Efter ett sommaruppehåll är nu Morabloggen tillbaka!

Mycket har hänt under tiden. Spelare har lämnat och spelare har tillkommit. Träningsmatcher har spelats och experter och förståsigpåare har redan tvärsäkert talat om hur allt kommer att gå. Morabloggen börjar i en annan ände – med ett samtal med Moras relativivt färske klubbdirektör, Janne Simons efterträdare, Johan Sares.

Intervjun är uppdelad i två delar. Den första publiceras idag, den andra imorgon.

—

Hur skulle du beskriva ditt jobb som klubbdirektör, vad det innebär, för de som inte vet.
Att vara klubbdirektör, om man drar en parallell med företagsvärlden motsvarar att vara VD. Framförallt innebär det att vara ansvarig gentemot styrelsen för föreningens verksamhet. Både ekonomiskt och sportsligt. Vi har även ett fastighetsbolag och vi äger även hallen själva och driver restaurangverksamhet osv. Vi är ca 50 personer som är anställda i föreningen om man räknar med spelartruppen och sen har vi väldigt många som jobbar i olika roller i klubben och på nåt sätt ska jag försöka hålla ihop det här. Det är ett bra gäng.

Det låter som en ganska bred arbetsuppgift?
Ja, det är det.  Det gäller att försöka få till det på ett bra sätt tillsammans med mina medarbetare.

Den sportsliga biten, vilken del har du i den?
Den del jag har är att jag är ekonomiskt ansvarig. Till skillnad från Jan som jobbade med att leta spelare osv försöker jag lägga en större roll när det gäller det på Harald Lückner. Men vi för ju hela tiden en dialog. Det måste vara ett samspel med ekonomi och hela den biten. Jag skulle ju aldrig kunna värva en spelare som Harald inte var så sugen på att ha.

Det förstår jag! Men det är du som sätter de ekonomiska ramarna kan man säga.
Ja, så är det ju.

Hur känns det att ha tagit över efter Janne Simons, han är ju lite av en levande legend kan man säga?
Ja! Det känns hedrande tycker jag. Jag har ju jobbat i föreningen själv i många år tidigare, har haft den som arbetsgivare i tolv år totalt, så jag känner ju Jan både utan och innan och när förfrågan kom och att det kom från Jan kändes ju för mig väldigt hedrande. Jag ser det som en ära att efterträda honom.

Det måste vara ett väldigt inspirerande jobb?
Ja, det tycker jag. Jan sa till mig när jag började att det är 90% problemlösning, och det är ju så. Men det är roligt. Absolut! Man jobbar ju med något som berör väldigt många och som skapar mycket känslor.

Hur kändes det att vara med om en första ”silly season” som det varit under sommaren?
Det kändes bra tycker jag. Det är inte så mycket nytt. Vi fick ju behålla det mesta av det vi ville behålla. Greger Artursson slutade ju och Mattias Ekholm gick vidare till elitserien. Annars fick vi ju själva behålla den stomme som vi har velat. Och sen har vi försökt komplettera laget så gott som vi har kunnat efter de ekonomiska ramar vi har. Det är ju så att efter de fyra åren i elitserien så har vi haft två ganska så tuffa år ekonomiskt då vi bromsat verksamheten ned till allsvensk nivå. När jag kom in i det här så var kanske den största uppgiften att få föreningen att börja tjäna pengar igen. Det är både att öka intäkterna och kostnadseffektivisera allting. Och det har vi gjort, på spelartruppen också. Vi har ju inte haft samma kostym att värva för som vi haft tidigare, men vi har försökt göra det på ett smartare sätt istället. Får se om vi har lyckats med det.

Det är precis mitt intryck också. Att ni gjort den här inbromsningen väldigt klokt. Det är många lag som lever vidare som om de spelade i elitserien fortfarande fast de inte gör det, och det känns lite farligt.
Ja.

Att Greger och Mattias Ekholm försvann, det måste ha varit väldigt tufft. Greger var ju väldigt viktig och Mattias, känns det som, skulle nästan kliva upp på den nivån den här säsongen som kommer.
Ja. Men det är ju lite såhär att den satsning som vi gör nu, med ungdomlig entusiasm och försöka komma tillbaka till Mora som en väldigt bra utbildningsplattform, så är det ju en fjäder i hatten för föreningen att vi kan leverera en spelare som Mattias Ekholm till elitserien. Sen är det ju naturligtvis en lucka att fylla men det får vi ju försöka att fylla på bästa sätt så att någon annan kanske kan få samma resa som Mattias fick i fjol. Vad gäller Greger så visste man kanske redan när man inledde förra säsongen att det var hans sista säsong. Man övertalade honom att spela ett år till. Och Greger är ju, framförallt utanför isen, en väldigt bra människa och bra människa att ha i en grupp. Men man hoppas ju att han, under de två år han varit här, har smittat av sig litegrann på de yngre och varit en bra läromästare och att någon kan ta över den hatten.