Efter matchen mot Växjö senast, där MIK visserligen höll ihop det hyggligt, så är det nu uppehåll. Ett uppehåll som för Mora helt bör handla om att fokusera på de tre kommande matcherna, Troja/Ljungby, Borås och Tingsryd, som bara ska innebära nio poäng.

För känslan för var MIK kommer hamna i tabellen och hur det kommer gå framöver är kluven. Man inledde katastrofalt, reagerade på det med att göra stora förändringar i truppen och nu presterar man bättre. Det är det positiva. Å andra sidan finns det mer att få ut av laget. Det är jag övertygad om. Spelmässigt kan det i en eller till och med två perioder se bra ut men väldigt sällan ser det bra ut en hel match. Börjar man bra får man ofta en svacka i den andra perioden. Inleder man dåligt ser det ibland bättre ut senare i matchen. Framförallt är det farten som saknas och att det finns kunnande att spela ishockey med kvicka passningar och fin skridskoåkning visade många av spelarna förra säsongen. Dessvärre har många alls inte kommit upp i den standard de höll i fjol. Alexander Hilmersson, Niklas Fogström och Daniel Viksten är några exempel på det.

Det som oroar mest är kanske det faktum att även om man räknar bort de fyra första förlustmatcherna så är det ganska många som haft svårt att prestera riktigt bra. Generellt så kan man säga att om ett lag ska ta sig till playoff eller till och med kvalserien så bör de flesta ordinarie i laget ligga på plus i plusminusstatistiken. Eller så ska man ha ett par kedjor och backpar som ligger rejält på plus. MIK har varken eller. Och med inledningen man gjorde är det inte särskilt konstigt. Tar man bort inledningsmatcherna och tittar på hur det ser ut då så ser det bättre ut. Tendensen pekar åt rätt håll men man har inte nått hela vägen fram. Det stämmer med andra ord ganska väl med vad man sett spelmässigt. Moras starkaste kort under den perioden har varit Robin Gartner (+5), Viktor Amnér (+5), Tony Lagerström (+3), Henrik Eriksson (+2), Patrik Eklund (+1), Jens Jakobs (+1) och Mikael Zettergren (+1). Men dessa är de enda laget som spelat plus sedan det första mötet med Växjö. Tre backar och fyra anfallare. Notabelt är att det inte är ett enda av nyförvärven som gått plus, det är alltså de spelare som redan fanns i truppen som höjt sig snarare än att nyförvärven kommit in och fått ordning på laget.

Detta bekräftas än mer när man ser vilka spelare som gått mest minus om man bortser från de fyra inledningsmatcherna: Aki Heino (-6), Patrik Andersson (-5), Niklas Bröms (-3), Joachim Rohdin (-3), Mikael Vikstrand (-2), Henrik Olsén (-2) och Simon Löf (-2). Det är alltså spelare som uteslutande inte fanns med förra säsongen och det är framförallt spelare som kommit till under denna säsong. Minst sagt intressant. Med detta inte sagt att tillskotten inte varit nyttiga i vissa avseenden. Heino har till exempel varit bra i powerplay. Men det finns knappast fog för att säga att nyförvärven lyft Mora.

Detta innebär om man vänder på det att för att MIK ska höja sig än mer, så mycket att man kan bli ett topplag den här säsongen, så handlar det om att man spelmässigt måste bli bättre generellt. Det är inte en massa nyförvärv som gör det utan de är de spelare som finns i laget nu som måste fortsätta ta steg i rätt riktning. Och det är därför som de kommande tre matcherna är så viktiga. Med rätt inställning och fart i spelet ska MIK vinna dessa tre matcher. Och gör man det får självförtroendet en kick i rätt riktning. Och på så vis stärker man den positiva trend Mora trots allt haft och kommer att vara ett starkare lag inför matcherna därefter. Skulle man däremot slarva bort poäng så kommer tvivlet komma smygande hos Moraspelarna igen och då blir det jobbigt.