Igår var det dags för säsongens andra derby och med tanke på hur det slutade sist fanns det mycket mer än bara tre poäng att kämpa om för Mora. Och den här gången blev det också mycket jämnare. Avgörandet kom först efter straffläggning och där var Leksand det bästa laget.

Trots att matchen slutade med straffar och trots att lagen målmässig följde varandra så var det en match med olika ansikten. Och dessutom kanske inte helt logisk när det gäller hur målen föll. Leksand var det lag som inledde bäst även om Mora försökte spela som man ska med snabba spelvändningar, hög forechecking och mycket skridskoåkning. Dessvärre syntes det att spelet inte sitter till 100% ännu. Passningarna kommer fel ibland, forecheckingen blir otajmad och det blir perioder då man fortfarande åker upp med pucken eller håller den alldeles för länge. I förstaperioden var det snabbheten i omställningarna och farten puckleveransen som såg bäst ut. Ambitionen fanns där även om utförandet och precisionen i passningarna inte alltid höll tillräckligt hög klass. Forecheckingen var heller inte riktigt på plats och man gjorde också en del misstag i försvararbetet där man hamnade på hälarna när Leksand vände. Ändå var det MIK som gjorde periodens enda mål i powerplay och att det, i synnerhet med tanke på att det var Leksand som skapat de flesta hetare chanserna i perioden, var ganska orättvist och ologiskt måste erkännas.

I den andra perioden vände dock detta. För den perioden var Moras men ändå slutade den 1-1 och helt utan mål för MIK i spel fem mot fem. Moras forechecking var det som skördade triumferna i mittperioden. Den kom igång bra och Leksand uppspel stördes rejält. Tyvärr valde MIK samtidigt att bli lite försiktigare i sina egna uppspel och mer sällan försöka vända snabbt på spelare i fart. Leksands mål kom på en rejäl målvaktstavla av Daniel Hansen som skulle ut och rensa bort pucken bakom mål men blev lite tveksam och istället snabbade Leksand upp pucken och hann få in den i mål innan Hansen hann tillbaka och få kontroll på läget. Trist för Hansen som annars var i princip felfri. MIK kunde dock ta ledningen igen i powerplay efter att Robin Gartner direktpassat Mikael Zettergren som nöp till direkt. Och som vanligt när man skjuter direkt behöver skottet varken vara lika hårt eller välplacerat som annars. Nu fick Zettergren dessutom hjälp av en skridsko framför mål som ändrade riktning på skottet en aning. Några fler mål fick dessvärre Mora inte in och man gick därmed till pausvila med en 2-1-ledning.

Slutperioden började relativt jämnt men två oroande tendenser syntes: Dels var Moras snabba spelvändningar borta och dels såg forecheckingen mattare ut igen. Avsaknaden av snabba spelvändningar var dock värst och det kändes som ett typiskt tecken på att man blivit aningen försiktiga. Istället för att slå en snabb passning på en åkande anfallare kan det kännas tryggare att åka upp med pucken som Mora gjorde men resultatet blev att man tappade väldigt mycket av anfallsspelet eftersom uppåkningarna nästan alltid slutade med att pucken dumpades ned i Leksands zon samtidigt som de egna anfallarna tvingats stanna upp på anfallsblå och inte hade en chans att hinna först på pucken. Detta hämmade i sin tur forecheckingen eftersom man tvingades börja nästan helt utan fart. Leksand lyckades å andra sidan inte heller skapa alltför mycket inledningsvis men när både Tony Lagerström och Simon Löf klev ut för hårt i eget hörn och hamnade efter båda två och därmed, då pucken slängdes in framför Moras mål, Viktor Amnér ställdes ensam mot två Leksandsspelare kom kvitteringen. Efter den reste sig MIK inte riktigt. Tendensen att man åkte upp med pucken bara förstärktes och Leksand var de som var närmast att avgöra matchen under ordinarie tid. MIK höll dock emot och efter en relativt chansfattig förlängning avgjorde straffar. Och där började det bra med miss av Leksand följt av mål för Mora genom Martin Johansson. Sedan var dock det roliga slut. Jesper Ollas nätade först en gång och sedan en gång till när ”sudden-death”-straffarna tog vid och det räckte.

Totalt sett ska Mora trots att man inte nådde hela vägen känna sig rätt stolta över insatsen. Man visade upp något helt annat än sist då man föll ihop som ett korthus. Och även om det fortfarande finns mycket att förbättra så håller man en klart högre nivå nu än man gjorde i inledningen av serien. Slutligen så är förstås en poäng alltid en poäng och den kan bli värdefull.