Det blev fem poäng på de matcher som alla runt Mora var helt överrens om att det skulle bli nio poäng på. Först en turlig trepoängare efter dåligt spel mot Troja tack vare starkt powerplay, därefter en tvåpoängare mot Borås efter en match som kanske Borås skulle vunnit om det funnits någon rättvisa och avslutningsvis en utklassningsförlust både spel- och resultatmässigt mot Tingsryd. Kort sagt nattsvart.

Hade det varit fråga om möten med Växjö, Örebro och Leksand hade detta inte varit så mycket att säga om även om en sådan utklassning som igår aldrig känns riktigt bra om man ska kunna tro på att det ska kunna bli en lång och rolig säsong. Men att ta så här få poäng och framförallt på sättet man gör det mot seriens sämre lag är katastrof. Än värre känns det när man åter hör ledningens förklaring: Man tog inte kampen och man stod inte upp. Vem är det som styr över laget undrar man då. Det är väl tränarna som är de enda som har möjligheten att bänka de spelare som inte tar kampen, matcha övriga hårdare och kanske till och med plocka in hungriga juniorer om problemet är så enkelt som att man inte vill gå in i närkamper och stå upp? Nu har man dessutom i två omgångar fått sätta sin prägel på hur spelartruppen ska se ut. Först under sommaren och försäsongen då man fick in fem nya spelare och sedan nu under säsongen då fem nya tillkommit. Och av dessa har redan tre lämnat. Så att fortfarande skylla på att spelarna inte tar kampen i match efter match känns oroväckande. Ska man byta ut fler spelare? Tror man att det är lösningen?

Jag tror att det är dags för lite självkritik och självrannsakan från tränarnas håll. Håller vår spelidé? Förnyar vi oss, hänger vi med i ishockeyns utveckling? Har vi lärt oss något av att bli utslagna av Jonas Rönnqvists Almtuna i playoff? Tar vi in något av vad den typen av hockey kan göra för ett lågbudgetlag? Succé för i Almtuna och sedan i Luleå borde ju betyda att varenda hockeytränare i Sverige sitter bänkade när Rönnqvists lag spelar. Vad gör han som inte vi gör? Det är en av de största fördelarna man har när någon annan än en själv överträffar alla förväntningar och når lysande resultat – man kan studera dem och lära sig av dem!

Nu är MIK i ett läge där det handlar om att göra om och göra rätt. Den hockey som tränarna i MIK försöker få spelarna att spela fungerar inte. Åtminstone inte för de spelare som finns i laget. Men eftersom så många spelare redan kommit och gått skulle jag säga att det är tveksamt om typen av hockey passar några spelare. Känslan är snarare av MIK gjort det som många lag brukar göra när det går överranskande dåligt – man har satsat på att bli mer defensiva, hålla ihop laget, vara på rätt sida och hoppas på att motståndarna bjuder på något framåt. Det brukar fungera hyfsat för ett lag som bara strävar efter att hålla sig kvar i en serie. Man kommer spela hyfsat jämnt mot de flesta lag men sällan slå någon stort och sällan bli utklassade. Och det är precis vad som gäller för MIK efter de fyra inledande matcherna. Så värst mycket mål framåt blir det inte men det blir ofta lite ströpoäng även mot bättre lag. Däremot blir det oftast inte mer än ströpoäng mot de sämre lagen heller eftersom man aldrig sätter någon press på dem.

En annan sak man kan ifrågasätta är fingertoppskänslan. Daniel Hansen har varit en räddare för MIK en längre tid men ändå fick Lasse Johansson chansen i mål igår. Mitt intryck är att Lasse är en oerhört schysst kille och ur den synvinkeln är det trist för honom ur ett rent mänskligt perspektiv att han blivit av med förstamålvaktspositionen. Men Hansen är den hetare nu och det är trots allt elitidrott det är frågan om och ur den synvinkeln så kändes det märkligt att han fick stå vid sidan om. Likaså är det märkligt att trion Daniel Viksten, Tony Lagerström och Mattias Beck fick fortsätta spela tillsammans. Jag vet att många, baserat på att Beck gjorde sitt första mål när de tre sattes ihop, tycker att det var ett genidrag att placera dem tillsammans men faktum är att de tre är Moras i särklass svagaste formation i nuläget. Kanske den svagaste sett över hela säsongen. Tre matcher har de nu spelat ihop. Alla tre mot bottenlag. Facit: Viksten, en assist (i powerplay) och -7, Lagerström två assist (en i powerplay och en till mål i tom kasse då Beck och Viksten inte var på isen) och -5 samt Beck ett mål och en assist (båda i powerplay) och -6. Ingen annan i laget är i närheten av den svaga statistiken. Fungerar de ihop? I powerplay – ja, kanske. Som ordinarie kedja? Verkar inte riktigt så…