Det var inte något glänsande spel och det var inte frågan om någon utspelning men det blev en tredje raka seger hemma mot Tingsryd ikväll. Och oavsett om poäng trillar in på grund av att motståndet är sämre nu eller om det är för att MIK höjt sig en aning eller om det är en kombination av de båda så är poängen lika mycket värda och lika viktiga. Inte minst för självförtroendet.

Kvällens match var ingen spelmässig höjdare men man klarade av att hålla ihop laget bättre än man gjorde i de inledande matcherna. Tingsryd skapade väldigt lite matchen igenom och det var det som fällde avgörandet i det långa loppet. Framåt hade visserligen inte heller Mora särskilt mycket men man gör mål i powerplay, låt vara att det andra målet är lite turligt då Håkan Boggs pass styrs fram av Tingsrydsförsvararna och ger Martin Johansson ett friläge. Men både Johanssons avslut till 2-1 och Aki Heinos skott som gav 1-1 var riktigt bra. Och i matcher av den här karaktären, då båda lagen framförallt försöker att låta bli att bjuda på någonting, så kan sådana detaljer vara avgörande.

Alexander Hilmerssons 3-1 är sedan ganska billigt och något av en målvaktstavla men det var inte oförtjänt med tanke på att MIK helt hindrade Tingsryd från att skapa något trots att tiden gick och man fortsatt låg under. Med cirka en och en halv minut kvar tog Tingsryd ut målvakten men även om man kom upp i Moras zon och hade pucken under kontroll så skapade man inga riktiga farligheter. Detta bekräftades inte minst av förre Moraspelaren Teemu Elomo, nu en av Tingsryds mer namnkunniga spelare, som med halvminuten kvar tog en helt onödig utvisning då han viftade med hansken i Dan Iliakis ansikte. Matchen var därmed över och MIK hade sina tre poäng.

Efter de fyra inledande förlusterna har Mora därmed nu tre raka segrar och även om det förvisso är en mycket trevlig scenförändring så ska man nog inte bli alltför högfärdig och självgod. Man räckte definitivt inte till mot de bästa lagen i serien och de sämre har man slagit med nöd och näppe. Visserligen är segrar alltid segrar och nio poäng alltid nio poäng men spelmässigt finns det fortfarande mycket kvar att jobba med. Defensivt bjuder man inte längre på lika mycket frilägen, två-mot-en-lägen och liknande spelvändningar. Det är bra men man får inte gå i fällan och tro att bara för man eliminerar Tingsryd i det här avseendet så eliminerar man inte per automatik Almtuna, Malmö eller andra bättre lag som står på programmet framöver.

Något som man hade problem med redan mot Tingsryd var när man hamnade under tryck i egen zon. Man tenderade då att bli väldigt stillastående och pucktittande och det leder ofelbart till att en rörlig motståndare hittar ytor at utnyttja även om man är samlade i förvaret. Offensiv skapar inte Mora mycket och det finns det en riktigt stor orsak till: Det går för långsamt.

Det är lätt att tro att man får fart i spelet genom att åka mycket skridskor men det är inte mer en del av sanningen. Pucken rör sig mycket fortare än en spelare och därför är det pucktempot som avgör om man presterar en fartfylld hockey eller ej. Som Mora spelar nu så går det långsamt redan i uppspelen. Ofta hålls pucken i extra medan man letar efter ett bra passningsläge men nästan alltid leder detta bara till att motståndarna hinner täcka upp passningsalternativen och i värsta fall även sätta press. Och även om pucken når rätt adress blir det ofta så att den man passar till redan tvingats bromsa in eller vända tillbaka och det gör naturligtvis att MIK sällan kan vända spelet och komma med hög fart. Många spelare har också en förkärlek till att åka upp med pucken själva och sedan dumpa in den i anfallszon. Detta är i stort sett helt meningslöst då alla medspelare då tvingas stanna upp på anfallsblå och inte har en chans att hinna först på pucken. Väl i anfallszon är tyvärr tendensen likartad. Många spelare åker runt med pucken själv, gärna i en båge från hörnet, längs sargen upp mot blå linjen. Detta ger sällan ett bättre läge utan snarare är det så att man riskerar att ställa sina medspelare om man tappar pucken uppe vid blå.

Den sista stora delen i spelet som Mora har att jobba med är forecheckingen. De som sett spelare som Anders Nilsson och Martin Jansson forechecka på den tiden då det begav sig inser direkt att forecheckingen i dagens MIK är i jämförelse obefintlig. Och eftersom Moras egna offensiva spel, på grund av långsamheten i uppspel och passningsspel, är relativt svagt skulle en stark forechecking kunna väga upp detta och ge en del mål tack vare hårt jobb. Nu blir man ofta avvaktande eller så forecheckas det lite sporadiskt av en ensam spelare.

Allt detta kan kanske låta väl pessimistiskt direkt efter lagets tredje raka seger men andemeningen är bara att man bör undvika att låta sig vaggas in i en falsk föreställning om att allt har vänt och att Mora kommer att rulla på som tåget hädanefter. Det kan mycket väl bli en fjärde, femte och sjätte seger på raken. Men bara om man fortsätter att bli bättre. Inbillar man sig att allt ser jättebra ut nu så¨kan det bli ett obehagligt uppvaknande redan på fredag mot Oskarshamn.