Efter tio spelade minuter mot Leksand på bortaplan såg det ut som att det kunde bli en rolig kväll för MIK. Man förde spelet och var framme och snurrade i Leksands zon. Men det första misstaget gav en spelvändning och ett två-mot-en-läge som Jens Bergenström förvaltade. När även 2-0 kom på en kontring där Mora inte var riktigt med på noterna så var den ljusa delen av Morakvällen över. 7-1 slutade det till sist efter en Mora-insats som bara kan beskrivas som upp som en sol och ned som en pannkaka.

Att MIK förde spelet, kom upp fint i anfallszon och snurrade på bra inledningsvis men sedan, genom Viktor Amnér, var lite för heta på att kliva upp, missade en tackling och drog på sig en spelvändning som gav en ditills pressade motståndare ledningsmålet för tankarna till Moras elitserieår. Ofta såg det riktigt bra ut men när man inte fick in något mål framåt kom till sist kontringen. Nu kom den relativt tidigt och det får nog tillskrivas lite övertändning hos Mora där man så gärna ville visa vad man kunde. Ofta försöker man visa det genom att spela lite mer offensivt än man borde och då blir effekten för det mesta att man bjuder motståndarna på ett läge innan man skapar ett själv.

Efter Leksands 1-0 gjorde Mora helt rätt. Man försökte undvika panik och koncentrerade sig på att se till att Leksand inte skulle få ytterligare ett snabbt mål. Sakta men säkert såg det också bättre ut. Men när man precis börjat hitta tillbaka till den offensiv man hade i början gick man i samma fälla igen. Första kontringen man släppte till klarade man sig utan baklängesmål men vid den andra så satt 2-0 och plötsligt var uppförsbacken lite större.

Men hoppet levde fortfarande. Kunde man komma ut som man gjorde i den första perioden och samtidigt undvika fler kontringar var både en upphämtning och en vändning inom räckhåll. Men nu är man ju aldrig ensam på planen och när Leksand kom ut till andra perioden var det ett lag där nervositeten släppt som klev in på isen. Moraspelarna å sin sida såg ut att vara inriktade på att hålla sig på rätt sida och omedelbart blev effekten att Leksand fick ett jättetryck på ett försiktigt, lite backande Mora. Det är en sak att backa hem och hamna under tryck om man fortfarande är i rörelse och stör motståndarna aktivt. Men som så ofta när ett lag backar, om så bara litegrann, så blev MIK aningen stillastående. LIF utnyttjade detta direkt. Först var det Henrik Eriksson som inte alls hängde med och tvingades dra på sig en utvisning som Leksand gjorde 3-0 på. Sedan kom 4-0 efter att kedjan Niklas Bröms, Alexander Holmberg och Marco Tuokko inte alls hängt med när Leksingarna bytte positioner och fyllde på från backplats.

Efter det gick luften ur Mora. Man hade tagit en time-out redan vid 0-3 och när 0-4 kom nästan direkt efteråt syntes det att allt sjävförtroende var borta hos Moraspelarna. Man agerade i panik i egen zon och passningarna slogs inte ens i närheten av den man siktade på. Och Leksand tackade och tog emot. Det blev snabbt lilla julafton för dem och att det var 7-0 till LIF innan perioden var slut var på intet sätt orättvist.

Den sista perioden handlade mest om att se om någon i Mora var sugen på att visa att siffrorna dragit iväg, att man inte alls var så dåliga. Men så mycket av den varan såg man inte. Katastrofkedjan med Niklas Bröms, Alexander Holmberg och Marco Tuokko som hade varit inne på mer än hälften av baklängesmålen splittrades och Tuokko fungerade bättre med Jens Jakobs och Martin Johansson som också låg bakom Moras tröstmål. Jakobs, som i och med det spelade 1-0 sett över hela matchen, var kanske den i Mora som visade mest positiva tendenser i slutperioden.

Ska man gå in på spelarkritik är det just Jakobs som tillsammans med Johansson, Niklas Fogström, Daniel Viksten, Tony Lagerström och Henrik Eriksson kommer undan med hedern i behåll. Så värst mycket framåt skapade de kanske inte bortsett från matchens första tio minuter med de höll tätt bakåt hela matchen och det är ändå rätt ok när laget släpper in sju mål. På backsidan var Amnér, Patrik Eklund och Robin Gartner de bästa. Även Mikael Owilli som kom in i slutperioden gjorde det ok även om han inledde med att bli dragen och frånåkt. Mest anmärkningvärda insatserna var de från Niklas Bröms, som spelade 0-5 (!!!) och Alexander Holmberg (0-4). Det är utan att överdriva inget vidare hur man än vänder och vrider på det. Inte heller Brede Csiszar och Mikael Wikstrand hade jätteroligt ikväll. Båda spelade 0-3. Men i Wikstrands fall måste sägas att spelskickligheten syntes och det trots allt kändes lite lovande.