Mora fortsätter att stärka upp på backsidan. Det andra nyförvärvet på kort tid är klart och även denna gång rör det sig om ett try-out-kontrakt. Dan Iliakis heter nyförvärvet som närmast kommer från den finska högsta serien.

Till skillnad från Aki Heino måste Iliakis framförallt beskrivas som en defensiv back även om han tidigt i karriären gjorde en hel del poäng. Särskilt stor är han för den dels skull inte utan snarare är han med ishockeymått mätt ganska liten.

Iliakis spelade förra säsongen i Blues och gjorde det bra. I ett lag som var hyggligt tillhörde han de bättre, både totalt sett och bland backarna. Han fick också stort förtroende och snittade över 20 minuter per match i istid. Poängmässigt blev det ändå inte mer än sex poäng, fördelat på ett mål och fem assist, men han spelade +2 vilket var starkt i ett lag där bara ett fåtal gick plus överhuvudtaget.

Senaste säsongen var också hans starkaste av tre i Finland. De första två var i SaiPa och poängmässigt låg han då på samma nivå. Men i ett svagt SaiPa, som kom sist Iliakis andra säsong i klubben, spelade han -9 och det var bland de sämre i laget. Efter den säsongen lämnade han också för Blues.

Totalt sett känns Iliakis som ett stabilt och riktigt nyförvärv. Han har sin styrka i det defensiva spelet men han är samtidigt inte enbart stor vilket tyvärr brukar gå hand i hand med orörlighet. Att han ska kunna spela till sig ett ordinarie kontrakt känns troligt. Han har till och med potential att kunna bli en av lagets viktigaste och bästa backar.

Till sist kom så en seger för Mora då Troja/Ljungby besegrades med 3-2 på bortaplan. Det var ingen lätt seger men den gav tre välbehövliga poäng.

Efter en jämn och spännande match blev det äntligen en seger för MIK. Mora hade förstaperioden men då man hade svårt att förvalta sina chanser blev det inte mer än ett mål. Därför blev det powerplaymål som Troja gjorde i den andra perioden ett kvitteringsmål. Och att det var jobbit för MIK märktes. Med svagt självförtroende och flera andraperiodsras i minnet så blev det nervöst. Men MIK kunde sakteliga repa modet och man höll tätt resten av perioden.

I den tredje så fick Mora den smakstart de behövde. Två mål efter mindre än två minuter spelade av perioden. Det borde ha avgjort matchen så att MIK kunnat kontrollera resten avperioden. Istället kom ett Troja-mål nästan direkt och matchen var åter helt öppen. Avslutningen var nervös och spännande då Troja försökte forcera in en kvittering. Men det höll hela vägen för MIK. Och det var oerhört viktigt, inte minst ur självförtroendesynpunkt.

Priset som bäste Moraspelare gick till Jens Jakobs och det var välförtjänt. Ett mål, en assist och +2 blev facit för Jakobs ikväll. Detsamma gäller också Henrik Eriksson som därmed inkasserade sina första poäng för säsongen. Debuterande backen Aki Heino gjorde en stabil insats och noterades för en assist och +1. Övriga som ska ha beröm är Tony Lagerstöm, Mikael Zettergren, Robin Gartner och Niklas Bröms.

Mora har gett backen Aki Heino ett try-out-kontrakt. Debuten för 33-åringen väntas ske redan imorgon mot Troja/Ljungby.

Mora värvar alltså nytt redan efter fyra omgångar och det kan inte annat än tolkas som att man inte är riktigt nöjd med det värvningsarbete man gjort under sommaren. Trots åtta backar i truppen känner man alltså att man är i behov av en nionde.

Aki Heino var förra säsongen i Björklöven och gjorde där inte särskilt lysande ifrån sig. Säsongen var förvisso skadefylld men hans statistik på de 13 matcher han gjorde är skrämmande lik den statistik Moras övriga backar har den här säsongen. Inga mål och en enda assist samtidigt som han spelade 2-10, alltså -8, i plusminusstatistiken. Någon uppenbar frälsare känns det därmed inte som även om man såklart hoppas.

2006/07 var han i Växjö och då gjorde han bättre ifrån sig, åtminstone offensivt, och det är kanske med minnen från den tiden som han är värvad. Lite förvånande ändå att det satsas på en offensiv back i ett läge då defensiven varit svag.

