Harald Lückner

Här kommer den andra delen av intervjun med Harald Lückner.

—

På papperet är det nu åtta backar och tolv anfallare. På backsidan, förra säsongen, så använde du för det mesta sex backar och jag gissar att du kommer att göra det även den här säsongen för det mesta?
Ja, det kommer jag.

Hur hanterar man som tränare att hålla hela truppen på humör för jag antar att alla vill spela varje match helst om de fick välja själva?
Ja, så är det naturligtvis. Det blev ju så i år att vi hade sju backar och så hade vi en utbildningsplats för juniorer, där tre juniorbackar skulle rotera. Men killen som började där, Mikael Wikstrand, överraskade kopiöst och färgar lätt in bland sex idag och då kan man ju inte låta honom träna med juniorerna. Och därav uppstod den situationen att det blev åtta backar. Men det är en positiv grej att en kille gått in och slagit ut de äldre som får bita ihop och försöka ta tillbaka den platsen.

Känns det som att de är taggade, alla de här åtta, att få en av de här sex platserna som finns?
Ja de är de, men samtidigt är de unga också så det är kanske bra för dem att rotera lite. Det är omöjligt för dem att hålla hög nivå i 52 matcher utan det kan till och med vara bra att få stå över en match och hämta andan och komma tillbaka sen igen. Det behöver inte vara negativt. Och sen så är det inget som varar för evigt heller, utan är det så att vi spelar stabilt får man låna ut en spelare både en kortare och längre period för att hålla igång honom. Men vi startar upp såhär så får vi se vad som händer.

Har du några tankar om hur ni kommer att matcha laget i inledningen, kommer ni satsa på en uppställning och låta dem få några matcher på sig att vi att de ska ha platserna eller är det svårt att ha en plan på det viset?
Man måste ha en grundtanke, det har man redan när man värvar spelare egentligen. Vad vill jag ha och var vill jag placera honom?  Nu har väl vi det ganska klart den här säsongen eftersom vi har kvar stora delar av spelartruppen, framförallt på forwardssidan så vi kör ju vidare på det vi hade i fjol och därmed börjar vi inte på ruta ett i år utan kan börja på ruta tre. Och då blir det så att Marco Tuokko spelar ihop med Bröms och Alexander Holmberg. De tre andra kedjorna spelade ju ihop ifjol. Så känner vi att vi måste börja. Får se var det bär. Behövs ändringar gör vi det, lyckas vi är det bara bra för då har vi kontinuitet i det.

Ja, det är definitivt ett sätt att bygga vidare på förra året!
Javisst, och det är fördelen med att vi har kvar så många spelare.

Man brukar ofta prata om att en bra start på säsongen är viktig, en bra start gör att man hänger med i toppen och kan vara kvar där hela säsongen. Är det något man funderar över när man matchar laget i inledningen?
I början av nittiotalet behövde man inte vara i toppform första omgången, man visste att man skulle komma högt och kunde hämta igen med lite extrapoäng i mörka november. Nu måste man vara redo från match ett. Det gäller att vara med. Det är som du säger, en bra start kan ge lite gratispoäng, en tung start och det börjar skrivas och pratas och det mesta blir negativt. Det är bara att titta på Björklöven och Västerås i fjol. Det är svårt att jobba ikapp när målet är elitserien. Men man kan inte få det på beställning heller. Man får inte få panik bara för att man förlorar första eller andra matchen. Det gäller att se till att spelarna är i bra shape och att man gjort allt man kan för att allt ska vara så bra som möjligt. Det är ju svårt för alla 16 lagen att vinna första matchen utan någon vinner och någon förlorar.

Det gäller ju att ha lite tur också.
Ja, men tur förtjänar man ofta.

Så är det absolut!

Hur långt tror du att det är rimligt att hoppas att årets trupp kan räcka?
Jag är inte så bra på att tippa. Det blir svårare och svårare för varje år för man har mindre och mindre koll på motståndarna vad de har för lag. Imorgon kan Leksand ha två nya spelare. Det jag kan fokusera på är att vi ska vara bättre, att vi ska göra bra  prestationer och sen är det lite upp till motståndarna. Jag trodde med det lag vi hade i fjol att vi skulle greja en högre plats men sedan var de flera lag som var bättre än vad vi hade trott och då får man vara realist ha respekt för det. Men jag hoppas självklart att vi ska kunna vara med topp-fyra, topp-fem och kriga men jag är inte säker på det. Jag har ju inte koll på alla lag.

