Mora är utslagna efter två raka förluster mot Almtuna och säsongen är därmed över. 5-2 blev det till Almtuna i Uppsala efter en match som såg ut att börja lovande för MIK. Man inledde bra de första minutrarna med att vara organiserade bakåt och komma med bra fart framåt och innan det ens hade gått tre minuter hade det resulterat i ett powerplay. Det lyckades man dock inte utnyttja utan istället kom en relativt billig Morautvisning. Men det var trots numerärt underläge ändå MIK som gjorde det första målet och då, när perioden och matchen var sju minuter gammal, kändes det som den önskade drömstarten kommit. Istället vände allt. Almtuna kvitterade precis när utvisningen tagit slut och gjorde sedan, på sitt andra powerplay, 2-1. Så gott som maximal utdelning med andra ord. Utvisningarna fortsatte att dugga tätt och det kändes som att domaren var petig fast utan riktig konsekvens. Vissa saker passerade medan andra bestraffades direkt. Resultatet blev hur som helst att det nästan inte blev något spel fem mot fem och det gynnade definitivt Almtuna vars powerplay kändas klart vassare än Moras.

När andra perioden blåstes igång stod hoppet därmed till färre utvisningar och mer spel med lika många spelare på isen. Det besannades visserligen men istället kom två snabba Almtunamål i spel fem mot fem som var både en aning oturliga och psykologiskt jobbiga för MIK. Vid 3-1 var Patrik Eklund med vid bortre stolpen dit passningen kom, även om han kanske tittade en aning för mycket puck, men ändå fick Almtuna in pucken. Möjligtvis till och med med hjälp av Eklunds skridsko. 4-1 kom på ett skott som slängdes iväg en bit utifrån och var inte Lars Johansson skymd så var det dessvärre ett lite väl billigt mål. Hursomhelst stod det plötsligt 4-1 redan efter knappa tre minuter av den tredje perioden och i det läget klev Johansson av. I kom Mark Owuya och även om uppförbacken var tung var det mycket match kvar. Och Moras förstaperiod hade trots allt visat tendenser som gjorde att hopp var befogat. Lite symptomatiskt kom avgörandet ändå direkt. Greger Artursson misslyckades med ett uppspel, men även om det inledde sekvensen var inte målet hans – både Artursson och backkollegan Viktor Amnér hittade snabbt sin markering och var med – utan istället var det Niklas Fogström som var helt ur position och långt ifrån att hinna med sin spelare, målskytten Robert Kimby. Därefter var matchen i praktiken slut även om man givetvis hoppades på mirakel in i det sista. En snabb reducering till 5-2 ökade på det hoppet men när inga fler mål föll innan periodslut så var avståndet väldigt stort inför den tredje perioden. Och när man såg hur stressat MIK var när spelet satte igång så visste man att det behövdes ett mål framåt snabbt om det skulle bli något. Spelmässigt hade nivån rasat, trots att Almtuna föll hem en aning och gjorde uppspelen lättare för MIK. Och i takt med att tiden gick och inga mål kom så dog spelet, tron och hoppet allt mer. Sista chansen kom i ett fem minuter långt powerplay med nästan åtta minuter kvar att spela. Men spelet i det numerära överläget var lika uddlöst som i de tidigare och när överläget var slut var också matchen över för Moras del. Och därmed också säsongen.

Att sortin känns som ett misslyckande tror jag de allra flesta håller med om. Det lag Mora förfogat över har större potential än att falla i en playoff-semifinal. Och tittar man på spelarmaterialet så är man på papperet starkare än Almtuna. Men Almtuna har lyckats med att få ut mer av sin trupp än MIK och det ska de ha all heder av. Jämfört med Malmö är Almtuna sett till båda lagens trupper att betrakta som ett skrällgäng om de tar sig vidare. Ser man också till hur mycket Almtuna fått ut av sina spelare jämfört med vad Malmö fått ut av sina är det en helt öppen historia ändå. Och det är just detta, att Mora fick ut långtifrån det bästa av spelarna i laget när det gällde allra mest, som gör att säsongen ur den synvinkeln känns som ett misslyckande. I synnerhet med tanke på att MIK tidigare under säsongen, precis innan man började röra om i laget, visade prov på en riktigt hög nivå under en lång tid. Man kan helt enkelt inte låta bli att undra – vad hade hänt om man låtit bli? Vad hade hänt om man varit lite kyliga när sista transferfönstret skulle stänga och man sagt ”vi har ett bra lag, vi tror på de här killarna” och inte gjort en enda förändring. Jag tror att man spelat i Kvalserien om några veckor om man gjort så.

Nu är saker som de är och även om säsongsavslutningen var ett misslyckande så är säsongen på lång sikt inte ett misslyckande. Jag tvivlar på att MIK hade räckt till i en kvalserie även om det givetvis hade varit enormt kul att se laget där. Och även det hade gett unga Mora ytterligare erfarenhet som har man redan fått mycket av den varan. Och när man nu åker ut i detta tidiga skede är risken att man tappar särskilt många spelare till Elitserien ganska liten. Tror egentligen att det är Mattias Ekholm, framförallt tack vare sin junior-VM-insats, som man har någon större orsak att vara oroliga för att tappa. Och möjligen Alexander Hilmersson som är en av Moras bästa spelare den här säsongen trots att även han är junior.

Så tänker Mora långsiktigt nu så handlar det i första hand om att säkra upp erfarenheten man gett en mängd unga spelare genom att se till att de blir kvar nästa säsong. I andra hand handlar det om att fundera noga över vad man gjorde rätt den här säsongen och vad man gjorde fel. Läxor man lär sig något av är på lång sikt värda något, de man inte lär sig av är bara bortkastad tid.