Av allt att döma saknas fortsatt Patrik Andersson i uppställningen imorgon mot Troja och därmed bör rimligen Mikael Wikstrand och Erik Lindberg vara de två backar som ställs utanför de tre startande backparen. Å andra sidan har det pratats om att man vill spela på fler backar än sex så möjligen får alla vara med från start.

Moras förlustrad växte till fyra matcher i och med gårdagens 2-5-match mot Växjö. Att det finns mycket att jobba med är uppenbart.

Inte heller mot Växjö kunde MIK vända sin förlusttrend och även om en optimist kan försöka klamra sig kvar vid faktumet att Växjö var ytterligare ett tippat topplag så är det ändå väldigt mycket negativ verklighet som gör sig alltmer påmind. Hade Mora haft sex segrar och fyra förluster efter de tio första matcherna och förlusterna kommit mot just Leksand, Rögle, Örebro och Växjö hade det varit en helt ok inledning och förlusterna i sig hade inte varit mycket att prata om. Siffrorna och framförallt hur det spelmässigt sett ut hade däremot ändå varit försvårande omständigheter. Det har varit väldigt rättvisa resultat som inte på något vis kunnat skyllas på små marginaler.

Nu är det dessvärre så att MIK inte har några vinster alls, utan bara de här förlusterna. Då känns allt värre och även om man förstår att programmet varit tufft så hade någon poäng, eller helst seger, behövts för att känslan skulle kunna vara mer hoppfull. Nu är det istället så att laget väldigt mycket liknar ett lag som hamnar i botten av tabellen. I synnerhet det faktum att ingen spelare sticker ut positivt är oroande. Hade två femmor sett bra ut medan två andra var klart svagare hade man kunnat peka på de två svagare och säga ”där är problemet!”. Man hade kunnat kasta om i de formationerna, testat med en junior, en lånespelare eller ett nyförvärv. Nu är det tyvärr ingen formation som fungerar. Det kan gå skapligt i en match, men i nästa är det just den formationen, kedjan eller backparet som är svagast. Det är tyvärr kännetecknet hos lag som endera genomgående är för dåligt – som exempelvis Mariestad säsongen de var uppe och vände – eller hos lag där spelarna inte används taktiskt rätt.

Samtidigt måste man ändå hålla med dem som manar till tålamod och säger att säsongen är ung. Det är den. Och skulle man vinna nästa match mot Troja/Ljungby, som nu blivit lite av en ”måste-vinna”-match, så är man, om inte på banan igen, så åtminstone på väg in på den. Och kan man sedan följa upp med segrar mot Borås, Tingsryd och Oskarshamn som är motståndet som följer därnäst så har man faktiskt fyra segrar och fyra förluster. Och då kommer det bli med ett helt annat självförtroende man tar sig an ett nytt förväntat topplag, Almtuna, i omgången därefter. Detta är inget omöjligt uppdrag, men det är tufft. Samtidigt är det upp till bevis. Klarar man inte av de förväntade bottenlagen heller så är det nog tyvärr så att MIK själva kommer att tampas i seriens nedre regioner den här säsongen.

Imorgon är det dags för match mot Växjö hemma och det är två lag i varsin ände av tabellen som möts. Växjö har maximala nio poäng efter tre matcher, Mora som bekant noll.

Det låter som att MIK står inför en riktigt tuff uppgift, och det tror jag verkligen att de gör. Men så kommer många matcher vara den här säsongen. Det tippas vara jämnt i toppen och det tippas vara många lag inblandade i toppstriden. Dessutom så kan man notera något intressant om man skärskådar Växjös inledning. Visst har man nio poäng, men har man egentligen mött något särskilt tufft motstånd ännu? Nej, det har man egentligen inte (Tingsryd, Troja och Borås får ursäkta) och hade Mora mött samma trio lag hade Mora mycket väl kunnat ha nio poäng. Likväl som Växjö kunnat ha haft noll om man bytt spelschema.

Tyvärr måste man erkänna att om man lägger till faktorn hur det spelmässigt sett ut så har dock Moras förluster, bortsett från Rögle-matchen, varit allt annat än hedervärda. Samtidigt har Växjös segrar varit odiskutabla. Därför är ändå grundtipset att MIK får vara glada om de tar en poäng. Och det man framförallt vill se är ett väl fungerande försvarsspel. Det håller inte att släppa in så mycket mål som MIK gör.