Men om man vänder lite på det och jämför Moras lag med Moras lag förra säsongen, på anfallssidan ser det väl minst lika bra ut?
Det ser bättre ut tycker jag. Bättre rollfördelning och ett mer erfaret lag eftersom de flesta har blivit ett år äldre.

Och på målvaktssidan ser det väl också bättre ut är mitt intryck?
Ja, Lasse gjorde ifjol sin första säsong som förstamålvakt och gjorde en helt ok säsong. Men ändå är det väl så att han måste göra det ännu lite bättre den här säsongen om vi ska vinna lite placeringar i toppen. Och Hansen har gjort en väldigt bra försäsong och sett bra de gånger han har stått. Så vi är bättre rustade på målvaktssidan.

På backsidan så, visst, Greger Artursson och Mattias Ekholm har försvunnit, men det känns väldigt intressant med så många talangfulla spelare som konkurrerar om platserna?
Det gör det ju. Och det är ju alltid så att man växer med ansvar. Med Greger visste man att han spelade de två sista minuterna, nu är det fler som får chansen och det kan man faktiskt växa med. Samtidigt ska vi ha tålamod här också, de växer inte på en dag, vi måste ge de här killarna lite tid att ta sin roll. Och det är inte bara de här killarna som ska spela försvarsspel utan även forwards integreras, man måste hjälpas åt. Medspelare och vi i ledningen ska hjälpa dem att klara av den här situationen.

Tack för att du ville svara!

Morabloggen har fått en pratstund med Harald Lückner. Precis som intervjun med Johan Sares är även denna uppdelad i två delar. Första delen kommer ikväll, den andra imorgon!

—

Jag skulle beskriva Moras trupp den här säsongen som ung och talangfull, som tränare vad krävs det för att lyckas med en sådan trupp?
Tålamod. De är ju unga och det finns en anledning till det, det har ju med ekonomin att göra naturligtvis. Samtidigt är bara att titta på VM, då var tre av sex backar juniorer. Så det är inget ont, vi har killar som varit med ett tag nu som måste ta vid. Om man ser på forwardssidan så har vi, visst, ett ungt lag, men samtidigt rutinerat manskap, för de flesta har ju varit med en längre tid och provat på både elitserien och varit topp här i allsvenskan. Så det känner vi, att där är vi inte så värst orutinerade utan tvärtom ganska rutinerade på den här nivån.

Hur känns det som tränare, mer inspirerande att arbeta med yngre spelare framför äldre som är lite mer ”färdiga”?
Jag tror en blandning är perfekt. Omväxling. Jag har ju varit på alla nivåer i svensk hockey och haft stjärngäng i Färjestad, tränat juniorlandslaget, tränat juniorlaget i Färjestad, jag har tränat HV, jag har tränat Mora när vi gick upp och jag har tränat Modo som var väldigt rutinerade och tillbaka i Mora nu med ett väldigt ungt och utvecklingsbart lag. Jag tror det ena utesluter inte det andra men just att vara kvar på samma ställe hela tiden kan vara svårt. Det krävs lite nya utmaningar lite nytt motstånd och det kan man inte få för mycket av. Så jag känner det jäkligt inspirerande att jobba med de här killarna.

Att både Greger Artursson och Mattias Ekholm försvann det gjorde ju naturligtvis att det blev luckor i laget och någon ny Greger är ju svårt att få tag på men tror du det finns någon i årets trupp som kanske kan kliva upp på den nivån som Mattias höll förra säsongen?
Jag tror inte det är lätt att göra om Mattias utveckling gick ju fort. Men det finns spelare som absolut kan axla den manteln, det tror jag. Patrik Andersson, som är lika gammal som Mattias, har varit i USA och Kanada ett år, han är absolut mogen att ta den rollen.

