Moras matchrad efter 3-1-segern mot Almtuna ser allt dystrare ut efter gårdagens förlust mot Västerås: Fyra förluster under ordinarie tid, två enpoängare och endast en vardera av två- och trepoängare. 24 insläppta mål har det blivit under den här perioden, det vill säga i snitt tre mål per match. Och även om anfallsspelet inte hållit samma klass som tidigare och marginalerna inte varit på Moras sida alla gånger offensivt sett så är ändå huvudproblemet att laget läcker bakåt. Tyvärr går det inte en match utan att MIK bjuder på åtminstone en riktigt bra chans bakåt. Det är än sak om motståndaren är skicklig och skapar chanser på egen hand men när Mora genom överkonstruktivitet, noncharlans och annat ger bort både lägen och mål så blir det tufft. Släpper man in tre mål per match vinner man väldigt få matcher i ishockey. Så enkelt är det. Och det är därför MIK måste börja i den ändan.

Gårdagens match var ett exempel på detta. Västerås hade genom ett starkare powerplay-spel än Mora övertaget när slutperioden inleddes med efter en kvittering av Mikael Zettergren – Moras kanske bäste spelare igår – nästan halvvägs in i perioden så var det plötsligt öppet. Väldigt symptomatiskt för Mora den sista tiden att avgörandet kommer när Mora har kontroll på pucken i anfallszon, försöker sig på en för vågad passning som Västerås bryter och sedan har plötsligt Västerås ett friläge som man gör avgörande 3-2 på. Att ett sånt här läge kan uppstå på grund av otur emellanåt är självklart, men tycker man sig ha otur med den här typen av små marginaler ofta så borde man fundera på om man kanske inte spelar lite svårare än man klarar av.

Hursomhelst var resultatet trots allt inte särskilt avgörande. Drömmen om att komma bättre än den sjätte plats som man nu parkerar på har känts ganska avlägsen sedan förlusten mot Växjö och nu är det i praktiken klart. Därmed handlar de sista omgångarna att vässa formen inför ett tufft playoff.