Mora har ju haft ett lagmöte för att ventilera inledningen och det är nog ett bra drag. Aldrig fel om alla får uttrycka sin åsikt. Harald Lückner har efter mötet talat om att förändringar kommer att göras i formationerna och det är rimligt. Känns inte som att någon formation är riktigt stabil i nuläget. Det som däremot förvånar en aning är uttalandet att ”vi måste spela med fler backar”. Eftersom Patrik Andersson ännu inte är i speldugligt skick känns det snarare som att det finns för för pålitliga backar. Mikael Owilli, Viktor Amnér, Patrik Eklund, Robin Gartner och Brede Csiszar tycker jag är de fem främsta namnen i dagsläget. Men därbakom har tyvärr vare sig Erik Lindberg eller Mikael Wikstrand hållit den nivå man hoppats på. Att i det lägen ändå låta alla spelare får en att fundera på om laget endera har dålig ork så man behöver använda fler spelare eller om det är så att Harald tycker att alla bäst ges chansen om han låter alla spela varje match.

Mora har haft en blytung start med tre raka förluster varav två med utklassningssiffror. Vad värre är så har MIK haft det väldigt svårt både offensivt och defensivt.

Ska man vara lite positiv så kan man säga att MIK nu mött tre lag som tippats att bli topplag. Att ta noll poäng mot sådant motstånd behöver inte vara någon katastrof om man sedan besegrar de på papperet sämre lagen. Det som är oroväckande är dock faktumet att Mora blev utspelade långa stunder både mot Leksand och igår mot Örebro. Och baklängesmålen kom dessutom till på flera olika sätt. Man släppte till frilägen och man släppte in när man hamnade under tryck. Utan att man själva skapade särskilt mycket framåt. Känslan är därmed att MIK inte är riktigt trygga i något spelsätt ännu. När man kliver upp blir man bortkontrade, när man faller hem blir man stillastående, bortvända och tappar markeringen.

Notabelt från matchen igår var att baklängesmålen inte var särskilt jämnt fördelade. I synnerhet på backsidan. Tre backar, Mikael Owilli, Patrik Eklund och Vikor Amnér, var faktiskt inte inne på ett enda mål bakåt. Owilli och Eklund dessutom på Moras enda framåt. Det är starkt när man släpper in fem mål med lika många spelare på isen. De tre andra backarna gick det sämre för. Robin Gartner var inne på två bakåt, Erik Lindberg på tre och unge Mikael Wikstrand på alla fem!!!

Totalt sett gör det Wikstrand och Lindberg till de två backarna som haft tuffast inledning. 0-8 på tre matcher för Wikstrand och 0-7 för Lindberg. Detta gör att man hoppas på att Patrik Anderssons debut både sker snart och blir lyckad. Och kanske är det dags att ge Brede Csiszar chansen igen. Wikstrand kan behöva vila efter tre tuffa matcher och eftersom det finns konkurrens på backsidan är det läge att med tanke på Lindbergs inledning låta Lindberg stå över nästa match.

Vad gäller spelkritik mot Örebro så är det nämnda Owilli, Eklund och Amnér som ska berömmas.

Två omgångar är spelade och spektrumet över vilka chanser Mora bedöms ha är så vitt och brett som det kan bli. Några är riktigt pessimistiska och skriker efter nyförvärv omedelbart för annars går det illa. Andra tror fortfarande att MIK kan nå högt, kanske till och med en direktplats till Kvalserien. De flesta ligger ändå i mitten och det är också där mitt tips hamnar.

Redan innan serien drog igång var min bedömning att seriens starkaste kort var Leksand, Malmö och Rögle. I nämnd ordning. Det baserades inte främst på trupperna de hade då, eller har nu för den delen, utan på faktumet att de här är seriens resursstarkaste klubbar och de därmed har möjligheten att spetsa trupperna på ett sätt som ingen annan har ifall de skulle behövas. Därför har mitt tips inte heller förändras av att det gått två omgångar. Där bakom är mitt tips att det blir ett getingbo. Örebro, Växjö, Almtuna, Västerås, Bofors och Mora kommer alla att slåss om den sista kvalserieplatsen. Örebro, Västerås och Växjö tycks ha hyggliga resurser. Almtuna var bra trots små medel förra säsongen under Jonas Rönnqvist, tror inte att Bobo Simonsen kan upprepa det men tillräckligt bra för att hänga med i kampen är de ändå. Bofors var lite av ”Almtuna junior” förra säsongen. Sam Hallam fick då ut mycket av spelarmaterialet och laget överraskade. Kan han upprepa det så kan Bofors på allvar blanda sig i kampen om en kvalserieplats. Övriga lag får finna sig i att utgöra bottenlagen. Och även där kommer det antagligen bli jämnt.