Greger Artursson var ju, förutom att han var en väldigt bra spelare, också väldigt bra vid sidan om, han var ju lite av en lagpappa för de yngre. Finns det någon annan av de äldre som axlar den rollen nu?
De börjar växa till sig och någon gång måste man ju stå på egna ben så är det med ens egna barn, de kan inte bo hemma hela livet. Men Marco Tuokko har kommit in det är en som tar ansvar och Håkan Bogg har varit med länge. Niklas Fogström och Zettergren som är född 1982. Fogström har vi som lagkapten och  det är för att han påminner om Greger i sitt sätt, han pratar inte allför mycket utan visar hur det går till utanför och på isen. Det är värdefullt.

Det finns ju ganska många som var unga redan tidigare och nu har vuxit ett år, förhoppningsvis är ju de ännu mer redo för större ansvar nu. Är det några speciella i laget som du känner har tagit det klivet av vad man kunnat sett på träningsmatcherna?
Vi har ju tränat väldigt hårt så jag har inte gett några chansen optimalt om jag ska vara riktigt ärlig. Men jag vet av erfarenhet att det tar kanske två år att lära sig att träna och att bli mottaglig för träning. Viktor Amnér, Patrik Eklund om man tar backsidan som exempel har ju varit med ett tag och de måste ju växa ett snäpp och ta ett större ansvar för laget och ge laget resultat. Man kan inte vara lovande hela sin karriär utan man måste blomma ut också. Hilmersson var vår bästa forward i fjol och tittar man på Viksten så har han gjort runt 20 mål bägge säsongerna och jag anser att de är ganska stabila nu så jag förväntar mig att de tar ett kliv till nu.

En som jag trodde på, Johan Persson, att han skulle ta sitt kliv och bli en allsvensk spelare  den här säsongen, han försvann till Ore nu. Var det han eget val eller?
Ja, det var det. Men det finns andra som tar den platsen.

Det känns som det finns hård konkurrens om platserna. Det finns många som är sugna på dem. Alla är lovande eller har varit lovande så det är dags för många att ta sista klivet.
Ja, så är det ju. Vi har god konkurrens på platserna i laget. Jag tycker vi har fyra kedjor som är väldigt jämna och vi har även Henrik Olsén vid sidan om som har gjort det jättebra på träningsmatcherna. Så det finns en konkurrenssituation absolut, jag tror det behövs för att få fram det där sista och prestera det lilla extra hela tiden.

Förra säsongen var ni väldigt snabba och spelskickliga men inte så stora, den här säsongen är det lite mer tyngd. Är det en medveten satsning att det är så?
Ja, det stämmer. Vi spelade ju väldigt bra hockey före jul och en bit efter jul men sedan tog bensinen slut och det är ganska naturligt med unga spelare. De håller inte en hög nivå i 52 omgångar utan det är lite upp och ner. Men så ansåg vi också att vi kanske var för många lirare, så på de där mörka kvällarna nere i småland eller uppe i norrland så hade vi inte spelare som kunde gå i bräschen och vända matcher. Vi stod lite med mössan i hand och bad om ursäkt. De är därför såna som Henrik Eriksson och framförallt Marco Tuokko var väldigt intressanta för oss. De är två väldigt fysiska spelare som ska gå in och ta de här kamperna och kanske vända matcher åt oss.

Johan Sares

Igår publicerades den första delen av Morabloggens intervju med Johan Sares. Här kommer fortsättningen!

—

Just detta att Mora satsar ungt och att man satsar lokalt känns väldigt kul. Man gillar när ens lag satsar på det viset. Samtidigt känner man, blir det en fara med tanke på dels de ekonomiska resurserna – ni har ju inte i närheten av samma resurser som elitserielagen. Är det en risk att man blir en plantskola ”bara”, och inte riktigt kan ha den här ambition att gå upp i elitserien längre. Eller går det att kombinera?
Jag känner såhär i detta: Jag tror att idag går det inte att satsa sig upp i elitserien. Skillnaden ekonomiskt mellan elitserien och allsvenskan är alldeles för stor för att man ska kunna göra en ”Malmö-satsning” eller ”Rögle-satsning” som när de gick upp i elitserien i början av nittotalet. Om man tittar när vi gick upp i elitserien 2004 så var det ingen som trodde det. Det var ingen som trodde att AIK skulle gå upp i våras heller. Utan det man går upp på är att man har ett bra lag och man toppar formen vid rätt tillfälle samtidigt som nåt av elitserielagen börjar sladda och bli lite dåligt. Och är vi ett talangfullt lag som hela tiden vill utvecklas och bli bättre så kommer vi ofrånkomligt ha den ambitionen i laget att de vill spela i högsta serien. Och kommer vi att vara där så kommer vi återigen att ta oss upp i elitserien via en kvalserie, det är jag helt övertygad om.

