Mora har på kort tid knutit till sig två nya backar, finländaren Aki Heino och kanadensisk/finske Dan Iliakis. Den ene, Heino, framförallt offensivt lagd och den andre, Iliakis, defensivt lagd. Och även om båda två inleder med en månads try-out-kontrakt talar det mesta för att åtminstone en av dem men troligast båda blir kvar längre än så. Dessutom kommer de säkerligen få mycket istid och förtroende från start.

På kort sikt är detta en bra lösning för laget och klubben. Man har fått en sämre start än man någonsin kunde frukta. Det är inte de ynka tre inspelade poängen i sig som är det värsta utan just hur det sett ut på isen. Att Heino och Iliakis dyker upp i ett sådant läge är bra. De två har inte gått på de minor som övriga spelare har och kan komma in med gott självförtroende och spela ut. Det kan dra med sig övriga. I synnerhet nu när man har ett par på papperet lättare matcher att beta av.

Men frågan är vad detta betyder för klubben på lång sikt? För bara några veckor sedan var tongångarna att man skulle ge det här unga laget och de här unga backarna chansen att visa att de nu växt så mycket att de var redo att stå på egna ben. De nyförvärv man gjort sågs som precis rätt. Det man kan fråga sig är om detta var en stor missbedömning eftersom man redan plockat in två nya spelare?

Jag tror faktiskt inte det. Tittar man på anfallssidan så finns de flesta av de viktigaste namnen kvar sedan förra säsongen och de nyförvärv som kommit till borde kunna täcka upp för de som lämnat. På backsidan så finns spelare som Viktor Amnér, Robin Gartner och Patrik Eklund kvar sedan förra säsongen. De tre spelade inte varje byte eller ens varje match med Greger Artursson eller Mattias Ekholm. Ganska ofta spelade de istället med varandra. Precis som de gör den här säsongen. Skillnaden är att det hittills den här säsongen inte sett alls lika bra som förra säsongen. Och den avgörande frågan är såklart varför?

Jag har inte sett eller hört den frågan ställas men jag tror den är viktig att både ställa och försöka få ett svar på. För jag tror att värvningarna av Erik Lindberg, Patrik Andersson, Brede Czisar och upplyftandet av Mikael Wikstrand i A-truppen berodde på att man betraktade dessa som i det närmaste jämnbra med Amnér, Gartner och Eklund. Därmed trodde man sig ha en ganska bra backbesättning även utan Greger Artursson och Mattias Ekholm i laget.

Det har sagt flera gånger av Harald Lückner att man hela tiden sökt efter en ny ”pappa på isen” åt den unga backbesättningen och att det är den rollen man hoppas att Heino och Iliakis nu kan ta. Det tror jag förvisso är ett bra steg men jag tror dessutom att detta är ett tecken på hur blint man stirrat sig på Greger Arturssons insatser på isen. Visserligen var han fantastisk som spelare men han var även oerhört nyttig vid sidan om isen. Och det är här jag tror den stora skillnaden mot förra säsongen låg. Arturssons insats i båset där unga spelare hela tiden fick tips om hur de skulle bete sig på isen i olika situationer, mot olika motståndare och i olika lägen av matchen tror jag gjorde de unga spelarna klasser bättre. De försökte spela rätt och blev hela tiden guidade i rätt riktning ifall de kom fel in i en match. Artursson var som en extra assisterande tränare och nu när han försvunnit har ingen fyllt den luckan.

MIK står nu vid ett vägskäl. Endera så väljer man att tro på sina unga spelare. Att de har talangen och att de kan bli goda spelare. Eller så ger man upp dem och säger ”de var inte så talangfulla som vi trodde, de kunde aldrig ta det sista steget” och satsar istället på att ha en större stomme med ”färdiga”, äldre spelare. Jag hoppas att man väljer det första alternativet och satsar vidare på unga, egna spelare. Det är bara en sån satsning som kan leda till ett starkare lag på sikt. Men jag tror inte att satsningen räcker som den ser ut nu. Jag tror att ”pappan i båset” är viktigare än ”pappan på isen”. I synnerhet om ”pappan i båset” skulle kunna vara Greger Artursson. Min önskan och förhoppning är därför att man i Moras ledning ringer upp Artursson och bönar och ber honom att komma tillbaka. Inte som spelare i första hand. Utan som assisterande tränare. Eller åtminstone som assisterande matchcoach för backarna. Det tror jag skulle vara Moras bästa värvning för säsongen.