För Moras del finns två frågetecken, och de har definitivt inte rätats ut av de två första insatserna. För det första: Kan tillräckligt många i en ung, talangfull och jämn backbesättning ta ett kliv till i utvecklingen och därmed gemensamt ge MIK en bra backuppsättning trots att både Greger Artursson och Mattias Ekholm försvunnit?
För det andra: Kan nyförvärven framåt prestera så som man hoppas?

Den första frågan finns givetvis inga svar på ännu. Att ta utvecklingssteg går inte över en natt. Men matcher mot tufft motstånd är nödvändigt för att växa. Så ur den synvinkeln har det redan blivit två goda lärtillfällen. Om några veckor, eller kanske en månad, börjar man kunna se om spelarna börjat komma in i sina nya, mer ansvarsfulla roller.

Den andra frågan kanske en del höjer ögonbrynen över. De flesta har noterat de nya läget på backsidan och gärna koncentrerat sig på det. Men hur ser nyförvärven framåt ut? Jag skrev om Marco Tuokko och Niklas Bröms redan när det började ryktas om dem i våras. Och Henrik Eriksson och Alexander Holmberg, som är junioranfallaren som tagit plats, spelade ju lite redan i fjol.

Markus Eriksson, Mikael Simons, Victor Enmalm och Johan Persson är de som försvunnit och tittar man på vilken nivå de fyra höll förra säsongen skulle jag säga att de presterade i ungefär nämnd ordning. Tittar man på åldern på de fyra nya så är det uppenbart att störst krav kan ställas på Marco Tuokko och Niklas Bröms. Henrik Eriksson är en av dem som man hoppas ska kunna ta ett kliv till och Alexander Holmberg är fortfarande ung nog att inte behöva känna alltför mycket press på sig.

Marco Tuokko lämnade Mora för Modo efter att under degraderingssäsongen ha gjort en svag elitseriesäsong och en riktigt svag kvalserie. I Modo gick det inte mycket bättre. Därför är det en Tuokko som har mycket att bevisa som återvänder till MIK. Men att han håller allsvensk klass tror jag inte att det är någon tvekan om. Därmed så är kommer han, om än på ett annat vis och som en annan spelartyp, med stor sannolikhet att kunna fylla den lucka som Markus Eriksson lämnade efter sig.

Niklas Bröms gjorde förra säsongen en riktigt svag säsong i Sundsvall, han var inte särskilt poängstark och därtill spelade han riktigt svaga -18 sett över hela säsongen. Det var delat näst sämst i laget, så att skylla på att han var i en svag omgivning vore att försköna sanningen. Bröms har dessutom kommit upp i en sådan ålder nu att det är dags att prestera. Således har även Bröms en hel del att bevisa. I synnerhet med tanke på att Mikael Simons gick den motvända vägen och har inlett strålande i Sundvall. Frågan är vem som drog vinstlotten i det här ”bytet”.

Mora inkasserade tidigare ikväll sin andra raka förlust då Rögle vann med 2-0 i FM Mattsson Arena. Men även om det åter blev noll poäng, och det åter var ett rättvist resultat så var matchen ändå ett fall framåt.

MIK inledde bra och var täta i försvaret. Detsamma gällde dessvärre även Rögle så att det länge stod 0-0 var helt i sin ordning. Men i slutet av den första perioden började dock misstagen komma. Mest tyvärr från Moras sida men Rögle var absolut inte felfria de heller. Det kunde ha blivit mål då, framförallt för Rögle, men då visade båda lagens målvakter klassen. Daniel Hansen i Mora och Joel Gistedt i Rögle.

I den andra perioden fortsatte tendensen med mestadelt stabilt försvarsspel. Och precis som i den första perioden kom också misstagen ju närmare slutet av perioden man kom. Framåt syntes det tydligt att det där riktiga självförtroendet fortfarande saknas. Få vågar utmana men än värre är att få vågar slå en passning snabbt, än mindre direkt. Man vill gärna ta emot pucken ordentligt, få kontroll på den och titta ordentligt efter spelalternativ innan man till sist kan leverera pucken. Detta leder självklart till att de få öppna ytor som fanns är täckta sedan länge. Det gäller för MIK att hitta en balans där man spelar snabbt, och även lite mer chansartat, när man är på ett sådant ställe på planen att det inte är särsklit riskfyllt, och där man spelar säkert där en miss skulle ge motståndarna ett jätteläge.

