Mora har nu spelat åtta matcher, fyra mot lag som tippats i toppen av tabellen och fyra mot lag som tippats hamna i botten av tabellen. Facit: Tre segrar och fem förluster, 15-29 i målskillnad och ingen av de ordinarie spelarna med plus i plusminusstatistiken.

Innan serien började pratade man inom Mora om att man siktade på en kvalserieplats och att man var ett lag för den övre halvan men inledningsvis har man haft mycket svårt att leva upp till den målsättningen. Fyra segrar och fyra förluster och en hyggligt jämn målskillnad hade varit ett helt ok facit om man ser det krasst resultatmässigt. Då hade man varit med hyfsat och även om man förvisso inte övertygat och lyckats sno åt sig poäng av något topplag så hade man åtminstone slagit de förväntade bottenlagen. Nu har man tyvärr inte klarat ens det samtidigt som det spelmässigt sett allt annat än lovande ut. Det känns därför tyvärr som att Mora snarare är på väg mot en säsong som liknar Västerås förra säsong – med en dålig start som man aldrig hämtade sig från – än en plats i Kvalserien.

Det som är mest oroande är det som jag tog upp i mitt inlägg senast – de många spelmässiga bristerna. För även om MIK redan nu underkänt det värvingsarbete de gjorde under sommaren genom att plocka in två nya backar så kan inte säsongen räddas genom nytillskott på spelarsidan. Mora har framförallt inte resurser nog för att värva spelarmaterial som är bättre än det man har nu. Alltså måste man få spelarna man har nu att prestera bättre. Och då är det i mina ögon lite oroande när man hör uttalanden från Göran Tärnlund som går ut på att skillnaden är att  vi måste ta kampen. Det låter som en väl enkel lösning. Jag tror att spelarna nog försöker så gått de kan i kampsituationer men när bristen på fart i Moras spel är så stor så är man chanslös även i kampsituationerna. Kommer motståndaren med fart och du är stillastående är det oerhört svårt att stå emot. Anfaller du utan fart i spelet kommer motståndarna dels hinna ställa om och täcka upp och dels orkar de lätt stå emot.

För Moras del handlar det nu om att göra det bästa av det manskap man har. Och det betyder att rätta till de brister man har i sitt egna spel. Och – med risk att låta tjatig – så tror jag att man skulle behöva lite förstärkning i båset av en sådan som Greger Artursson för att klara av att göra det. Det enda han behöver göra är att berätta hur han själv gjorde och resonerade, både defensivt och offensivt. För det är så modernt backspel ska spelas. Börjar man i den änden och ser till att backspelet blir tryggt defensivt och uppspelen snabba så är mycket vunnet. Då kommer man hamna under tryck mer sällan och man kommer få fler spelvändningar där ytor finns att utnyttja. Sedan blir nästa steg att jobba med att hålla farten uppe i spelet även i anfallszon.