MIK, en assist, då han åter fick chansen tillsammans med skickliga Tony Lagerström och Daniel Viksten. Han spelade dessutom även han 1-0 i matchen.

I tabellen är Mora kvar på fjärdeplatsen efter AIK men eftersom det är oerhört tätt är både poäng och målskillnad viktigt. Därför var det riktigt bra att MIK kunde vinna med en rätt stor marginal idag.

Som väntat får Tobias Dahlin ytterligare ett par matcher på sig att övertyga Moraledningen om att han borde få vara kvar. Både idag mot Troja/Ljungby och på fredag mot Västerås är han med i truppen. Samtidigt ökar dock konkurrensen om en backplats då Mora gjort klart med lån av Färjestads Magnus Nygren.

19-årige Nygren har den här säsongen mest hållit till i Skåre i division 1 men där har han å andra sidan imponerat stort. Han är topplaget Skåres bäste poängplockare och är etta i interna assist- och plusminusligan. Dessutom är han intern delad tvåa i antalet gjorda mål. Nio mål och 18 assist samt +15 har det blivit på 24 matcher. Han har även fått prova på lite elitseriespel i Färjestad; nio matcher har han gjort med en genomsnittlig istid på strax under tio minuter per match. Några poäng har det inte blivit och i plusminusstatistiken har han mindre smickrande -4. Han beskrivs av Jan Simons som ”en stor talang” och, precis som hans statistik den här säsongen ganska tydligt visar, en spelare med ”bra utvecklat spelsinne och bra skott”.

Nygren debuterar redan idag och blir kvar januari ut. Detta innebär att man har sju backar i truppen inför dagens match och åtta då Mattias Ekholm kommer tillbaka från JVM. Och med tanke på att Harald Lückner hittills företrädelsevis valt att spela på sex backar även vid de tillfällen då fler funnits att tillgå så är jag lite förvånad över nytillskottet även om man från Moras sida aviserat att man fortfarande letade efter fler backar. För kommer man att ha åtta backar i truppen och bänka två av dem varje match känns det som man tar en liten risk när det gäller den omvittnat goda stämningen i laget. Det har ju trots allt gått riktigt bra med det lag man har och ingen – varken nya inlånade spelare eller de spelare som varit med hela säsongen – gillar att sitta på bänken.

På anfallssidan saknades senast febersjuke Viktor Enmalm men är han tillbaka lär MIK kunna återgå till de kedjeformationer som man hade mot AIK och Örebro och ha en fjärdekedja bestående av Johan Persson, Håkan Bogg och Modolånet Thomas Enström.

Precis som mot Örebro och Sundsvall är dagens match mot Troja/Ljungby en match som Mora ska vinna. Men att det inte är lätt att vinna på beställning har MIK visat. Mot Örebro gjorde man visserligen en ganska bra match men man fick inte in pucken samtidigt som Örebro spelade riktigt bra. Mot Sundsvall senast gjorde man en klart sämre insats och bjöd på för mycket bakåt. Förhoppningsvis har man lärt sig en del av detta.

Tre matcher skulle Skårelånet Tobias Dahlin få på sig att bevisa att han var värd en plats i Mora och tre matcher är vad han nu har spelat. Hans instats har varit ungefär vad man kunnat hoppats på. Han har tillfört lite tyngd och samtidigt försökt spela enkelt och disciplinerat. I backpar med Greger Artursson har han spelat 1-1, dragit på sig två minuter i utvisningsbåset och varit poänglös. Ett ok facit med tanke på att MIK förutom segern mot AIK har två förluster under Dahlins tid i klubben, varav den senaste kom efter en svag insats av hela laget.

En inte alltför vågad gissning – i synnerhet med tanke på att Mattias Ekholm fortsatt saknas på grund av JVM-spel – är att Dahlin åtminstone tjänat ihop till ytterligare en eller ett par matcher i Moratröjan innan beslut om hans framtid i laget tas.