Även i den andra perioden var det MIK som stod för aningen fler misstag och hade inte Daniel Hansen fortsatt spela oerhört inspirerat hade Rögle tagit ledningen tidigare än de nu gjorde. Målet kom nu med under minuten kvar av perioden då Mikael Zettergren inte hängde med i mitten och Rögles Daniel Glimmenvall kunde bryta igenom och förvalta sitt friläge. Slutperioden fortsatte som de två tidigare när Rögle gjorde 2-0 efter att Henrik Eriksson inte varit alert nog och kommit efter så var det helt rättvist. Målen för båda lagen borde kanske varit fler, 4-2 eller åtminstone 3-1 hade inte varit orimligt, men nu var detta målvakternas kväll. Någon slutforchering mäktade aldrig MIK med utan Rögle fick det nästan väl lugnt på slutet.

Totalt sett var Moras insats trots allt bättre än senast mot Leksand. Å andra sidan hade det varit svårt att göra en lika svag insats igen. Moras försvarsspel kände definitivt vara på rätt väg och det skulle inte förvåna om det är än bättre i nästa omgång mot Örebro. Förhoppningsvis kan man då få in något billigt mål framåt så att självförtroendet kan komma tillbaka hos laget. Samtidigt så måste man ge sig själv bättre möjligheter att få in det där billiga målet genom att öka pucktempot, framförallt i anfallszon.

Vad gäller spelarkritik så var Daniel Hansen Moras klart bästa spelare. Defensivt gjorde åter Daniel Viksten och Tony Lagerström bra insatser men framåt fick varken de eller någon annan till det. Mikael Owilli, som nu fick chansen från start, gjorde sitt jobb och var defensivt hyfsat stabil.

Med lite distans till premiärförlusten mot Leksand har man förhoppningsvis förmågan att se på matchen med hyfsat nyanserade ögon. Och min känsla då är att de som försöker förklara förlusten med att Moras backar är för dåliga gör det lite väl enkelt för sig.

Visst är Greger Artursson borta och visst är Mattias Ekholm borta. Men det var inte backarna som spelade istället som förlorade matchen. Ingen av dem övertygade eller glänste men de var heller inte katastrof. Tittar man på det första målet så var det ett optimistiskt, offensivt beslut av Viktor Amnér som inte gick hem. Men trots att den missen tydligt gav spår i hans spel efteråt – han fumlade med pucken ovanligt ofta – så höll han ändå ihop det hyggligt. Han var inte inne på fler baklängesmål efter det. Leksands andra mål orsakades till största delen av ett dåligt byte där fler än bara backarna var inblandade. Trean kom i powerplay efter att Henrik Eriksson blivit stillastående och tvingats ta en utvisning. Fyran kom när forwards i Tuokko-Holmberg-Bröms-kedjan inte klarade att följa med när Leksand fyllde på från backplats. Kort sagt är det fler än Moras backar som bör lastas för baklängesmålen.

Jag tror dessutom på att ge den här nya backbesättningen tid att växa in i sina roller. Istiden och förtroende har ökat för de flesta av dem. Det kommer ta ett par matcher innan allt faller på plats och de är trygga och bekväma i att ha större ansvar på sig. Mer orolig är jag faktiskt för Moras anfallssida. Kedjan med Tuokko, Holmberg och Bröms var mer än lovligt svag och ska man ändra på något inför morgondagens möte med Rögle så är det just den formationen. För Tuokkos del gick det lite bättre direkt när han fick spela med några andra i den tredje perioden mot Leksand. Frågan är om samma sak kan gälla även Bröms och Holmberg? Själv är jag faktiskt inne på att man dessutom skulle kunna ge Henrik Olsén chansen istället för någon av de två imorgon mot Rögle. Olsén är ganska nära de två i kapacitet och man har pratat mycket om att man vill ha en konkurrenssituation den här säsongen, så varför inte ge honom chansen nu när de andra inte tog den senast?

Efter tio spelade minuter mot Leksand på bortaplan såg det ut som att det kunde bli en rolig kväll för MIK. Man förde spelet och var framme och snurrade i Leksands zon. Men det första misstaget gav en spelvändning och ett två-mot-en-läge som Jens Bergenström förvaltade. När även 2-0 kom på en kontring där Mora inte var riktigt med på noterna så var den ljusa delen av Morakvällen över. 7-1 slutade det till sist efter en Mora-insats som bara kan beskrivas som upp som en sol och ned som en pannkaka.