Min känsla är också den att ser man det på sikt så är det klokt att göra såhär. Har man yngre spelare så försvinner ju inte alla samma säsong.
Nej. Vi får lov att bygga på en kärna. Det var ju det vi hade när vi gick upp 2004. Vi hade många killar som var ifrån Mora och hade varit här i många år och de var i rätt ålder så när vi gick upp kändes det ändå som att Mora IK stod för någonting som man kunde peka på. Sen hade vi lite tur sedan med lockout-säsong första året så vi kunde etablera oss. Men så hade vi några år en kärna av killar – Martin Jansson, Anders Nilsson och Micke Simons och alla de här som liksom stod för någonting. Som de andra kunde rätta in sig efter. Sedan blev den här kärnan mindre för varje år. Men vi har mycket att tacka dem för. Att vi gick upp och att vi lyckades vara kvar.

Jag var inne på det här med resurserna, framförallt TV-avtal och liknande, det är ju enorma skillnader i pengar mellan elitserien och allsvenskan. Vad kan ni göra för att öka era intäkter, för att ni ska hänga med ekonomiskt så bra som möjligt jämfört med de övriga allsvenska lagen? Vad är det viktigaste där?
Vi har ett jättestarkt stöd från näringslivet här på orten. Vi är en ort på 20000 invånare. Vi har, om man ser till förra året, ett publiksnitt på 2500 vilket naturligtvis kan bli lite bättre men ändå är det ganska bra med tanke på det underlag vi har. Det vi måste jobba med och se över är att försöka hitta ett till ”intäktsben” som är närmare de här två stora intäktsbenen så att de blir starkare. Så vi kan skapa resurser från andra saker än själva hockeylaget. Och det är ett jobb som vår styrelse har framför sig.

En styrka, känner jag, är att laget är heltidsproffs. Och det gäller inte alla allsvenska klubbar. Det måste vara en konkurrensfördel för er ni försöker locka till er unga, talangfulla spelare?
Ja, vi har ju gjort så att från elitserieåren har vi ungefär samma organisation kring laget och vi har inte tummat någonting där och det ska vi inte göra heller. Och det är ju svårt också i en ort som Mora att hitta arbetstillfällen för de här spelarna så de kan ha ett halvtidsjobb bredvid. De spelar 52 matcher och tränar tio pass i veckan så jag tror att om vi ska ligga på den här nivån så måste vi ha spelarna på heltid och det kommer att vara prioritering ett framöver också.

Det låter bra. Slutligen, vad tror du om årets trupp, vad är det rimligt att ställa för krav och förhoppningar på dem?
Vi vill ju spela kvalserie som alla andra, men topp sju tycker jag ändå att där ska vi vara. Det tycker jag känns realistiskt.

Tack för att du tog dig tid och ville svara!

Efter ett sommaruppehåll är nu Morabloggen tillbaka!

Mycket har hänt under tiden. Spelare har lämnat och spelare har tillkommit. Träningsmatcher har spelats och experter och förståsigpåare har redan tvärsäkert talat om hur allt kommer att gå. Morabloggen börjar i en annan ände – med ett samtal med Moras relativivt färske klubbdirektör, Janne Simons efterträdare, Johan Sares.

Intervjun är uppdelad i två delar. Den första publiceras idag, den andra imorgon.

