Trots ledning med hela 4-0 efter den första perioden så blev det till sist inte mer än en poäng borta mot Rögle igår. Så även om man inför match sett en poäng som en framgång så blev känslan att MIK inte vann en poäng utan kastade bort två.

Moras inledningsperiod verkar, om man bara tittar på siffrorna, smått fantastisk men riktigt så var inte verkligheten. Man var visserligen bättre än Rögle men överlägsenheten var långtifrån så stor som siffrorna verkar. Det var snarare så att MIK var väldigt effektiva och samtidigt hade marginalerna med sig vilket gjorde att man utnyttjade sina chanser. De där skotten som oftast räddas smet nu in och om Rögle hade bytt målvakt hade det inte förvånat.

I pausen mellan den första och andra perioden lär hemmaspelarna fått hört en hel del och att de skulle komma ut som ett helt nytt lag kändes helt uppenbart. Ändå verkade det nästan komma som en överraskning för Mora och man undrar nästan om man kanske slog sig lite väl mycket för bröstet i omklädningsrummet och trodde allt var klart. Och när Martin Johansson fick ett friläge tidigt i den andra perioden så tänkte man nog inom laget att nu så har Rögle klivit upp, nu kontrar vi bort dem. Men Johansson missade sitt läge och med tanke på vad som hände därefter så var det en av de saker som gjorde att MIK tappade matchen. Hade 5-0 kommit där hade det varit avgjort för då hade Rögle vikit ned sig. Nu gjorde man inte det utan tryckte istället fast Mora i egen zon och snurrade friskt utan att släppa till några fler vassare Moralägen. Att få fast motståndaren i egen zon och hålla sig själv i rörelse är oerhört lönsamt i dagens ishockey. Moraspelarna hängde inte med och resultatet blev utvisning efter utvisning. Det var givetvis bara en tidsfråga innan reduceringsmål skulle börja komma. Och det gjorde de. 4-1 efter dryga fem minuter, 4-2 efter lite mer än elva minuter. I det läget kanske MIK hade behövt en timeout för två måls ledning hade fortfarande varit något att gå på om man fått ihop försvarsarbetet och kunnat få igång lite eget spel. Nu kom ingen timeout i det läget och matchbilden fortsatte att se ut som innan. 4-3 kom också strax innan periodpaus och Rögle hade därmed ordentligt häng inför slutperioden. Noterbart är att Mora vann skotten med 10-6 i den första perioden då man gjorde fyra mål. Rögle vann skotten med 18-6 i den andra men gjorde ”bara” tre mål. Det säger en del om vilken utdelning MIK hade i den första perioden.

Till slutperioden hade MIK fått lite bättre ordning på defensiven men det var fortfarande så att det var Rögle som höll i taktpinnen. Det förbättrade Moraförsvaret gjorde dock att kvitteringen lät vänta på sig och hade det inte varit för att Rögle fick läge att spela fem mot tre i över en minut så hade kanske MIK kunnat hålla emot. Men då kom kvitteringsmålet och resten av perioden handlade om att försvara en poäng istället för tre för MIK. Det klarade man och även i förlängningen blev det mållöst. Däremed väntade straffläggning och precis som senast fick MIK dessvärre se sig besegrade och bara behålla en enda poäng.

Totalt sett så är en poäng borta mot Rögle naturligtvis inte illa men när man hade 4-0 efter en period så känns det ändå som en besvikelse. Spelmässigt är MIK dessutom fortfarande ganska långt ifrån den nivå man hoppas på. Farten i passningsspelet och spelvändningarna saknas relativt ofta även om den finns där i perioder av matcherna. Med forecheckingen är det samma sak. Samtidigt är det uppenbart så att Mora höjt sig sedan inledningen av serien man förlorade fyra raka matcher. Nu har man två förluster på straffar på de två första matcherna sedan serien vänt. Så givetvis finns det positiva tendenser.

Notabelt i övrigt: Med Joachim Rohdin på juniorlandslaguppdrag och Håkan Bogg avstängd så fick Henrik Olsén och Alexander Holmberg båda chansen och de svarade med att göra varsitt mål och spela +1 båda två.