Att MIK förde spelet, kom upp fint i anfallszon och snurrade på bra inledningsvis men sedan, genom Viktor Amnér, var lite för heta på att kliva upp, missade en tackling och drog på sig en spelvändning som gav en ditills pressade motståndare ledningsmålet för tankarna till Moras elitserieår. Ofta såg det riktigt bra ut men när man inte fick in något mål framåt kom till sist kontringen. Nu kom den relativt tidigt och det får nog tillskrivas lite övertändning hos Mora där man så gärna ville visa vad man kunde. Ofta försöker man visa det genom att spela lite mer offensivt än man borde och då blir effekten för det mesta att man bjuder motståndarna på ett läge innan man skapar ett själv.

Efter Leksands 1-0 gjorde Mora helt rätt. Man försökte undvika panik och koncentrerade sig på att se till att Leksand inte skulle få ytterligare ett snabbt mål. Sakta men säkert såg det också bättre ut. Men när man precis börjat hitta tillbaka till den offensiv man hade i början gick man i samma fälla igen. Första kontringen man släppte till klarade man sig utan baklängesmål men vid den andra så satt 2-0 och plötsligt var uppförsbacken lite större.

Men hoppet levde fortfarande. Kunde man komma ut som man gjorde i den första perioden och samtidigt undvika fler kontringar var både en upphämtning och en vändning inom räckhåll. Men nu är man ju aldrig ensam på planen och när Leksand kom ut till andra perioden var det ett lag där nervositeten släppt som klev in på isen. Moraspelarna å sin sida såg ut att vara inriktade på att hålla sig på rätt sida och omedelbart blev effekten att Leksand fick ett jättetryck på ett försiktigt, lite backande Mora. Det är en sak att backa hem och hamna under tryck om man fortfarande är i rörelse och stör motståndarna aktivt. Men som så ofta när ett lag backar, om så bara litegrann, så blev MIK aningen stillastående. LIF utnyttjade detta direkt. Först var det Henrik Eriksson som inte alls hängde med och tvingades dra på sig en utvisning som Leksand gjorde 3-0 på. Sedan kom 4-0 efter att kedjan Niklas Bröms, Alexander Holmberg och Marco Tuokko inte alls hängt med när Leksingarna bytte positioner och fyllde på från backplats.

Efter det gick luften ur Mora. Man hade tagit en time-out redan vid 0-3 och när 0-4 kom nästan direkt efteråt syntes det att allt sjävförtroende var borta hos Moraspelarna. Man agerade i panik i egen zon och passningarna slogs inte ens i närheten av den man siktade på. Och Leksand tackade och tog emot. Det blev snabbt lilla julafton för dem och att det var 7-0 till LIF innan perioden var slut var på intet sätt orättvist.

Den sista perioden handlade mest om att se om någon i Mora var sugen på att visa att siffrorna dragit iväg, att man inte alls var så dåliga. Men så mycket av den varan såg man inte. Katastrofkedjan med Niklas Bröms, Alexander Holmberg och Marco Tuokko som hade varit inne på mer än hälften av baklängesmålen splittrades och Tuokko fungerade bättre med Jens Jakobs och Martin Johansson som också låg bakom Moras tröstmål. Jakobs, som i och med det spelade 1-0 sett över hela matchen, var kanske den i Mora som visade mest positiva tendenser i slutperioden.

Ska man gå in på spelarkritik är det just Jakobs som tillsammans med Johansson, Niklas Fogström, Daniel Viksten, Tony Lagerström och Henrik Eriksson kommer undan med hedern i behåll. Så värst mycket framåt skapade de kanske inte bortsett från matchens första tio minuter med de höll tätt bakåt hela matchen och det är ändå rätt ok när laget släpper in sju mål. På backsidan var Amnér, Patrik Eklund och Robin Gartner de bästa. Även Mikael Owilli som kom in i slutperioden gjorde det ok även om han inledde med att bli dragen och frånåkt. Mest anmärkningvärda insatserna var de från Niklas Bröms, som spelade 0-5 (!!!) och Alexander Holmberg (0-4). Det är utan att överdriva inget vidare hur man än vänder och vrider på det. Inte heller Brede Csiszar och Mikael Wikstrand hade jätteroligt ikväll. Båda spelade 0-3. Men i Wikstrands fall måste sägas att spelskickligheten syntes och det trots allt kändes lite lovande.