—

Hur skulle du beskriva ditt jobb som klubbdirektör, vad det innebär, för de som inte vet.
Att vara klubbdirektör, om man drar en parallell med företagsvärlden motsvarar att vara VD. Framförallt innebär det att vara ansvarig gentemot styrelsen för föreningens verksamhet. Både ekonomiskt och sportsligt. Vi har även ett fastighetsbolag och vi äger även hallen själva och driver restaurangverksamhet osv. Vi är ca 50 personer som är anställda i föreningen om man räknar med spelartruppen och sen har vi väldigt många som jobbar i olika roller i klubben och på nåt sätt ska jag försöka hålla ihop det här. Det är ett bra gäng.

Det låter som en ganska bred arbetsuppgift?
Ja, det är det.  Det gäller att försöka få till det på ett bra sätt tillsammans med mina medarbetare.

Den sportsliga biten, vilken del har du i den?
Den del jag har är att jag är ekonomiskt ansvarig. Till skillnad från Jan som jobbade med att leta spelare osv försöker jag lägga en större roll när det gäller det på Harald Lückner. Men vi för ju hela tiden en dialog. Det måste vara ett samspel med ekonomi och hela den biten. Jag skulle ju aldrig kunna värva en spelare som Harald inte var så sugen på att ha.

Det förstår jag! Men det är du som sätter de ekonomiska ramarna kan man säga.
Ja, så är det ju.

Hur känns det att ha tagit över efter Janne Simons, han är ju lite av en levande legend kan man säga?
Ja! Det känns hedrande tycker jag. Jag har ju jobbat i föreningen själv i många år tidigare, har haft den som arbetsgivare i tolv år totalt, så jag känner ju Jan både utan och innan och när förfrågan kom och att det kom från Jan kändes ju för mig väldigt hedrande. Jag ser det som en ära att efterträda honom.

Det måste vara ett väldigt inspirerande jobb?
Ja, det tycker jag. Jan sa till mig när jag började att det är 90% problemlösning, och det är ju så. Men det är roligt. Absolut! Man jobbar ju med något som berör väldigt många och som skapar mycket känslor.

Hur kändes det att vara med om en första ”silly season” som det varit under sommaren?
Det kändes bra tycker jag. Det är inte så mycket nytt. Vi fick ju behålla det mesta av det vi ville behålla. Greger Artursson slutade ju och Mattias Ekholm gick vidare till elitserien. Annars fick vi ju själva behålla den stomme som vi har velat. Och sen har vi försökt komplettera laget så gott som vi har kunnat efter de ekonomiska ramar vi har. Det är ju så att efter de fyra åren i elitserien så har vi haft två ganska så tuffa år ekonomiskt då vi bromsat verksamheten ned till allsvensk nivå. När jag kom in i det här så var kanske den största uppgiften att få föreningen att börja tjäna pengar igen. Det är både att öka intäkterna och kostnadseffektivisera allting. Och det har vi gjort, på spelartruppen också. Vi har ju inte haft samma kostym att värva för som vi haft tidigare, men vi har försökt göra det på ett smartare sätt istället. Får se om vi har lyckats med det.

Det är precis mitt intryck också. Att ni gjort den här inbromsningen väldigt klokt. Det är många lag som lever vidare som om de spelade i elitserien fortfarande fast de inte gör det, och det känns lite farligt.
Ja.

Att Greger och Mattias Ekholm försvann, det måste ha varit väldigt tufft. Greger var ju väldigt viktig och Mattias, känns det som, skulle nästan kliva upp på den nivån den här säsongen som kommer.
Ja. Men det är ju lite såhär att den satsning som vi gör nu, med ungdomlig entusiasm och försöka komma tillbaka till Mora som en väldigt bra utbildningsplattform, så är det ju en fjäder i hatten för föreningen att vi kan leverera en spelare som Mattias Ekholm till elitserien. Sen är det ju naturligtvis en lucka att fylla men det får vi ju försöka att fylla på bästa sätt så att någon annan kanske kan få samma resa som Mattias fick i fjol. Vad gäller Greger så visste man kanske redan när man inledde förra säsongen att det var hans sista säsong. Man övertalade honom att spela ett år till. Och Greger är ju, framförallt utanför isen, en väldigt bra människa och bra människa att ha i en grupp. Men man hoppas ju att han, under de två år han varit här, har smittat av sig litegrann på de yngre och varit en bra läromästare och att någon kan ta över den hatten.